Sen abort pga kromosomavvikelse trisomi13

Svarade dig i den andra tråden. Håller tummarna för att det går så bra som möjligt för dig idag.

Vad jobbigt. Håller tummarna för att det är klart nu och att det blev så bra som det kunde bli. 

Vad jobbigt du hade det. Hur mår du nu? Jag tyckte att det var skönt när det var gjort på något sätt. Samtidigt kom tomheten och längtan efter det som ju skulle ha varit.

Nu mår jag så bra man kan göra skulle jag säga. I perioder känner jag mig fortfarande väldigt ledsen men som allt annat i livet så lär man sig leva med det. Jag har dessutom tre fantastiska barn som ger mig så mycket glädje.

Vi försöker igen men försöker att inte hänga upp allt på det då vi vet att chanserna är små för att det ska lyckas.

Visst kommer man varandra mycket närmare. Jag och min sambo har växelvis varit starka/ledsna och vi har kunnat luta oss mot varandra. Fysiskt återhämtade jag mig snabbt. Hade avslag i ca två veckor och min mens kom ganska exakt en månad efter avbrytandet.

Jag var sjukskriven i en vecka men tyckte sen att det var skönt att komma tillbaka till jobbet och få fokusera på något annat.

Vår läkare sa att man bör vänta en mens innan man försöker igen men att det rent fysiskt egentligen inte spelar någon roll. Tror att det kan vara bra att landa lite för ens egen skull, så var det för mig i varjefall. Du kommer känna när du är redo igen.

Vad skönt att blödningen verkar avta. Det är ett gott tecken. Vad glad jag blir att du börjat känna att du vill försöka igen. Det vi råkat ut för är ju väldigt ovanligt oavsett ålder. Min man gjorde jämförelsen med att man sitter i ett fullsatt Globen och att det bara är en person där som råkar ut för detta.

Fick ni försöka länge för att få ert första plus?

Förstår att det är blandade känslor men så härligt att du väntar en liten igen. Grattis! Vet inte varför du var tvungen att avbryta men det finns ju inget som säger att det inte ska gå bra denna gång. Önskar dig lycka till