• Anonym (Hm..)

    Stämma skolan

    Är det så att din dotter tror att hon ska kunna få ett högt skadestånd och helt enkelt vill ha pengar?
    Då kan det vara värt att låta henne prata med en riktig jurist (utan pojkvännen närvarande) som kan tala om för henne vilka möjligheter som finns.

    Att hon skulle må bättre av att korsfästa några tjänstemän som gjorde sitt bästa för att jämka hennes önskan med deras egen plikt kommer inte att ge henne något alls, och jag tror ärligt talat inte på att det är motivet. Antingen är det pengar, eller så är det ett blamegame för att slippa ta ansvar för sin egen del.
    Och för att vara tydlig, hon har givetvis ingen skuld i att ha blivit utsatt. Däremot har hon en skuld i att ha vägrat anmäla och vittna. Gissningsvis mår hon dåligt för att en anmälan från henne hade kunnat hjälpa hennes kompis. Jag tycker dock att er skuld som föräldrar är större där, även om jag har full förståelse för att ni valde att göra som hon bad er.

    Jag tror faktiskt inte att skolan hade något ansvar att socanmäla då de berättade för föräldrarna vad de fått veta, och föräldrarna agerade, bup blandades in osv.
    Sen berättade de inte allt tillräckligt snabbt, men gissningsvis gjorde de samma fel som ni föräldrar - lät en skör 12-årig flicka bestämma hur de vuxna i hennes närhet skulle agera.

    Jag förstår att din dotter vill sluta må dåligt, men att efter mer än 10 år börja ge sig på vuxna som agerade exakt så som hon bad dem är fel väg.
    Hon måste lära sig att leva med att hon gjorde dåliga val som 12-åring. Hon måste lära sig att leva med att hon föll offer för ett odjur som av olika anledningar (tex hennes egen ovilja att polisanmäla och vittna) kom undan med det.

  • Anonym (Hm..)
    Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 14:43:59 följande:
    Ja, det är sant att hon mår dåligt över vad som hände med kompisen. Hade hon talat ut, så hade det inte hänt. Det har hon sagt. Sen tycker jag förstås att det är förståeligt och att hon inte bör klandra sig själv för mycket där.

    Ja, du säger de gjorde fel och vi gjorde fel  - men i den situationen var det ju inte så lätt att veta vad som var bäst. Alla gjorde tog väl dem besluten som de trodde var rätt då. Och först efteråt vet man om det var rätt i det fallet. Vi trodde ju också att det räckte med BUP. Numera tycker jag vi kunde ha socanmält oss själva så hade soc varit tvungen att ta itu med den där pojken. Men det är också tveksamt, han var väl runt 18 år då.
    Jag är rätt övertygad om att jag hade gjort samma val som du, det är logiskt att som förälder se kortsiktigt i första hand när det gäller barnens mående. 

    Jag tror att det är viktigt att får henne att förstå att hon slösar tid och riskerar att bli bitter om hon fortsätter den väg hon är på väg nu, att låta henne prata med en riktig advokat (finns juristjourer där man som privatperson kan få 30 min gratis) som kan förklara för henne vad hon har att förvänta sig av en sådan stämning.
    Sen måste ni på något sätt få henne att gå med på samtalshjälp.
    Finns det inga grupper för ungdomar som blivit utsatta där de kan få hjälp både att bearbeta och få känna att de inte är helt ensamma? 
Svar på tråden Stämma skolan