• Anonym (Nära)

    Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer

    För att göra en lång historia kort. Mitt barn som är 10 år bodde på heltid hos mig i flera år efter skilsmässan. Inget regelbundet umgänge utan pappan träffade barnet när han hade tid vilket var ett par gånger i veckan utan övernattning.

    Sedan något år tillbaka är barnet hos pappan regelbundet varannan helg. Nu inser jag att barnet håller på att tappa flera andra nära relationer tack vare detta!

    Eftersom de relationerna ligger helt på mig och pappan inte vårdar en enda av barnets nära relationer på sina helger känner jag en otroligt press och stress de helger jag har barnet att hinna med det också. Men lyckas ändå inte.

    Så inte någon missförstår, barnets relation med pappan är viktigast förstås. Men är det rimligt att:

    - barnet tappar andra viktiga relationer?

    - jag ensam ska se till att de relationerna upprätthålls?

    Det handlar om relationer med jämngamla kusiner, väldigt nära vänner till barnet och ovanpå det barnets allra bästa vän.

    Jag jobbar heltid månd-fredag så att träffa släkt och vänner på vardagarna funkar tyvärr inte. Barnet träffar inga av de nämnda i skolan heller.

    Kom med tankar snälla!

  • Svar på tråden Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer
  • Anonym (Nära)
    Queennr1 skrev 2017-02-11 09:27:58 följande:

    Jag tänker att det låter helt orimligt att barnet verkligen skulle FÖRLORA viktiga kontakter pga umgänget med fadern. Känns som om du överdrivet väldigt. Visst barnet kanske inte kan umgås lita flitigt men knappast förlora dess kontakter. Rätt vanligt att man inte träffar sina kusiner varje vecka eller månad. Hursomhelst så är det givetvis så att en regelbunden och förutsägbar kontakt med fadern är viktigare. Och nej, det är inte rimligt att pappa på sin tid ska upprätthålla kontakter från "din" sida, då han under sin tid har ansvaret för kontakterna i sitt nätverk.


    Fast att gå från relativt täta kontakter till sporadiska är ändå just en stor förlust för mitt barn. Men visst, klart att relationen med kusinerna behålls i viss form. Kan också köpa att det mer ligger på mig då det är kusiner på min sida.

    Med vänner när man är i 10-årsåldern är det annorlunda. Att behålla vänskapsrelationer när man ses en gång kanske var tredje månad är inte lätt. Särskilt inte när det handlar om de närmaste vännerna som man tidigare såg varje helg. Här är det inte heller så att jag har någon relation till föräldrarna till barnen och således handlar det inte om kontakter i mitt nätverk.

    Pappan har inga kontakter alls i sitt nätverk och barnet är över huvudtaget inte med kompisar på pappans helger och jag upplever ett mycket större tryck på våra helger tillsammans nu. Men visst, allt för pappans umgänge med barnet. Hur det funkar för barnet hos mamman är ovidkommande tydligen.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (Ksksbs) skrev 2017-02-11 09:34:50 följande:

    Mina barn träffar sina kusiner 3-4 gånger om året. Känns som du försöker hitta någon form av anledning att sabotera pappans umgänge.


    Det är ni det. I vårt fall har barnet haft en nära relation med sina kusiner och träffat dem i varje fall varannan vecka.

    Vi har också kusiner som bor längre bort och de träffar vi mer sällan. Men här är barnen vana vid något annat och efterfrågar att träffas oftare.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (bibo) skrev 2017-02-11 09:41:59 följande:

    Jag tycker att du ska vara jätteglad över att din son nu har ett regelbundet umgänge med sin pappa. Mina barn träffar sina kusiner på min sida på födelsedagar och lite annat. Så säg 10 ggr per år kanske. På min mans sida träffas dom kanske 3 ggr per år max. För vi bor längre ifrån dom.

    Om han träffar en nära vän varannan helg så räcker det ju. Går dom inte i samma skola så kan den relationen säkert suddas ut och att han hittar nya vänner i skolan och på träningar eller liknande.

    Att träffa sin pappa vh är inte mycket så låt dom sköta den tiden på sitt sätt. De har ju ingen vardag tillsammans.

    Så tycker jag.


    Det är klart att jag är glad över att barnet har ett regelbundet umgänge med sin pappa. Samtidigt så ger detta också mig oändligt mycket mer stress just på grund av att jag är den som ska göra lika mycket på hälften av tiden. Men har förstått att det är oväsentligt hur barnet har det med mamman bara umgänget funkar hos pappan.

    Du skriver att varannan helg räcker. Det blir ju inte varannan helg om jag inte klipper kontakten med ett par av nämnda. Eller menar du att vi ska välja mellan de nära vänner och kusiner?
  • Anonym (Nära)
    Anonym (bibo) skrev 2017-02-11 09:56:50 följande:

    Jag lever med en man som träffat sina barn vh i ca 10 år och jag vet hur otroligt mycket han/vi värdesätter den tiden. De träffade inte sina vänner lika mycket hos oss utan vi hittade på annat tillsammans. Vi hade bara 6 dagar i månaden att ses och vara tillsammans på. Så ja vi hade nog struntat i vad mamman tyckte då ( om hon tyckt något.) När barnen blev äldre och äldre har vänner blivit viktigare och då har våra dagar minskat lite och fler vänner har kommit hit också. Varit många ungdomar här genom åren. Jätteroligt så klart.

    Jag tror inte att du kan sätta dig in i hur det är att se sitt barn 6 dagar i månaden och hur lite tid DET ÄR att göra roliga saker OCH bara mysa på. Så om du har all tid utom vh fast du jobbar så är det så mycket bättre än vh. Jag lovar!!


    Fast vänta lite. Visst träffar jag barnet mer och oftare i och med att barnet bor hos mig. Men pratar vi kvalitetstid att mysa och göra roliga saker på så har jag ju MINDRE tid än pappan. För på våra lediga dagar ska även kompisbiten in big time eftersom den inte finns hos pappan. Har barnet ingen rätt till kvalitetstid med sin mamma för att det finns hos pappan?

    Du skriver också att era dagar minskat just för att vännerna blivit viktigare. Det är ju precis det jag ser är behovet. Ändå säger du att det är fel det ni själva har gjort? Har givetvis försökt prata med pappan så att barnet skulle kunna träffa sina vänner även på pappans helger men får ingen respons.
  • Anonym (Nära)
    Cecese skrev 2017-02-11 09:45:03 följande:

    Hur kan umgänget med vännerna gå från varje helg till var 3e månad bara för att barnet är borta varannan helg? Om barnet umgicks med vännerna varje helg förut så kan dom väl umgås varannan helg nu istället. Det är ju jättebra att pappan äntligen tagit upp umgänget med barnet och om de bara träffas varannan helg är det inte konstigt att pappan vill få tid med barnet utan att fara runt till en massa personer just då. 


    Till att börja med är det ju allt som går från möjlighet att göra varje helg till nu varannan. Allt från att göra saker tillsammans till att handla vinterkläder. Sen är det givetvis i runda tal. Om barnet blev utan kompishelg tidigare så gjorde det inte så mycket och vi var ganska spontana. Det blev lek nästa helg i stället. Nu blir barnet väldigt ledset om barnet inte kan leka med kompisar på våra helger. Eftersom det kan gå månader om det inte synkar med helgerna. För givetvis sitter inte kompisarna och deras föräldrar och planerar in sina helger efter våra varannan helg. Min upplevelse är att kompisarna saknar mitt barn men att mitt barn är borta så mycket att de liksom inte räknar med mitt barn längre.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (Minna) skrev 2017-02-11 10:21:51 följande:

    Visst är det tråkigt om mannen inte ombesörjer att barnet träffar några kamrater de helger barnet är hos pappan, men vad är din lösning? Du kan inte diktera hur pappan väljer att fylla innehållet på sina barnhelger, och lösningen att pappan slutar med vh för att barnet ska få träffa kamrater kommer du inte få igenom. Jag tänker att du därför ska släppa detta, istället för att bli "rättshaverist" när det gäller detta. Du har försökt prata med pappan men han väljer sitt upplägg för sina helger ändå. Inte mycket mer du kan göra. 

    När det gäller dina släktingar så anser jag att det ansvaret ligger på dig. Nu innebär ju livet med vh eller vv att man som förälder måste göra avkall på vissa saker i ens umgänge med barnet, så är det bara. Visst är det trist men relationen med en förälder är viktigare än en relation med en kompis, det måste du väl ändå hålla med om?

    Du kan ju fortfarande träffa dina kusiner, och upprätthålla relation med kusinbarnen även när ditt barn inte är med, då behöver du inte känna dis så stressad av att behöva träffa dem varje av dina helger. Att du träffar dem (även utan ditt barn) har ju ditt barn också nytta av. Jag har barnen vv och träffar ändå släktingar/vänner med barn när jag inte har mina barn hos mig. Jag ser att detta ger positiva ringar på vattnet åt mitt barn också.

    Sen förstår jag inte att barnet gått från att träffa sin kompis varje helg till en gång var tredje månad. På samma sätt som du hunnit med att ombesörja detta varje helg borde det väl gå att ombesörja varannan helg också? jag följer inte med logiken.

    Gällande barnens relationer så består ju äkta vänskap även med glesare kontakt. Jag umgås tex fortfarande med en barndomsvän, som jag enbart träffade en gång om året på somrarna under 2-3 dagar under hela barndomen. Hon är fortfarande en av mina allra bästa vänner. 

    kan inte ditt barn mejla/ringa/brevväxla med kompisen denne träffar så sällan? Då upprätthålls ett band mellan dem.


    Min lösning hade varit att pappan antingen hade delat ansvaret över kompisrelationerna eller att barnet hade varit hos honom var tredje helg och två nätter på vardagarna vecka två.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (G) skrev 2017-02-11 11:08:18 följande:

    Mina tankar är att du och barnet kan ha kvalitetstid på kvällarna.

    Och barnet kan skaffa kompisar i skolan, känns mycket märkligt att barnet inte har kompisar i skolan som hen kan leka med efter skolan.

    När det gäller bästa kompisen så kan de ju leka på helgerna när barnet är hos dig. Bjud hem  fredagkväll med övernattning och lek halva lördagen. Nästa gång tvärtom, ditt barn är hos bästa kompisen. 

    Då får du tid att göra det du antagligen gör på kvällarna, eftersom du och ditt barn inte har någon tid att umgås på kvällarna.

    Jag får intrycket av att du inte är lösningsorienterad, utan pappan ska lösa dina problem. 


    Du kan förstås tycka vad du vill men det fungerar inte då vi har ganska speciella omständigheter som jag inte vill dra här då jag föredrar att vara anonym.

    Omständigheter som pappan varit med och skapat men som han nu lämnat över till bara mig.

    Du får så klart också ha vilket intryck du vill men på vilket sätt tycker du att pappan bidrar till att främja BARNETS behov av sina nära vänner och kvalitetstid med sin mamma? Det ENDA behov pappan tillgodoser är barnets behov av sin pappa. Ett väldigt viktigt behov att tillgodose men inte det enda. Det finns även fler syskon och så vidare att ta hänsyn till. Men ska man gå efter familjeliv så är det en enda sak som ska tas hänsyn till och det är barnets umgänge med pappan och att det är så bekvämt som möjligt för just pappan.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (bibo) skrev 2017-02-11 10:59:28 följande:

    Kan barnet bo vv?

    Så kanske pappan känner att dom har tid att göra saker på vardagarna och ombesörja vännerna på helgerna som du gör?


    Pappan har gjort klart och tydligt att han anser att det är mitt ansvar att främja kompisrelationerna då jag bor närmast. Trots att det var han som flyttade flera mil bort..
  • Anonym (Nära)

    Vill tillägga att det alltså är barnet som uttrycker behov av mer tid med kompisar och kvalitetstid med mig. Men barnet vill träffa sin pappa också. Så jag vill lösa situationen på bästa sätt, inte ta bort barnets pappa som vissa verkar tro. Men barnet vill inte prata med sin pappa och han pratar inte med mig...

Svar på tråden Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer