Sen abort pga kromosomavvikelse trisomi13

Lilise

Äldre 14 Feb 09:14
48 svar

Citera Återställ Anmäl

Sen abort pga kromosomavvikelse trisomi13

Tack för den här tråden. Det är en stor tröst att hitta en "ny" tråd men människor som upplever nåt liknande det vi upplever just nu (de flesta trådar jag hittar när jag googlar är från 2007 eller nåt). Vår situation är inte riktigt densamma eftersom vi inte fått avvikelsen bekräftad ännu men det har redan väckt så mycket sorg och rädsla hos oss. Vi var med om ett MA förra hösten och blev gravida igen innan jul. Den här graviditeten har bara varit oro, oro, oro. Vi var på KUB i går där man såg att hjärtat slog (så glada vi blev!!) men sen mätte barnmorskan jättelänge och efter hon räknat berättade hon att vi har "väldigt hög risk" för att vårt barn har trisomi-21. Nu känns det bara som om luften har gått ur mig. Hela hösten och våren har varit sån kamp och både jag och min man hade sett fram emot att kanske kunna andas ut litegrann. Nu får vi vänta två veckor på att få göra fostervattenprov och den oro det innebär. Denna ständiga väntan bryter ned en...

Beklagar er andra som fått besked om allvarliga avvikelser och valt att avbryta era graviditeter. Vilka kämpar ni är! Tack för att ni delar med er av era upplevelser. All styrka till er och lycka till framöver!
Lilise

Äldre 14 Feb 09:37

#26

Citera Återställ Anmäl

Anonym (känner) skrev 2017-02-14 09:19:33 följande:
Beklagar verkligen och förstår din oro och hur olidligt det är när man själv varit där. Men varför får du inte ta moderkaksprov eller NIPT då dom kan se mycket tidigare än att vänta på fvp?

Vet faktiskt inte. Vi erbjöds inte det. Tror att de tyckte att två veckor var en "kort" väntetid. I vårt landsting är Kvinnohälsovården väldigt överbelastad och funkar under all kritik så det här är nog det bästa erbjudande de kunde ge. Är min tanke i alla fall. Efter mitt MA och det bemötande vi fick då har jag dragit ned på alla förväntningar och tappat orken att kämpa och "tjata" på vård och uppföljningar. Det är förödmjukande (för mig har det varit väldigt tufft iaf). Man får liksom ta det som erbjuds känns det som.
Lilise

Äldre 14 Feb 12:19

#28

Citera Återställ Anmäl

Anonym (känner) skrev 2017-02-14 10:32:36 följande:
Det är under all kritik att ni får sådan behandling. Vi gjorde ju fvp då jag var i veckan för det. Men min nya graviditet nu har dom erbjudit allt för att vi skall kunna se så tidigt som möjligt ifall det finns avvikelser dock har vi tackat nej denna graviditet och önskade ett tidigare ultraljud och i fallet det visade någon avvikelse ville jag ta moderkaksprov. Nu som tur är visar det frisk bebis änsålänge så jag avstår pga missfallsrisken men hade jag fått resultat som innan eller som i ditt fall hade jag gjort moderkaksprov nu. Känns jävligt dumt att ni inte får den chansen då oron samt att gå och bära på ett barn så länge som kanske inte är friskt när dom kan se mycket tidigare. Två veckor är otroligt lång väntan på provet och sedan invänta resultat på det. Fy fan säger jag bara att dom utsätter er för det. Att gå privat och utföra NIPT är ju inte billigt heller inte alla som har 7-9000 liggandes.

Tack för ditt svar! Skönt att höra att det är någon annan som håller med om att vården egentligen bör se ut på ett annat sätt. Att först gå och vänta två veckor på att få göra provet och sen få gå och vänta ytterligare minst en vecka på resultatet känns som tortyr. Vi har tyvärr inte möjlighet att göra det privat annars hade det varit ett bra alternativ. Ju längre graviditeten får fortsätta desto mer påfrestande blir det ju om man sen behöver avsluta graviditeten. Jag blir också så dåligt under mina graviditeter att jag inte kan jobba (får inte behålla mat och/eller vätska och måste få återkommande dropp exempelvis) vilket gör att två veckor blir till en evighet. Det lämnar mycket tid över till att föreställa sig massa katastrofscenarion och pendla mellan hopp och förtvivlan.
Lilise

Äldre 14 Feb 22:19

#31

Citera Återställ Anmäl

Solstormen36 skrev 2017-02-14 14:15:35 följande:
Beklagar Lilise :( Jag var ju med om samma sak.. och visste inte då att det fanns alternativ! Vi fick iaf svar på några dar från fvp och kunde därmed avbryta snabbt... Men att vara i den situationen gör en alldeles förtvivlad! Det enda rådet är tyvärr det du redan fått från "känner" att försöka få remiss till nån annan stad och göra moderkaksprov!! NIPT kan tydligen enligt min läkare visa fel... Så om det visar att fostret har nån avvikelse så ska moderkaksprov lr fvp göras iaf! Förstår att du inte orkar tjata men kanske värt ett litet försök till?! Att behöva vänta och oroa sig är så jobbigt! Önskar jag kunde hjälpa dig mer!

Stor kram

Tack för de fina svaren! Jag menade inte att "kapa tråden" men ville egentligen bara säga att det var skönt att få ta del av andras upplevelser. Är stärkande att få höra att andra klarat sig igenom något så svårt som det här ändå är. Tack för era tips om att kontakta annat landsting, tyvärr gör min nuvarande ork och mående att jag verkligen inte orkar ta den fighten. Även om barnmorskan sa att chanserna är små får vi väl än så länge försöka hålla fast vid hoppet om att vi ska få ett positivt resultat. Samtidigt som jag (för min egen skull) tror att jag också måste förbereda mig för det värsta för egen del.
Lilise

Äldre 22 Feb 22:24

#34

Citera Återställ Anmäl

Solstormen36 skrev 2017-02-18 14:01:34 följande:
Lilise, hur går det och hur mår du?!

Tack för omtanken och frågan!

Går fortfarande och väntar. Tiden går så långsamt. En vecka kvar tills vi får göra fostervattenprovet och sen är det väl minst en vecka tills vi får nåt preliminärt resultat. Enligt statistiken är det väl 50% chans att barnet är friskt och 50% chans att det finns någon avvikelse. Så man vet ju inget ännu. Jag försöker tänka att det är många andra som har klarat sig igenom detta. Men det är helt sjukt att det inte pratas mer om det!!! Jag läser inlägg om alla som får reda på att deras barn är sjukt eller till och med har dött i magen och som tvingas vänta och föda fram sina barn. Vilken styrka som krävs! Förra missfallet skedde mycket tidigare (även om kroppen inte förstod det) så då var den fysiska biten enklare än vad det skulle vara om vi avslutade graviditeten nu. Jag går bara runt och är så fruktansvärt ledsen. Det är ganska tufft attt vara gravid så här länge och egentligen bara känna konstant rädsla och oro hela tiden, det tär på psyket.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Sen abort pga kromosomavvikelse trisomi13

Sen abort pga kromosomavvikelse trisomi13

INNEHÅLL