Anonym (Enavoss) skrev 2017-02-11 13:18:20 följande:
Hade du sagt allt detta till mig när vi träffades i ett social sammanhang, så hade jag nickat och hummat och verkat vänligt intresserad.
Men nu är det ett nätforum, och jag tänker svara ärligt och hoppas att jag inte förolämpar dig: ovan text var en blandning av självklarheter (naturligtvis är intelligens, bildning och personlighetstyp olika saker) och dina personliga värderingar. Jag delar inte helt dina värderingar (anser t ex människor mer värda än djur). I övrigt håller jag med.
Det framgick kanske inte av min text, men även jag delar din frustration. Men jag återkommer alltid till mitt resonemang (ja, det var kanske onödigt lågt och skitnödigt - tar absolut inte det som en förolämpning. Det var nog snarare jag som underskattade dig).
I alla fall kommer jag ofta (tyvärr) fram till att människor, trots intelligens, utbildning och erfarenhet för helt orimligt omständliga resonemang och ofta är frustrerande ineffektiva. Detta gör mig T O K I G. Jag orkar inte vänta in människor som tjatar om självklarheter (haha paradoxen i att jag nyss gjorde det, men som sagt, jag underskattade dig.) Jag blir också ofta besviken då en människa "på papper" uppfattas intelligent, men sedan visar sig vara allmänt trög. En förklädd idiot.
Jag har utåt ett grymt tålamod. Inuti kokar jag ofta, jag skulle dock inte ge utlopp för det professionellt. Har tränat mig genom åren och valt att vara en lugn och trygg kollega.
Hur jag hanterar det? Jag bytte jobb för ett år sedan då jag inte stod ut med ineffektiva och menlösa möten och diskussioner. Sökte mig till en arbetsplats med högre utbildningskrav och höga krav rent "vettighetsmässigt". Resultat? Bättre, absolut. Bra? Nej. Har en vän som ligger på väldigt jämn nivå, vi brukar rasa och kräkas ur oss frustration tillsammans. Vet inte hur jag skulle orka annars.
