Stämma skolan

Men varför har ni väntat så länge med det hela? Ni skulle ha gjort det då det hände. Det är nog lite svårt att få det till ett fall efter så många år. Vid det här laget är nog alla bevis borta.

Det finns ju preskriptionstider att ta hänsyn till här. Men mitt råd är att ta kontakt med en jurist och fråga om råd. Den sortens expertis tror inte jag finns här. OM det är så att det faktiskt går att stämma skolan efter så här lång tid, så blir det ett civilrättsligt mål (rätta mig om jag har fel där). Då finns risk att flickan får betala både sina egna och skolans rättegångskostnader om hon förlorar målet.

Men det finns mycket att ta hänsyn till, så prata med en jurist.

I övrigt tycker jag det du beskriver är fruktansvärt! Den där killen borde inte få gå lös. Han borde få behandling. Eller nåt. Han har ganska många lösa skruvar som borde rättas till.
Önskar din tjej lycka till!!!

Kompisen han våldtog, är det bevisat och är han dömd? Om inte är det ju bara att bortse från.

Skulle gissa på att det är kört. Ni vet ju inte att skolan visste mer, eller om det som "växte fram" faktiskt hände.

Visst kan hon lämna in en stämningsansökan mot skolan, men det är ytterst tveksamt att hon skulle få ut något. Förmodligen skulle de utreda nödtorftigt och komma fram till att de tre olika lärarna inte fått en tillräckligt tydlig bild för att kunna anse att en anmälan var befogad. Dels informerades ju ni som föräldrar. Oavsett vad som är sant är det troligtvis det de kommer att säga.

Tyvärr blir det då er dotter som får stå för kostnaden av kalaset (om inte summan är lägre och det går som småmål, men då får hon betala sin del i vilket fall).

Men att stämningen kommer så många år efteråt. Hon kommer inte att må bättre om hon ringer lärarna. Hon kommer inte må bättre av en stämning eller pengar. Att gå till en psykolog kanske skulle kunna hjälpa. Ja, jag håller med om att det är tragiskt och att pojken borde ha fått tjäna av ett straff. Men fokuset borde ligga på att få din dotter att må bättre och en stämning kommer inte att göra det.

Den rättsliga påföljden för att inte göra orosanmälan är att den enskilda tjänstemannen/läraren kan dömas ha begått tjänstefel. Det hjälper knappast din dotter till upprättelse att en lärare får en varning, så här i efterhand. Eftersom både föräldrarna och BUP redan var inkopplade gissar jag att det är svårt att driva ett civilrättsligt stämningsmål mot skolan, eftersom deras ansvar bara ligger i orosanmälningen.

Ni verkar blanda ihop Soc-anmälan och polisanmälan. Soc-anmälan görs ju om det finns anledningen att tro att barnet far illa i hemmet. Polisanmälan sker ju vid brott, och den kunde skolan, eller ni som föräldrar gjort. 

Jag förstår flickans behov av att känna att NÅGON borde straffas för hennes smärta, och när anmälan mot pojken lagts ner vill hon hitta någon annan att straffa. Men det blir nog svårt. 

Är det så att din dotter tror att hon ska kunna få ett högt skadestånd och helt enkelt vill ha pengar?
Då kan det vara värt att låta henne prata med en riktig jurist (utan pojkvännen närvarande) som kan tala om för henne vilka möjligheter som finns.

Att hon skulle må bättre av att korsfästa några tjänstemän som gjorde sitt bästa för att jämka hennes önskan med deras egen plikt kommer inte att ge henne något alls, och jag tror ärligt talat inte på att det är motivet. Antingen är det pengar, eller så är det ett blamegame för att slippa ta ansvar för sin egen del.
Och för att vara tydlig, hon har givetvis ingen skuld i att ha blivit utsatt. Däremot har hon en skuld i att ha vägrat anmäla och vittna. Gissningsvis mår hon dåligt för att en anmälan från henne hade kunnat hjälpa hennes kompis. Jag tycker dock att er skuld som föräldrar är större där, även om jag har full förståelse för att ni valde att göra som hon bad er.

Jag tror faktiskt inte att skolan hade något ansvar att socanmäla då de berättade för föräldrarna vad de fått veta, och föräldrarna agerade, bup blandades in osv.
Sen berättade de inte allt tillräckligt snabbt, men gissningsvis gjorde de samma fel som ni föräldrar - lät en skör 12-årig flicka bestämma hur de vuxna i hennes närhet skulle agera.

Jag förstår att din dotter vill sluta må dåligt, men att efter mer än 10 år börja ge sig på vuxna som agerade exakt så som hon bad dem är fel väg.
Hon måste lära sig att leva med att hon gjorde dåliga val som 12-åring. Hon måste lära sig att leva med att hon föll offer för ett odjur som av olika anledningar (tex hennes egen ovilja att polisanmäla och vittna) kom undan med det.

Hade pojken gått på samma skola som hon och om övergreppen skett i skolan hade hon haft goda möjligheter att få skadestånd, men inte som fallet är nu. Skolan meddelade er när de fick reda på detta. ni valde att inte polisanmäla. Men bra att ni sökte BUP dock. 

Visst borde skolan gjort en anmälan, men det borde ni också som föräldrar. Enligt dotterns resonemang om skadestånd borde hon då också stämma er för att ni inte polisanmälde... 

Att få dottern gå till psykolog är nog det bästa. kanske terapi hela familjen? 

Om hon vill gå vidare tycker jag ni ska stötta dottern, att visa att ni är där för henne, kommer lyssna och gå med henne till advokat, betala för det, osv. Men ni behöver inte stötta stämningen i sig utan bara säga att ni är där för henne...

Jag förstår inte vad de inspelade banden skulle ha för mervärde i en utredning. Blir det process så kommer ju vederbörande rektor (som är ytterst ansvarig) att kallas. Varför skulle denne ljuga om vad som gjordes eller inte? 

Angående pojken så skulle han ju inte fått straff i bemärkelse fängelse (inte heller retroaktivt) för brottet han begick som 12-åring, eftersom han då inte var straffmyndig. Men hade han blivit dömd då när han var 18 år och er dotter berättade om detta hade han kunnat bli/blivit skadeståndsskyldig.