• Anonym (Nära)

    Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer

    falukorv skrev 2017-02-11 11:32:11 följande:

    Jag tycker ni ska ha vv istället så blir det nog bättre för dig. ELLER att pappan har heltid och du v.h.. Så blir det nog bättre för dig, för då får du ju MER kvalitetstid med ditt barn. Eller?

    Allvarligt. Pappan träffar SITT barn två helger i månaden. Det brukar bli två dygn, dvs 4/30 dygn. Du träffar barnet övriga dagar dvs 26/30 dygn. Och du tror på riktigt att han har det bättre? Att det är rimligt att barnet är borta hos kusiner hälften av den tiden? Och du måste dessutom påpeka för honom att han minsann ska träffa sitt barn ännu mindre för att ditt barn minsann ska göra sånt du vill?

    Som sagt. Byt med honom ett tag så kan du ju själv se hur kul det är att få kvalitetstid med ditt barn FYRA dygn i månaden och inget däremellan......


    Fast du har ju inte förstått någonting. Det är pappan som har VALT att flytta iväg och ha sitt barn så lite. BARNET efterfrågar mer tid med kompisar och mer kvalitetstid med mig då barnet jämför med hur vi hade det tidigare. BARNET saknar hur det var innan men vill fortfarande träffa sin pappa.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (G) skrev 2017-02-11 11:35:17 följande:

    Detta är inte din första tråd här. 

    Du får ju förklara för barnet hur det ligger, varför barnet inte kan få allt det vill, eftersom ni är skilda. 

    Tycker du ska hjälpa barnet att skaffa kompisar där ni bor, så barnet kan leka med andra efter skolan. 


    Haha, nej har någon påstått det? Brukar du leka Sherlock på fritiden?
  • Anonym (Nära)
    Anonym (Q) skrev 2017-02-11 11:58:16 följande:

    Du får se till att hitta tid för ditt barn när du har barnet. Du har mer tid än pappan med barnet och du kan inte hitta tid? Du får se till att fixa kvalitetstid med ditt barn på din tid. Det ska inte ligga på pappan.


    Ok, fine det hade jag löst. Om pappan DELAT ANSVARET för kompisrelationer som rimligtvis är något som ligger på båda föräldrarna. Eller du kanske tycker att även det är något som ligger på bara den ena föräldern?
  • Anonym (Nära)
    Anonym (G) skrev 2017-02-11 12:10:07 följande:

    Spelar det någon roll vad vi tycker? Kan vi påverka pappan?

    Du måste förhålla dig till hur det är, inte hur du tycker det borde vara.


    Nej, vad ni tycker spelar ingen som helst roll faktiskt. Hade hoppats på att få ta del av lösningar utanför boxen kanske.

    Och eftersom jag så klart också har del i hur umgänget ska se ut så är det självklart att jag inte bara förhåller mig till hur det är utan också påverkar det. Då vill jag föreslå lösningar som är så bra som möjligt för mitt barn.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (Q) skrev 2017-02-11 12:20:00 följande:

    Hans tid och han väljer vad han ska göra. Han har trots allt bara två dagar så sonen kan nog överleva dessa två dagar. Kontakt kan han ha via telefon eller chatt. Om han vill hänga med kompisar så kan han cykla eller nåt om det ligger nära?


    Läsa tråden är nog bra om du ska få sammanhang. Och nej tiden och umgänget är inte bara hans utan till för barnets behov. Där en del är att umgås med pappa och en annan att pappan tillgodoser andra behov som barnet har.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (G) skrev 2017-02-11 13:54:15 följande:

    Fast barnet gör ju inte när hen är hos mamman heller. Varken på vardagar eller helger. 


    Anonym (bibo) skrev 2017-02-11 13:13:39 följande:

    Bra tips!

    Både att minska måsten så de har mer tid till varandra på veckorna. Och att hjälpa barnet se den stora fördelen att ha sin pappa.

    Som förälder påverkar man sitt barn otroligt mycket. Barnet märker kanske att du ts inte är nöjd. Barn vill så gärna göra sina föräldrar nöjda.

    Minns så väl hur osäkra mina bonusdöttrar såg ut när vi frågade dom något. Allt var tvunget att kollas med mamma först. Fick dom ok där så gick det bra. Märkte dom att mamma var missnöjd så avstog dom hellre något roligt än att göra mamma arg/ledsen/irriterad.

    Så är det fortfarande ibland fast ena är vuxen och andra i övre tonåren. Hon har extrem påverkan på dom. Dom kan läsa minsta suck, blick och kroppsspråk...


    Du har helt rätt i att barn påverkas otroligt mycket av sina föräldrar vilket så klart även gäller mitt barn. Dock förutsätts det att det är jag som påverkar endast. Då kan jag upplysa om att barnet inte ens vill fråga pappan om lek med kompisar. Av just era nämnda anledningar.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (X) skrev 2017-02-12 14:56:48 följande:

    Har du också flyttat långt från kusiner och vänner? Varför lägger du då allt ansvar på pappan?


    Nej, jag har inte flyttat. Två av barnets närmaste vänner som gick i samma klass har däremot gjort det. Jag trodde nog som många andra att de hittar nya vänner och det har de väl gjort till viss del. Men värdesätter fortfarande vänskapen med varandra högst och efterfrågar ofta att få leka.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (bibo) skrev 2017-02-13 06:52:26 följande:

    Jag tycker inte att ts blir påhoppad utan att folk försöker få henne att inse att hon har 26 av 30 dagar att sköta lek på medan pappan bara har 4... Där kanske han även vill att pojken ska träffa farföräldrar och kusiner på hans sida.

    Att hålla igång vänskap för barn som flyttat ifrån varandra är väl till viss del förståeligt, men brukar dö ut så småningom när de hittar nya vänner. Så det kanske kan bli på lov sen istället.

    Att lösningen skulle vara var 3e helg och ett par dagar i veckan för pappan är taskigt enligt mig. Ska han få ännu mindre kvalité på sin korta tid med barnet?


    Fast du förstår inte. Det finns av olika anledning (som ÄVEN pappan var med och skapade men nu inte tar ansvar för) inte möjlighet för barnet att leka på vardagarna. Du får tro det om du vill eller inte men det finns möjlighet till lek endast på helgerna. Förutom i skolan då. Det är 8 dagar i månaden varav vi har 4 var men jag sköter allt.

    Pappan har släkt som han inte bryr sig om ifall barnet träffar. Barnet har aldrig träffat sina kusiner eller faster på den sidan till exempel. Vilket jag verkligen hade önskat att barnet gjort och att pappan tog sig tid till det. Det gjorde han dock inte när vi levde tillsammans heller och han hade möjlighet när som helst.
  • Anonym (Nära)
    Brumma skrev 2017-02-13 08:03:28 följande:

    Ja, ni har fyra dagar på ervar att sköta ANDRA relationer än er egen (till barnet ). Men du och barnet har 24-26 dagar i månaden på att underhålla ER relation. Pappan och barnet har inte ens fyra.. (två heldagar per månad, två eftermiddag/kväll samt två förmiddagar/dagar).

    Det känns som om du inte förstår skillnaden där faktiskt..


    Har du levt som ensamstående heltidsarbetande förälder med restid på 1,5 timma till och från jobbet någon gång? Tvivlar på det för det känns inte som att du förstår hur lite tid det finns att umgås på vardagarna.
  • Anonym (Nära)
    Brumma skrev 2017-02-13 08:54:13 följande:

    Nej.

    Men jag har levt med ett barn vh. Och vet hur lite tid DET är att umgås på.

    Hur du än vrider på det är det inte lika mkt tid som om man har barnet boende hos sig. ÄVEN om man är ensamstående och arbetar heltid.


    Så klart. För olika mycket ansvar räknas inte. Som om du skulle jobba halvtid med en arbetsuppgift som tog motsvarande 25 % i tid och den som jobbade heltid hade arbetsuppgifter som tog 125 % i tid. Det vore förstås helt galet orättvist att lägga ytterligare 25 % på den som jobbar så lite som halvtid. *ironi*
  • Anonym (Nära)

    Så här på ett ungefär.

    När vi separerade flyttade pappan ett par mil från min bostad till orten där jag även har mitt jobb. Därför var vi eniga om att barnet kunde gå i skolan på den orten. Det funkade för mig eftersom jag kunde hämta och lämna innan och efter jobbet. När barnet sedan skulle gå på fritids kunde barnet gå hem till pappan.

    Men sen träffade pappan sin nya och flyttade då några mil bort åt andra hållet från både min och barnets bostad och från barnets skola. Det gör att barnet nu går i skola ett par mil från bostaden och inte kan ta sig hem på egen hand. Även om det går kommunikationen är det liksom knasigt så att det skulle ta ett par timmar åt vardera håll.

    Pappan vill inte att barnet byter skola och så länge en vårdnadshavare inte skriver på det så kan jag inte byta skola. Flytta är inte aktuellt då det är väldigt svårt att få bostad där jag jobbar (Stockholm).

    Så visst leker barnet med klasskompisar hemma hos dem ibland. Men det ökar trycket ännu mer på mig att ha dem här på helgerna då de alltid är där om de leker på vardagarna.

    Men så klart är också det mitt ensamma ansvar eftersom pappan självklart måste ha möjlighet att vara förälder på sina villkor. *ironi igen*

  • Anonym (Nära)
    silhuett skrev 2017-02-15 15:53:52 följande:

    Varför bryr sig pappan om vilken skola barnet går på när han ändå inte har barnet på skoldagarna?

    Såvitt jag vet ska väl barnet gå på skola där det är folkbokförd, alltså hos dig. Går säkert att få igenom ett byte med hjälp av tingsrätten.


    Pappan menar att skolan barnet går på är bra och att den som ligger närmare hemmet är sämre. Jag håller med om det och ser helst att barnet går kvar på så vis men vet inte annars riktigt hur man kan lösa det.

    Jag har kollat rent rättsligt också och hade det varit ett nytt skolval hade närheten till bostaden gått först men nu när barnet redan går på en viss skola har pappan rätt att neka byte.
  • Anonym (Nära)
    Anonym (Kan inte tro det är sant) skrev 2017-02-15 20:12:11 följande:

    Ha ungen skriven hos pappan samt ha vv boende så får ni skolskjuts!


    Haha, nej! Varför tror du att vi skulle få skolskjuts för att vi skriver barnet hos pappan som bor ännu längre bort från skolan än jag och dessutom i annan kommun?
Svar på tråden Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer