Har du varit måttligt eller svårt deprimerad och lyckats ta dig ur depressionen? Jag vill gärna läsa hoppingivande historier från andra som varit där jag är nu.
Jag är sjukskriven för depression och tycker att livet är meningslöst. Jag har svårt att motivera mig att kliva ur sängen, borsta tänderna och gå utanför dörren - det är på den nivån... Ingenting känns roligt eller intressant.
Känner du igen dig? Hur gjorde du för att komma ur det?
Följer...
Välkommen till klubben.
Vem vet om någon har svar på detta.
Jag pysslade mycket med växter, sådde i kruka, planterade om, satte skott o massa mer. Växter kräver inget av dig och det är som terapi för när man pysslar med växter så distraherar man måendet lite. Nu är det snart dax att börja sätta fröer. Det brukar bli fullt på den inglasade balkongen.
Växter kräver som sagt ingenting, mer än lite omtanke o vatten. Inte tjatar dom hål i huvudet på en om en massa måsten. Total avkoppling. Prova får du se. Rena terapin :))
Vill gärna också veta. Annars kanske vi kan motivera varann. Bara prata lite..
Jag har regelbundna medelsvåra till svåra depressioner. Brukar försöka ha i åtanke att en depression läker ut av sig självt med tiden oavsett. Blir lite lättare att härda ut när man med säkerhet kan veta att en depression aldrig varar för evigt även om man inte gör någonting alls åt den.
Sedan brukar jag träna, basta, gå på massage, yoga och meditera för att lindra depressionen och för att få den att läka ut snabbare. Hjälper faktiskt jättebra.
Samtal med KBT/ACT-inriktad psykolog, fantastisk person. Hon hjälpte mig att i små steg börja göra alla de där sakerna som är bra att göra när en är deprimerad, som att sova bra, äta bra, gå ut en stund varje dag osv...
Hej TS!
Jag blev misshandlad under 3 år av en tidigare pojkvän (förhållandet höll på från att jag var 17 till 20) när jag med hjälp av min familj lyckats ta mig ur det mådde jag otroligt dåligt. Jag fick problem med alkohol och tog tabletter under 3 år. Tills en kväll då allting brast, med 2,5 i promille försökte jag ta mitt liv genom att skära upp mina handleder och ta sömntabletter. Min dåvarande pojkvän kontaktade mina föräldrar då jag försvann från festen vi varit på tillsammans. Min pappa tog sig in i min lägenhet och möttes av mig medvetslös i vardagsrummet i det skick jag beskrivit ovan. Jag kördes i ambulans till akuten och blev sedan direkt inskriven på akutpsykiatrin. Efter 3 veckor blev jag utskriven och fick samtalshjälp, både på psyk och på beroendeenheten pga. mina alkoholvanor och tablettmissbruket.
Det var beroendeenheten som räddade mitt liv, samtalshjälpen jag fick via psyk var under all kritik. Fick byta samtalskontakt 5 gånger pga. vad dom sa var kompetensbrist. Det enda dom hjälpte mig med var medicinering. Beroendeenheten var däremot fantastisk, dom följde med på mötena jag hade på psykiatrin, dom samlade hela min familj och dom lät mig prata av mig om själva misshandeln trots att det egentligen var drogerna vi skulle behandla där.
Det är Jätte viktigt med en bra samtalskontakt.
Jag hade självmordstankar i ytterligare 3 år, egentligen hela tiden fram tills dess att jag köpte en egen hund, jag kunde inte lämna honom och jag fick någon att leva för, någon att ta hand om. Charlie fick mig att gå ut på promenader, träffa människor och jag fick en trygghet i att han alltid var med mig - då jag fortfarande var förföljd av mitt ex.
Träningen hjälpte mig också något enormt och i allra högsta grad min familj som ställde upp i vått och torrt, när jag träffade min nuvarande man föll den sista biten på plats och jag mår nu bättre än någonsin. Jag tror mycket beror på Varför man har en deprission. Men i korta drag var det detta som hjälpte mig:
- kräv rätt hjälp (fick mycket hjälp av familjen)
- medicinering
- motionera
- hitta något att göra som gör att du slappnar av, om så bara för en timme
- hitta orsak
- socialisera
- håll inte inne allting för dig själv
Har du någon närstående som kan hjälpa dig med kontakter, medicinering och se till att du inte bara ligger hemma är det fantastiskt bra, inom psykiatrin måste man vara frisk för att vara sjuk, brukar vi säga, man blir lätt överkörd när man mår dåligt. Så att ha med ett stöd som kan hjälpa till att förstå och planera är absolut det bästa.
Mina diagnoser: deprission, posttraumatisk stress, utmattningssyndrom.
Hoppas du får den hjälp du behöver, tills dess - KÄMPA!
Jag pysslade mycket med växter, sådde i kruka, planterade om, satte skott o massa mer. Växter kräver inget av dig och det är som terapi för när man pysslar med växter så distraherar man måendet lite. Nu är det snart dax att börja sätta fröer. Det brukar bli fullt på den inglasade balkongen.
Växter kräver som sagt ingenting, mer än lite omtanke o vatten. Inte tjatar dom hål i huvudet på en om en massa måsten. Total avkoppling. Prova får du se. Rena terapin :))
Jag har regelbundna medelsvåra till svåra depressioner. Brukar försöka ha i åtanke att en depression läker ut av sig självt med tiden oavsett. Blir lite lättare att härda ut när man med säkerhet kan veta att en depression aldrig varar för evigt även om man inte gör någonting alls åt den.
Sedan brukar jag träna, basta, gå på massage, yoga och meditera för att lindra depressionen och för att få den att läka ut snabbare. Hjälper faktiskt jättebra.
Samtal med KBT/ACT-inriktad psykolog, fantastisk person. Hon hjälpte mig att i små steg börja göra alla de där sakerna som är bra att göra när en är deprimerad, som att sova bra, äta bra, gå ut en stund varje dag osv...