Soc sekr för barn svarar på frågor

Vi är nog i samma skede. Mina barn bor hos mig på heltid just nu (vägrar umgås med den andre föräldern) och vi väntar på rättegång.
Det du skriver om att soc inte tyckte var så farligt när skolan polisanmält är helt galet. Man uppmuntrar ju alla att orosanmäla vid misstanke om misshandel, skolor, vården, privatpersoner etc men inget mer än en utredning i bästa fall händer. Och utredningen går ut på att lyssna av alla inblandade, skriva ner det och sätta in åtgärd i form av stödsamtal, när vi talar misshandel av barn.
Jag kan förstå den metoden om det bara finns en misstanke om våld vid enstaka tillfälle (ibland missbrukas det trots allt) men när barn själva bekräftar långvarig psykisk och fysisk misshandel, när polisen tror på allt men bevis saknas för ett åtal, när psykologer bekräftar att barn har blivit så pass misshandlade så de vill ta sitt eget liv, har jag ingen förståelse för hur detta hanteras av soc.
Kan det förutom begränsingar i lagen bero på att vissa sekr och deras chefer har suttit på samma tjänst i för många år och sett "mycket värre fall" än just ditt och mitt och liknande där barn ändå har "lyckats" växa upp till slut...?

Det har vi absolut. Tanken om att våld bara handlar om det fysiska våldet är väldigt förlegad. Vi pratar mycket om olika sorters våld. Problemet är väl att det inte går att förändra någon som inte vill förändra sig. Jag hade hänvisat dig till kommunens mottagning för våldsutsatta för att du skulle få hjälp för din egen skull. När det gäller barnet låter det som att ni behöver ta kontakt med familjerätten.

Tack för ditt svar!
Jag beundrar de som vill göra mer men inte kan. För mig och mina barn skulle det kännas mer förståeligt om vår soc sekr hade sagt det till oss isf men hen lämnade det därhän, kommenterade det inte, gav mig inte heller något svar på mina direkta och öppna frågor. Väntar ff några veckor senare på att bli uppringd som jag har blivit lovad och få förklaring kring vissa delar i beslutet.

Jag var nog lite otydlig, vi är skillda och jag har inte blivit misshandlad (på sistone) utan det har mina barn blivit, både psykiskt och fysiskt. Det har framgått tydligt i utredningen. Om det nu är helt oacceptabelt så borde man väl inte som soc sekr säga till barnen att det bästa vore att fortsätta umgås med och bo hos den föräldern som har misshandlat dem? Barnen ska ju vara trygga och ha förutsättningar för en bra utveckling.

Finns det någon skillnad på vad soc rekommenderar vuxna som blivit misshandlade i en nära relation och barn i samma situation?
Det känns som att man till en vuxen säger att den bör lämna sin partner som misshandlar en men att man till barn säger att vi talar med din pappa/mamma som slår dig så denne slutar. Du ska fortsätta umgås med/bo hos den för vi anser att det bästa för dig är att ha kontakt med båda föräldrarna.
Det borde vara tvärtom tänker jag för ett barn kan inte skydda sig själv el ta eget ansvar för ett sådant beslut alla ggr. En vuxen styr över sitt eget liv även om hot och annat finns med i bilden.

Ja den stora skillnaden är ju att en vuxen måste ta eget ansvar och när det gäller ett barn så måste föräldern ta ansvar för barnet. Det kan verka hårt men även om du är en våldsutsatt förälder så måste du ändå ta ditt föräldraansvar. Jag har omhändertagit barn för att mamman inte velat lämna den våldsamma pappan. Många som tycker att vi gör fel när vi gör så men det spelar ingen roll hur synd det är om den ena föräldern. Föräldraansvaret gäller alltid.

I Sverige har vi tolkat barnkonventionen som att det är positivt att barnet har kontakt med sitt ursprung vilket ibland dras för långt om du frågar mig.

Vad många föräldrar tycks skylla soc för så är det detta med umgänge, men det är inte socialsekreterarens VAL utan det är Sveriges lag. Vi har tolkat Barnkonventionens artikel 9 som att baret ska umgås med sina föräldrar (Även när det är dåligt för barnen). Till skillnad från ex England där man utgår från barnets vilja, så bestämmer man i Sverige att det ska gå efter förälderns vilja.

Det finns tre partier i dagsläget som vill ändra detta, till förmån för barnets bestämmande rätt. Dessa är Moderaterna, SD och Liberalerna (tidigare Folkpartiet) Så vill man som förälder se en förändring så är det till att rösta på dem nästa val.

Ps. Kan säga att jag är lärare och haft många samtal med barn som tvingas till att träffa föräldrar efter att ha blivit utsatta, eller de som tvingas umgås med biologiska föräldrar när de bor i fosterfamilj. Inte bara en gång har man sett en bio-mamma komma till skolan och stinka alkohol för att umgås med ett barn som låser in sig på toaletten.

Varför agerar ni godtyckligt och utan minsta tanke på barnens bästa?

Det hör har jag tänkt på i flera år, hur tänker ni då ni resonerar att det alltid är bäst för barnet att stanna hos föräldern och att de till varje pris ska ha kontakt? Jag vet att det finns studier som säger att barnet mår bäst av att ha kontakt med sina föräldrar, men det kan väl inte gälla i 100% av fallen?

I mitt fall gjordes sju utredningar av min familj, jag blev svårt misshandlad, fick bokstavligt talat ta en vuxens ansvar vid tio års ålder och utsattes för mordförsök. Allt finns dokumenterat i utredningar som sparades av forskningsskäl (annars hade de varit strimlade nu) men det ansågs ändå bättre för mig att stanna kvar för barn behöver ju sina föräldrar.