inlagd på psyket
Oj, vilka dåliga erfarenheter många verkat ha!
Jag blev inlagd på akutpsyk i Västerås för ungefär 8 år sedan efter ett självmordsförsök. Det var verkligen början på räddningen för mig. Fick eget rum vid ankomst och hade det under hela min vistelse. Sköterskor som lyssnade, läkarmöte var 3:e dag där vi diskuterade framtida hjälp och medicinering.
Frukost, fika, lunch, fika, mellis, fika, kvällsmat och kvällsmacka. Fanns även småfika att tillgå vilken tid på dygnet som helst. Jag hade inte ätit ordentligt på 6 månader så bara det att få in rutiner att äta igen var stor hjälp för mig. Tryggheten jag fann i att inte Kunna skada mig själv och att 24/7 kunna spy ur sig det värsta på någon som lyssnade var fantastiskt mot slutet. I början höll jag mig för mig själv och det var också otroligt skönt, att få andas ut på ett tryggt ställe efter att ha blivit förföljd under flera år. Fick inte ha mobil och det var jobbigt första dagarna men såhär i efterhand var det en förutsättning för att jag skulle kunna koncentrera mig på mig själv. Fanns dock en telefon man fick ringa till anhöriga på, anhöriga fick även hälsa på varje dag i 2 timmar om man ville. Det var självklart en låst avdelning och allt var inlåst, det måste det ju vara med tanke på varför många är där, inklusive jag själv.
Jag satt på en avdelning tillsammans med andra med drogproblem, eftersom jag hade alkohol & tablettmissbruk. Jag låg inne under vintern, har inga minnen av att vi var ute, men många minnen från dedär åren är ganska grumliga pga. tung medicinering. Men jag vet med säkerhet att jag trivdes där, dels pga dagboken jag förde under tiden där inne, men jag sa det även till mina föräldrar när dom hälsade på.
Mår man så dåligt att man går runt och är rädd och orolig hela tiden är en inläggning - enl. mina erfarenheter rätt väg att gå också för att få hjälp med missbruk osv. Hanterar man livet någorlunda på egen hand finns det ju dock andra vägar. :)
Hoppas du kommer till rätta med det som just nu inte är bra i ditt liv.