
-
Jag är arg, rädd och frustrerad känner att jag måste skriva av mig.När jag och min sambo kom hem från jobbet jobbet i fredags så låg det ett brev i brevlådan från socialkontoret att förskolan har gjort en orosanmälan för vår 3-åriga son. Vi blev jätteoroliga och förstod ingenting. Vid några enstaka tillfällen så har vi vid hämtning fått höra att han har svurit eller slagit något annat barn. Ibland har han själv blivit slagen. De allra flesta gångerna så får man istället höra att "allt har varit bra idag". Hemma har han ibland fått kraftiga utbrott och varit trotsig så vi har funderat på om han kanske har någon diagnos.Helgen var fruktansvärd och vi funderade hela tiden vad det skulle kunna vara. Vi läste på nätet att pedagogerna har rätt att inte säga någon till föräldrarna om de misstänker att det handlar om misshandel eller sexuellt utnyttjande. Tusen tankar for genom huvudet. Vi är ju som vilken annan småbarnsfamilj som helst och har uppfostrat 3 barn sedan tidigare utan några som helst problem.Äntligen måndag! Vi pratade med pedagogerna på måndagen och de gick med på att ha ett möte med oss dagen efter för att berätta mer. På måndagen ringde vi även förskolechefen som sa att vi skulle "vara glada för att förskolan hade såna ansvarsfulla pedagoger som anmäler". Jo vi var "jätteglada"...På mötet med pedagogerna så får vi reda på att vår sons attityd mot de andra barnen blivit värre efter jul och att han svär en hel del. De tog även upp att han ibland har smutsiga och något för stora kläder. Inga misstankar om misshandel eller något sexuellt.Det första jag reagerar mot är varför bokar de inget möte med oss om detta innan de anmäler? Nu var det vi som föräldrar som sa att vi ville ha ett möte med pedagogerna. Varför ingen kommunikation?Det andra jag reagerar mot är att när vi på mötet sa att vi funderat på att vår son kanske har en diagnos så blev de förvånade och sa att det är inget de reflekterat över. De var helt inne på spåret att det är något som inte stod rätt till i vår uppfostran av vår son, våra rutiner eller att storasyskonen påverkat honom. Det känns väldigt konstigt och oproffsigt!Det tredje jag reagerar mot är varför tar man upp såna småsaker som att han ibland har fläckar på sin kofta eller något för stora skor? Tar en 3-åring skada av att han har samma tröja två dagar i rad? Gör det oss till sämre föräldrar?Det fjärde jag reagerar mot är att det kom fram helt ny information på mötet som vi inte visste innan. Det att hans attityd förändrats mycket sedan jul. Hur vore det om vi fick reda på det?Detta kan ju inte vara rätt väg att gå? De säger att de anmäler för barnets skull, men jag förstår inte hur detta ska hjälpa honom? Detta medför ju bara mycket oroliga föräldrar och tar tid och kraft från oss. Energi som vi hellre lägger på våra barn.Jag känner att man först borde prata med oss och senare kanske att vi får prata med någon specialpedagog om hans beteende inte förbättras. Att först utgå från att det är något som är fel i vår familj känns absurt!På måndag ska vi till soc. Tänk om vi får träffa någon som tycker att ju fler fel hen hittar desto bättre är hen. På några få rader så kan våra liv vara förstört!!!
-
Svar på tråden Förskolan har gjort en orosanmälan. Detta känns jättekonstigt.
-
1,5 cm större skor är inte för stora skor. 3 cm hade däremot varit för stort.LFF skrev 2017-02-09 14:19:12 följande:
Och vad är rätt storlek då när skotillverkarna rekommenderar 1,5-2cm för stora skor vid köptillfället? Har man nyss köpt skor så är de ju, per default, för stora. Med tanke på att mina killar fortfarande kan använda förra vinterns vinterskor (köpta enligt tillverkarens storleksrekommendation) så hade de ju alldeles för stora skor hela förra vintern.
-
Fast skor som är 1,5cm för stora kan ju sitta illa de med så de upplevs vara ännu mer för stora. Det är det jag vill få fram.Anonym (Anna) skrev 2017-02-09 14:44:20 följande:1,5 cm större skor är inte för stora skor. 3 cm hade däremot varit för stort.
-
Jag vet att de inte är skyldiga att berätta och förstår att man inte gör det i fall där det handlar om våld eller sex. Nu är det så att vi lämnar bort det käraste vi har till förskolan och förväntar oss en dialog från dem om hur det går för vårat barn. Varför utgår de ifrån att det är något som inte stämmer i vår familj innan man har en dialog med oss?Ösdb1038 skrev 2017-02-09 14:17:28 följande:
Förskolan är skyldiga att anmäla, de har faktiskt ingen skyldighet att prata med föräldrarna innan även om det kan vara önskvärt i vissa fall (tror dock att många undviker det eftersom föräldrar kan bli upprörda/aggressiva/komma med bortförklaringar etc). TS skriver att pedagogerna oroas över att barnets beteende förändrats, hur? Och om ni misstänker en diagnos görs en utredning då? Hur smutsiga och för stora är kläderna? Tycker det är massor av frågetecken här.
De menar på att efter jul så har han blivit mer aggressiv och tröttare. Barn förändras mycket i den åldern och testar gränser så vi har inte reflekterat över det hemma. Han hade en period hemma då han svor en del och när vi blev arga på honom så skrattade han bara. Till slut så ignorerade vi istället att han svor och sedan dess har han i stort sett slutat.Det är i alla fall inget konstigt som hänt i vår familj i höst eller jul.
Anledningen till att vi ibland tänkt på om han har någon diagnos är att han har en äldre kusin som fått diagnosen adhd så vi känner igen lite av hans beteende att han är väldigt envis och bestämd. Någon utredning görs nog inte förrän barnet blir äldre.
Återigen detta med kläderna som verkar vara så känsligt. 99 procent av gångerna har han helt rena kläder som passar. Några få gånger har han kläder som är något för stora/små. Varför köpa en ny vinterjacka i mars som han bara kan använda ett kort tag? Då kanske han kan ta storasysters gamla jacka några månader även om den inte riktigt passar. -
Kläderna är nog det lilla i det här, snarare att det i kombination med det andra kan få varningsklockorna att ringa. Det stora tycker jag är att han är bråkig och svär. Svordomarna måste ju han ju lärt sig någonstans, och när barnet bara är 3 år är det troligaste att det kommer från hemmet. Att då som pedagog misstänka att barnet växer upp i en miljö med mycket bråk är inte orimligt alls och då är det bra att de anmäler så det får utredas.
-
Han är aggressiv, trött, har dålig attityd mot de andra barnen, har slagit andra barn, svär och har smutsiga och för stora kläder. Kanske något mer som du inte skriver eller som de inte sagt? Jag tror inte det är en sak som fått dem att reagera utan en sammantagen bild. Jag hade nog också reagerat faktiskt. Men det betyder inte att något måste vara fel. En orosanmälan innebär ju inte per automatik att något är allvarligt fel utan att det finns en misstanke. Och då är de kanske skyldiga att anmäla. De vill antagligen inte själva ta i detta då det är så känsligt utan vill att proffs på detta ska utreda som en utomstående part. Jag kan förstå det och jag kan också förstå att ni känner er utsatta. Ingen som inte känner er kan egentligen säga så mycket om detta men ni har 4 barn?, det kan vara tufft och kanske hemmiljön är pressad? Det betyder inte att ni inte tar hand om ert barn men kanske finns det saker ni kan förbättra?
-
Jag tycker det är bra att de reagerar men jag förstår verkligen inte varför man inte säger att man vill ha ett möte med oss om det. Tror de att att vi ska bli arga eller aggressiva??Anonym (Svär) skrev 2017-02-09 15:17:18 följande:
Kläderna är nog det lilla i det här, snarare att det i kombination med det andra kan få varningsklockorna att ringa. Det stora tycker jag är att han är bråkig och svär. Svordomarna måste ju han ju lärt sig någonstans, och när barnet bara är 3 år är det troligaste att det kommer från hemmet. Att då som pedagog misstänka att barnet växer upp i en miljö med mycket bråk är inte orimligt alls och då är det bra att de anmäler så det får utredas.
Att gå direkt till soc kan bara inte vara rätt.
Vi såg en del på tv-serien Solsidan hemma och där var det en del svordomar så nu visar vi den inte längre. Det kan vara en förklaring till att han svär (svor). -
Ja, det kan ju vara en orsak till att de inte ville ha ett möte. En annan är att om de redan bestämt att anmäla så gör ju ett möte varken till eller från. Och jag kan tycka att det är bra att de inte låter sig påverkas av vilka svar föräldrarna ger vid ett möte, utan lämnar till soc att göra den bedömningen.Anonym (Anomym123) skrev 2017-02-09 15:27:12 följande:
Jag tycker det är bra att de reagerar men jag förstår verkligen inte varför man inte säger att man vill ha ett möte med oss om det. Tror de att att vi ska bli arga eller aggressiva??
Att gå direkt till soc kan bara inte vara rätt.
Vi såg en del på tv-serien Solsidan hemma och där var det en del svordomar så nu visar vi den inte längre. Det kan vara en förklaring till att han svär (svor).
-
Det krävs ett samarbete mellan hem och skola för att barnets skolgång ska bli optimal. Och för ett bra samarbete krävs en öppen dialog och att båda partena klarar av att kommunicera och inte gå bakom ryggen på varandra.Ösdb1038 skrev 2017-02-09 14:17:28 följande:
Förskolan är skyldiga att anmäla, de har faktiskt ingen skyldighet att prata med föräldrarna innan även om det kan vara önskvärt i vissa fall (tror dock att många undviker det eftersom föräldrar kan bli upprörda/aggressiva/komma med bortförklaringar etc). TS skriver att pedagogerna oroas över att barnets beteende förändrats, hur? Och om ni misstänker en diagnos görs en utredning då? Hur smutsiga och för stora är kläderna? Tycker det är massor av frågetecken här.
En förskola som anmäler utan att först ta upp det med föräldrarna får räkna med att samarbetet går i kras. Inte optimalt. -
Troligen är det fler och allvarligare saker som förskolan reagerat på.
Detta får ni reda på vid mötet. Hoppas för barnets skull att ni får hjälp så han får växa upp med er. -
Vi känner ju nu att vårat förtroende för pedagogerna är i botten.Anonym (opium) skrev 2017-02-09 15:37:27 följande:Det krävs ett samarbete mellan hem och skola för att barnets skolgång ska bli optimal. Och för ett bra samarbete krävs en öppen dialog och att båda partena klarar av att kommunicera och inte gå bakom ryggen på varandra.
En förskola som anmäler utan att först ta upp det med föräldrarna får räkna med att samarbetet går i kras. Inte optimalt.
Att vi skulle bli arga för att pedagogerna vill ha ett extramöte om vårat barn låter ju befängt.