Skulle du skriva bort sambolagen själv?

Om sambon äger lägenheten och har rätt till den efter ev skilsmässa samt att jag skulle betala hyra till honom blir det ju notsvarande en hyresvärd.

Jag hoppas att jag aldrig hamnar i en situation att jag måste bli sambo för att inte bli hemlös. Säkert förekommer sådana situationer, vilket är mycket sorgligt men jag tror att det oftast går attlösa på andra sätt än att ena partnern ska vara inneboende hos den andre. I de allr flesta fall är inte enda lösningen att ha en bostad att hyra av sin sambo.

Och jag skulle aldrig frivilligt sätta mig i en sådan situation.

Sen förstår jag gicetvis att andra människor gör andra val, berättar bara hur jag skulle ha gjort.

Om bostaden inskaffats för gemensamt bruk och man bott tillsammans där tillräckligt länge osv så har sambon enligt lag rätt till hälften av överskottet. Ville man inte ha det så, så fanns alternativet att teckna samboavtal innan man flyttade in, eller att inte flytta ihop alls om man inte kan komma överens.

Att däremot i efterhand försöka LURA sin sambo på det som är hens lagliga rätt är ju såklart fel. Och olagligt.

Grundprincipen är att det är samboegendomens nettoöverskott som ska fördelas. Om den ena parten lagt pengar på det som räknas som värdehöjande renovering i bostaden (oavsett om hen är ägare eller ej) kan det tas med vid uträkning av nettoöverskottet. Vad gäller kontantinsatsen så beror det till viss del på varifrån pengarna till den kommer. Om det går att stödja att pengarna varit avsedda som enskild egendom (arv, gåva, etc) för den som lagt in dem ska de inte ingå i samboegendomen, men om det t.ex rör sig om vinst från en tidigare bostadsförsäljning kommer de troligen ingå. Som sagt; det är sällan så enkelt som 50-50.

Sambolagen finns av goda skäl. Gillar man den inte skriver man bort den, i likhet med att skriva ett äktenskapsförord.

Om det låter dumt eller ej är ju en personlig åsikt. Själv tycker jag det låter vettigt att min partner har rätt att ta del av något som jag faktiskt köpt delvis åt hen, oavsett om det är ett busskort eller ett boende.

Jag tycker det är vettigt att den ekonomiskt svagare parten har en viss ekonomisk trygghet vid separation i ett längre samboförhållande där det finns samboegendom. Jag tycker inte den nuvarande lagen är dålig, men det är möjligt att någon som är mer insatt skulle kunna få till en ännu bättre lagstiftning.Just jag behöver ingenting. Om det vore som du tycker det ska vara så faller dock hela principen om att skydda den ekonomiskt svagare parten vid separation eftersom den ekonomiskt starkare då har hela makten. Idag har båda parter en viss chans till inflytande.

Och återigen, det ÄR jättelätt att skriva bort sambolagen, men visst, det kräver ju eftertanke.Eftersom du inte skrivit mycket konkret om situationen alls är det svårt för nån att undra hur det går.

Jag tycker inte alls det låter dumt. Jag tycker det låter helt självklart eftersom det är så lagen är. Att DU tycker det låter dumt betyder liksom inte att du plötsligt har rätt...

Jag tycker det är vettigt att den ekonomiskt svagare parten har en viss ekonomisk trygghet vid separation i ett längre samboförhållande där det finns samboegendom. Jag tycker inte den nuvarande lagen är dålig, men det är möjligt att någon som är mer insatt skulle kunna få till en ännu bättre lagstiftning.Just jag behöver ingenting. Om det vore som du tycker det ska vara så faller dock hela principen om att skydda den ekonomiskt svagare parten vid separation eftersom den ekonomiskt starkare då har hela makten. Idag har båda parter en viss chans till inflytande.

Och återigen, det ÄR jättelätt att skriva bort sambolagen, men visst, det kräver ju eftertanke.Eftersom du inte skrivit mycket konkret om situationen alls är det svårt för nån att undra hur det går.

& Som jag skrev i inlägget du citerade; jag tycker inte det är en bra variant eftersom hela makten då hamnar hos den ekonomiskt starkare parten & skyddet för den ekonomiskt svagare försvinner. Med dagens lag har båda parter möjlighet till inflytande.

Jag förstår dina argument men jag håller ändå inte med. Jag vidhåller att det stora problemet är att människor inte tar ansvar för det vardagsjuridiska i sina liv och inte tänker på att samboskap är ett åtagande. Jag tycker heller inte sambolagens nuvarande utformande gör det lätt att "ta någons egendom".

Bilen är ett bra exempel då det ofta blir fel när sambo delar. Han har köpt bilen och gör avbetalningarna. Hon köper maten och kläder till barnen för så gör de uppdelningen. De ska sedan separera, han äger bilen och hon får ingen del i den. Att hon betalat mat och kläder, ja det är borta.

Du fattar inte vad jag skrev tror jag. Vanligt att kvinna sköter mycket av småinköpen medan mannen gör de större inköpen. Man bara delar upp det så, betalar ungefär hälften var. Därmed blev det så att han hade betalat för soffa, tv och bil när de skulle flyttas isär, hon hade betalat mat, el och gardiner. Därav kom behovet att skriva en ny lag (sambolagen) att det som köps in för gemensamt bruk under sambotiden också skall delas på vid separation.

Kan tillägga att jag nyligen skilt mig (var alltså gift) och kan säga min exmake var en girig kossa som krävt hälften av de stora penninggåvor jag fått av min far senaste åren. Sett i efterhand borde pappa ha skrivit gåvobrev att det var enskild egendom, min dåvarande make hade inte behövt se gåvobreven.

Ja det är väl klart att den som betalat är den som ska kunna besluta om att dela med sig eller inte? Det är väl bara att vägra att flytta ihop tills man har hittat en lösning?

Det är väl inget problem att betala halva soffan och kräva pengar för halva kostnaden för gardinerna?

Varför sitter du här och frågar om att fejka samboavtal om personen i fråga har jurist? Det är väll lämpligt att ta upp den frågan med sin jurist.

Ingen tvingas. Det är frivilligt att bli sambo. Vill man intekan man låta bli. Eller skriva ett samboavtal... Allt helt frivilligt.

Lagen är liksom ganska tydlig. Att hålla på och tycka att den ska vara tvärtom är meningslöst...

Det spelar väll en väldigt stor roll, av juristen kan du få ett rakt och korrekt svar vad man bör göra och inte bör göra.

Fast de extremfallen är nog få. Det är ju däremot vanligt att den part som inte varit med och lagt in handpenning ofta 'straffas' genom att behöva betala alla andra omkostnader istället, alltid med argumentet att 'jag står ju för boendet'... Så i realiteten så har ofta den part som inte står på köpekontraktet betalat hälften eller t.o.m. mer under alla år. Sedan när det är dags att gå isär (om inte sambolagen funnits) så står hen utan något av värde kvar medan köparen plötsligt är miljonär... Verkligen inte rättvist... Därför finns lagen. Och för att man inte ska kunna luras åt andra hållet så finns då möjligheten att skriva ett avtal så att man får det som man vill istället. Orkar man inte bry sig om att skriva ett sådant avtal så får man faktiskt låta bli att gnälla i efterhand när det inte blev som man hade tänkt sig.

Och återigen... Man TAR inte något när man har laglig rätt. Man får det.

Och vad menar du med 'er som utnyttjar lagen'? Jag personligen är gift. När jag och min man köpte vårt hus så stod jag för hela insatsen. Inga kontrakt eller extrapapper. Skulle vi skilja oss så delar jag gladeligen med mig av allt överskott. Precis som det ska vara.

vad hände sedan ?