IQ+ : hur står ni ut?

Jag förstår inte riktigt vad du menar? Är det så vanligt att det händer, menar du? Vad är det ni pratar om då? När är det du måste förklara saker för folk "från grunden"?

Känns som många obesvarade frågor här. . . 

Tänkte vidare. . . om det är så här otydlig och luddig du är när du förklarar saker är det där problemet ligger, inte i att andra är korkade. .  .

Du tänker faktiskt fel där. Du tycks ha en föreställning om att om bara personer runt dig har tillräckligt hög intelligens kommer de att förstå direkt vad du menar, men det är ju inte sant.

Tvärtom är det så att ju högre intelligens en person har, desto fler tänkbara scenarier kan den måla upp som skulle passa med det du skriver. Detta gäller inte minst på nätet där jag som läsare inte kan förutsätta rakt av att du ens har den IQ du tror att du har (många överskattar sin egen intelligens) och i och med det kommer än fler förklaringar på varför du upplever dig ha problem. För dig är resonemanget så klart givet, men det är verkligen ytterst bristfälligt förklarat i din TS.

De flesta jag känner springer överhuvudtaget inte omkring och förklarar eller ber om förklaringar alls, man pratar om saker som väder, film eller liknande och det du skriver om brukar sällan vara ett problem.

Jag vet inte hur mycket jag kan tillföra, men det är alltid kul att "prata med folk".

Kanske har det blivit lite av en käpphäst för dig där du byggt upp en irritation som kommer fram varje gång problemet uppstår, även om det egentligen inte är så ofta?

Jag känner inte igen mig i det, men jag resonerar inte så ofta med folk i och för sig. På släktmiddagar (som någon skrev om) är det mer lite nyheter i stil med "vi har tänkt köpa en sommarstuga" eller "Stina och Pelle väntar barn" och på jobbet sysslar alla med sitt.

En sak jag gör som jag uppfattar som lite ovanligt bland intellektuella är att jag "leker" mer. Jag tycker om att skoja och ha kul, snarare än diskutera. För ett tag sedan var den en kvinna på "Radiopsykologen" i P1 som hade samma problem som du och jag ville skrika in i radion att "sluta resonera - börja leka".

Man kan köra lite gokart, spela sällskapsspel (inte TP, haha), skämta, flyga drake med barnen eller vad som helst som är totalt meningslöst, men väldigt kul. Många mer intelligenta är dåliga på att göra sånt (bland kvinnor är det i det närmaste totaldött). Du kanske kunde föreslå något sådant med folk istället för att resonera med dem? Bara som ett tips?

Det räddar ju inte möten på jobbet, men om du får ner antalet tillfällen att irritera dig på blir det nog lättare att stå ut med de som blir kvar.

Jag förstår fortfarande inte vad det är för situationer ni hela tiden tycks hamna i. Det är ju trots allt så att en IQ på ca 100 är fullt tillräcklig för att föra ett logiskt resonemang (logik i ordets rätta bemärkelse). Har man sedan hyfsade faktakunskaper i det aktuella ämnet kan det inte bli hur fel som helst, hur ofta som helst - så vad är det som händer (som väcker frustration) egentligen?

Ett resonemang kan inte bli mer än logiskt och fakta kan inte bli mer än sanna. Det som händer vid en konflikt är sällan att den ena är dum och den andre smart (även om det kan vara så), utan att man faktiskt har olika mål med det man gör och säger. I fallet med gårdsstädningen är det (som Minna väl beskrev) uppenbart att det var så, men det gäller även i andra situationer. Det är personligheter och värderingar som krockar, inte IQ-nivåer. Vilka saker (fakta) bör vägas in? Vad är det vi vill uppnå?

Det blir tragiskt om en person på allvar tror att konflikter orsakas av att den andre är dummare. Jag undrar om det så värst ofta verkligen är så.

Okej. "De vardagliga små samtalen" i min värld handlar om att det nu är dags att plantera tomater, att jag just sytt klart en klänning eller att strömmingen kommit in och det blir inte så mycket problem av sånt.

Jag umgås i och för sig med ett juristpar ibland och då kan vi komma in på komplicerade rättsfall, men annars känner jag inte igen det där med problem runt förklaringar stup i kvarten.

Men tack för ditt inlägg!

Jo, IQ är detsamma som hög intelligens, däremot inte allmänbildning. Det är också som glr skriver att personer med högre intelligens är bättre på i stort sätt allt. Det är inte PK att säga det, men det är sant.

När du skriver sådär förstår jag lite mer av ditt problem. Att inte få svar på en fråga, utan svar på något helt annat är inte helt ovanligt. Ofta är det samma personer som kommer med exempel som inte har det minsta med saken att göra. . .

Det värsta är ändå att bli beskylld för att ha sagt saker man inte har. Det hände mig nyligen när en granne sa att hennes son fått en ADHD-diagnos och hon skulle gå en föräldrakurs. Jag nämnde (bara för att kallprata) att de brukar handla mycket om att hjälpa barnet med konsekvenstänkande. Hon utbrister genast att "det får man absolut inte göra, det går inte att straffa bort ADHD" (med ett tonfall som om jag vore dum i huvudet).

Trots att jag stod kvar i nästan 20 min och försökte förklara skillnaden på straff och konsekvens gick det inte in och nu tror flera i kvarteret att jag är en ond person som tycker att man ska straffa personer med diagnos så mycket som möjligt. . .

Jo - jag kanske ibland märker av det du skriver om även om jag inte tänkte så mycket på det först. . . 

Du kan ju inkludera mitt svar på dwt för att få det komplett. . .

Nja, det där stämmer faktiskt inte. Vid normalbegåvning och över kommer man ifrån de direkta felaktiga resonemang och ologiska slutsatser som man tvingas möta bland lägre begåvade. Över en normalbegåvning är bildningsnivå mer avgörande för kvalitén på konversationen, så det stämmer faktiskt inte att det skulle gå att jämställa som du gör.

Visst att en person med högre begåvning ofta förstår saker fortare, men ologiska vurpor och långrandiga förklaringar försvinner och kunskaper i aktuella ämnen blir oftast mer avgörande för kvalitén på konversationen.

Tror du att de diskuterade längre för att de inte förstod?

Jag läste "Omgiven av idioter" för ett par månader sedan och det är intressant att läsa om att alla människor drivs av olika saker. Här beskriver du att du ville förstå uppgiften (och gå vidare?) och det är ett lite rött beteende. Om personerna du satt med var gula, gröna eller blå kommer de inte att gå vidare bara för att de förstått / så fort de förstått. De gula och gröna vill ha trevlig samvaro och de blå vill vända på alla fakta och låta alla komma till tals innan gruppen går vidare. Det är viktigt för dem, även om de själva förstått.

Det är mest de röda som alltid upplever sig vara omgivna av idioter och de är ofta övertygade om att de är smartare än genomsnittet. Det beror på att de tror att andra människors brist på action rimligtvis måste vara att de inte förstått.

Jag tänkte faktiskt på den här tråden när jag läste boken, men jag orkade inte leta upp den!

Jo, det är inte alla som är supersmarta på universiteten, jag skrev mest för att jag kom att tänka på boken när jag läste ditt inlägg.