Hur ska man orka
Hur ska man få en bonusfamilj att fungera? Jag har ett barn sedan tidigare, sambon ett samt ett gemensamt. Mitt barn bor hos oss alltid då hens pappa ej är med i bilden. Sambons barn bor vv. Jag har varit i bonusbarnets liv sen det var en bebis, mamman klarade inte av att ta hand om hen så under nästan 2 år var jag den enda mamma hen hade. Jag har lagt ner så mycket tid, kraft och energi på detta barn. Till den grad att det gått ut över mitt eget barn. Bonus barnet gick igenom en del tråkigheter med mamman som bebis och vi har fått gå till bup för tips & råd att hantera hen. Hen har enorma känslor, det är höga toppar och djupa dalar. Inget mittemellan. Hen skriker ofta och högt (då pratar jag är högt så glas kan gå sönder) blir ledsen för allt (menar allt). Hen har pga sina föräldrars dåliga samvete blivit enormt curlad. När hen var ca 3 ville mamma ha hen vv och vi har kört på det i snart 1 1/2 år. Problemet är hens beteende, jag orkar snart inte mer. Det är skrik, gråt, gnäll mm hela veckan hen är hos oss. Det är alltid bättre hos mamma, hen vägrar göra saker hos oss som hen gör hos mamma (tex tvätta håret är ett STORT projekt) hen slåss, kan aldrig leka själv. Den veckan hen är hos oss mår jag och mina barn dåligt. Veckan utan bonus är så lugn och skön! Jag förstår att pappan inte kan vara utan sitt barn och jag vill inte vara utan min sambo. Han är den enda pappa mitt barn haft och han är pappa till vårt gemensamma barn. Men jag orkar inte, senast idag sa mitt barn, idag kommer hen - då blir det skrik och gnäll igen mamma, jag blir så ledsen då! Vad säger man som mamma till det????? Båda mina barn är super stressade när bonus är här. Det är sååååå svårt att förklara hur det egentligen är utan att jag ska målas upp som den elaka styvmamman. Jag är den enda som uppfostrar hen då hens egna föräldrar har så dåligt samvete. Sen har vi mamman som verkar tro att de fortfarande är en familj. Hon tycker min sambo och hon kan åka på lekland med barnet, äta middagar ihop mm mm. Det hade kanske funkat om hon inte agerat som hon gjort de senaste 4 åren. Hade jag vetat hur svårt det är att leva med andras barn hade jag aldrig get mig in på det.
Jag är fullt medveten om att de flesta svar här kommer vara att jag är den dumma, elaka styvmamman för det är alltid lätt att döma när man inte vet, speciellt bakom en datorskärm!