Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer

Fast att gå från relativt täta kontakter till sporadiska är ändå just en stor förlust för mitt barn. Men visst, klart att relationen med kusinerna behålls i viss form. Kan också köpa att det mer ligger på mig då det är kusiner på min sida.

Med vänner när man är i 10-årsåldern är det annorlunda. Att behålla vänskapsrelationer när man ses en gång kanske var tredje månad är inte lätt. Särskilt inte när det handlar om de närmaste vännerna som man tidigare såg varje helg. Här är det inte heller så att jag har någon relation till föräldrarna till barnen och således handlar det inte om kontakter i mitt nätverk.

Pappan har inga kontakter alls i sitt nätverk och barnet är över huvudtaget inte med kompisar på pappans helger och jag upplever ett mycket större tryck på våra helger tillsammans nu. Men visst, allt för pappans umgänge med barnet. Hur det funkar för barnet hos mamman är ovidkommande tydligen.

Det är klart att jag är glad över att barnet har ett regelbundet umgänge med sin pappa. Samtidigt så ger detta också mig oändligt mycket mer stress just på grund av att jag är den som ska göra lika mycket på hälften av tiden. Men har förstått att det är oväsentligt hur barnet har det med mamman bara umgänget funkar hos pappan.

Du skriver att varannan helg räcker. Det blir ju inte varannan helg om jag inte klipper kontakten med ett par av nämnda. Eller menar du att vi ska välja mellan de nära vänner och kusiner?

Jag jobbar heltid månd-fredag så att träffa släkt och vänner på vardagarna funkar tyvärr inte. Barnet träffar inga av de nämnda i skolan heller.

Kom med tankar snälla!

Du kan förstås tycka vad du vill men det fungerar inte då vi har ganska speciella omständigheter som jag inte vill dra här då jag föredrar att vara anonym.

Omständigheter som pappan varit med och skapat men som han nu lämnat över till bara mig.

Du får så klart också ha vilket intryck du vill men på vilket sätt tycker du att pappan bidrar till att främja BARNETS behov av sina nära vänner och kvalitetstid med sin mamma? Det ENDA behov pappan tillgodoser är barnets behov av sin pappa. Ett väldigt viktigt behov att tillgodose men inte det enda. Det finns även fler syskon och så vidare att ta hänsyn till. Men ska man gå efter familjeliv så är det en enda sak som ska tas hänsyn till och det är barnets umgänge med pappan och att det är så bekvämt som möjligt för just pappan.

Vill tillägga att det alltså är barnet som uttrycker behov av mer tid med kompisar och kvalitetstid med mig. Men barnet vill träffa sin pappa också. Så jag vill lösa situationen på bästa sätt, inte ta bort barnets pappa som vissa verkar tro. Men barnet vill inte prata med sin pappa och han pratar inte med mig...

Ok, fine det hade jag löst. Om pappan DELAT ANSVARET för kompisrelationer som rimligtvis är något som ligger på båda föräldrarna. Eller du kanske tycker att även det är något som ligger på bara den ena föräldern?

Men problemet är väl att de inte bor så nära kompisarna så att de kan gå eller cykla och pappan är inte villig att skjutsa?

Vad gör inte barnet hos mamman heller?

Haha va? Du skrev att barnet "inte gör det hos mamman heller" vad är "det" du syftar på?

Haha va? Du skrev att barnet "inte gör det hos mamman heller" vad är "det" du syftar på?

Tycker du får onödigt mycket påhopp TS. Det är ju ditt barn som faktiskt vill träffa sina vänner. Pappan får väl ta sitt ansvar och se till att hans barn får träffa sina vänner.