• Test86

    Hur ska man orka

    Hur ska man få en bonusfamilj att fungera? Jag har ett barn sedan tidigare, sambon ett samt ett gemensamt. Mitt barn bor hos oss alltid då hens pappa ej är med i bilden. Sambons barn bor vv. Jag har varit i bonusbarnets liv sen det var en bebis, mamman klarade inte av att ta hand om hen så under nästan 2 år var jag den enda mamma hen hade. Jag har lagt ner så mycket tid, kraft och energi på detta barn. Till den grad att det gått ut över mitt eget barn. Bonus barnet gick igenom en del tråkigheter med mamman som bebis och vi har fått gå till bup för tips & råd att hantera hen. Hen har enorma känslor, det är höga toppar och djupa dalar. Inget mittemellan. Hen skriker ofta och högt (då pratar jag är högt så glas kan gå sönder) blir ledsen för allt (menar allt). Hen har pga sina föräldrars dåliga samvete blivit enormt curlad. När hen var ca 3 ville mamma ha hen vv och vi har kört på det i snart 1 1/2 år. Problemet är hens beteende, jag orkar snart inte mer. Det är skrik, gråt, gnäll mm hela veckan hen är hos oss. Det är alltid bättre hos mamma, hen vägrar göra saker hos oss som hen gör hos mamma (tex tvätta håret är ett STORT projekt) hen slåss, kan aldrig leka själv. Den veckan hen är hos oss mår jag och mina barn dåligt. Veckan utan bonus är så lugn och skön! Jag förstår att pappan inte kan vara utan sitt barn och jag vill inte vara utan min sambo. Han är den enda pappa mitt barn haft och han är pappa till vårt gemensamma barn. Men jag orkar inte, senast idag sa mitt barn, idag kommer hen - då blir det skrik och gnäll igen mamma, jag blir så ledsen då! Vad säger man som mamma till det????? Båda mina barn är super stressade när bonus är här. Det är sååååå svårt att förklara hur det egentligen är utan att jag ska målas upp som den elaka styvmamman. Jag är den enda som uppfostrar hen då hens egna föräldrar har så dåligt samvete. Sen har vi mamman som verkar tro att de fortfarande är en familj. Hon tycker min sambo och hon kan åka på lekland med barnet, äta middagar ihop mm mm. Det hade kanske funkat om hon inte agerat som hon gjort de senaste 4 åren. Hade jag vetat hur svårt det är att leva med andras barn hade jag aldrig get mig in på det.

    Jag är fullt medveten om att de flesta svar här kommer vara att jag är den dumma, elaka styvmamman för det är alltid lätt att döma när man inte vet, speciellt bakom en datorskärm!

  • Svar på tråden Hur ska man orka
  • Fru Ve

    Jättesvårt. Kan ni försöka dela upp er mer den veckan bonus är hos er? Att du tar hand mer om ert gemensamma barn samt ditt barn och han tar sitt eget? Tex med aktiviteter och så? Går ju inte hela tiden men kanske ibland?

  • Alexi

    Men har ni sökt hjälp? Jag menar nu och inte för flera år sedan. Hjälp för er att hantera barnet?

    Kolla med kommunens familjestöd/bvc osv i första hand.

  • Test86

    Vi har testat att dela upp oss men det blir konstigt för barnen som inte förstår varför vi inte kan göra saker tillsammans. För även om mitt äldsta tycker det är jobbigt så älskar hen sitt bonussyskon. Vi försöker så att jag tar läggning, läxor mm med mitt samt matning med gemensamma som bara är bebis. Så tar sambon bonusbarnet.

    Vi ska till bup igen dels pga mitt äldsta som kub agerar ugn pga bonus tagit så mycket tid, kraft och energi samt pga få hjälp med hur vi ska hantera bonus. Dock fick jag känslan sist av bup att de tycker man ska dalta med bonus så hen känner sig trygg men det köper ingen jag. Bonus är ingen bebis och det har daltats för mycket. Man måste kunna sätta regler och gränser. Hoppas vi får hjälp denna gång för vi vill inte behöva separera pga detta.

  • Söder73

    Det brukar vara så att ett barn trotsar och beter sig illa mot den som det känner sig mest trygg med, alltså dig. Barnet litar på att du finns kvar alltid, men är inte lika säker på sina egna föräldrar. Du ska absolut inte dalta utan fortsätt uppfostra och ta ett rejält snack med pappan, han ska inte heller dalta! Bra att ni går till Bup, barnet mår dåligt.

  • BahHumbug

    Hmm en avlastningsfamilj kan vara bra, fast det kanske blir jobbigt för barnet om det kommer in ytterligare en familj. Eller så kanske dina barn skulle må bättre av det då det blir lite lugn och ro. De får nya kontakter och kan göra saker utan att bli rädda.

    Det är svårt att ge bra råd när barnet du skriver om är så liten och kanske inte kan uttrycka hur den känner i ord. Och det påverkar de andra barnen då de inte vet vad som händer. Ett alternativ kan vara att barnet som skriker får gå in i ett rum och de andra barnen in i ett annat.

    Det skulle nog vara värt att testa att barnet inte är hos sin mamma en hel lång vecka utan att man bara kortar ner det till en helg. Ett barn i den åldern kanske hinner få en ny rutin när den är hos mamma och sedan när barnet kommer till er så blir det en ny rutin. En vecka är långt för ett barn i den åldern och barnet kanske känner sig stressad och rädd då det blir nya saker.

    Om barnet inte behöver tvätta håret hos sin mamma en vecka så blir barnet van att inte tvätta det. Men när barnet kommer till er så ska en ny rutin till och då blir barnet otryggt. Förlåt för allt svammel är lite trött.

  • salkar123

    Det låter lite som min son som senare fick diagnos ADHD. Har nu funderat i banorna diagnos/svårigheter eller går tankarna bara i att han är dåligt uppfostrad?

    Min son som är min egen och bara lever med sin biologiska familj har ibland varit så jobbig att jag tänkt att jag ångrar att jag fick honom. Hemska känslor att ha om sitt barn och jag funderade ofta hur det påverkade syskonen att leva med honom. Det var som allra värst innan han fick sin diagnos och i började förstå hur vi skulle hantera honom. Nu 5 år senare har vi en helt annan pojke. Fortfarande är han en utmaning och lite mer av allt än andra barn, men nu kommer hans fina sidor fram alltmer och det som är hans svårigheter blir mer och mer hanterbart.

    Det är lätt att skylla på föräldraskap när barn inte beter sig som man önskar. Men det är inte alltid så. Många barn curlas och överkompenseras för föräldrar som skilt sig och har dåligt samvete, men alla de barnen beter sig inte så som du beskriver det här barnet.

    Tänk ett varv till om det finns mer ni kan göra för honom. Utredning, hjälp via BUP, föräldrahandledning, samarbetssamtal. Vad som helst! För det ni tycker är superjobbigt med honom, jag kan garantera att det är ännu värre för honom att vara fast i sitt eget kaos. 

  • salkar123
    Test86 skrev 2017-02-13 14:56:14 följande:

    Vi har testat att dela upp oss men det blir konstigt för barnen som inte förstår varför vi inte kan göra saker tillsammans. För även om mitt äldsta tycker det är jobbigt så älskar hen sitt bonussyskon. Vi försöker så att jag tar läggning, läxor mm med mitt samt matning med gemensamma som bara är bebis. Så tar sambon bonusbarnet.

    Vi ska till bup igen dels pga mitt äldsta som kub agerar ugn pga bonus tagit så mycket tid, kraft och energi samt pga få hjälp med hur vi ska hantera bonus. Dock fick jag känslan sist av bup att de tycker man ska dalta med bonus så hen känner sig trygg men det köper ingen jag. Bonus är ingen bebis och det har daltats för mycket. Man måste kunna sätta regler och gränser. Hoppas vi får hjälp denna gång för vi vill inte behöva separera pga detta.


    Vd menar du med att dalta och vad menar du med regler och gränser? Uppenbarligen fungerar det ni gör nu inte så bra. Tror du att ett annat sätt att förhålla sig skulle kunna fungera?
Svar på tråden Hur ska man orka