Kub-test, eller inte??

Hej

Gjorde kub för ca 2 veckor sedan o Tänkte nog likt dig, att om något är fel så kan vi tidigare förbereda oss för det! Hade det dock varit någon allvarlig kromosomavvikelse som inte inneburit liv i förlängningen så hade jag hellre vetat det tidigt än sent!

Men viktigt att ha i åtanke att det är ett sannolikhetstest ingen sanning i sig!!

Vi hade skippat fostervattenprov om vi fått ett negativt resultat pga missfallsrisken(vi har förlorat graviditeter innan så hade inte klarat att ha det på mitt samvete om det gått fel). Vi hade sannolikt betalat för för ett nipt test istället!

Ja kub test oroar i onödan och ger ofta falska resultat. Skippa det är mitt råd.

Jag är närmare 40år och valde att inte göra kubtest. Födde en frisk flicka.

Jag kände också som du strax innan jag skulle göra mitt kub-test, men jag tror att jag blev extra orolig pga familjeliv, för i trådarna här verkar det som att var och varannan får dåliga siffror. I verkligheten verkar det dock inte vara riktigt så. Men jag gjorde mitt iaf, jag tänkte att kub-testet i sig gör ingen skillnad, det är samma unge i magen efteråt. Man får lite mer information om den bara, och oftast så innebär den informationen att man får veta att barnet sannolikt är friskt!

Fundera över hur du känner kring risk, bestäm sedan om du vill göra KUB-testet. Jag trodde att vi skulle fixa det och barnmorskan sa så glatt att det såg bra ut och att vår risk var si och så. Den var inte så pass hög att vi fick gå vidare till moderkaksprov/fostervattensprov/nipt per automatik. Men inte heller 1:20 000.
Men vi kände oss inte lugnade alls så för att få ordentligt besked valde vi att göra nipt privat.

Hade jag vetat hur vi skulle känna kring KUB (det var främst min man som hade svårt att hantera sannolikhetssiffran) så hade vi struntat helt i KUB och gjort nipt direkt istället.

Visst kostar nipt några kronor när man står för det själv. Men vi resonerade som så att om vi nu får ett barn med någon trisomi eller annan kromosom-avvikelse och vi vet att vi faktiskt hade en chans att få reda på det för många månader sedan, hur skulle vi känna då?

Gå är mitt råd, visade sig att vår lilla hade dött bara 2 dgr före KUB. Hade vi avstått hade det kanske legat kvar i flera veckor till och man hade trott allt var bra i onödan. Bättre att veta så mycket det går än att vara ovetandes är min tanke. Eller gå bara på ett UL för att se att liten mår bra därinne om du inte vill ha mätningarna?

Ta inte kub är mitt råd. Du får inte reda på nånting om just ditt barn utan det handlar bara om att oroa dig lite eller mycket. Och vad ska man med det till? Jag har avböjt kub tidigare men denna graviditet är jag ännu äldre (givetvis) och tänkte bekosta ett nipt istället, då man får ett riktigt svar och inte en riskanalys.

Jag har sett ett par kompisar våndats otroligt inför sina dåliga resultat på kub (helt utan anledning, som det sen visade sig).

Har även läst berättelser från mammor som fått barn med ds (se downs hemsida) och flera beskriver att de uppskattade att sjukvårdspersonalen inget sa efter förlossningen utan att de fick ta till sig sitt barn i första hand och sen gradvis ta in sjukdomsinfon.

Man säger att det kan vara bra att förbereda sig medan barnet är i magen men är det verkligen det? Skulle du inte bara sätta ds diagnosen på magen och vara ledsen stor del av tiden istället för att glädjas åt ditt barn? Som nog är lättare när man har det i sin famn.