Erfarenheter av antidepressiva

Min erfarenhet är att förmågan att få orgasm försvann, strax därefter sexlusten, och inte långt därefter blev jag mer eller mindre apatisk.

Skulle alldrig ta antidepressiva.

Det var något liknande jag hörde av andra innan jag började, ,men som jag mådde hade jag inget val. Jag stod med sladden till fönen och måttade om den var lång nog att göra en ögla.
Varför?Om du mådde så dåligt att du var nära att ta ditt liv?

Jag skulle heller aldrig ta dem. De har många biverkningar och är beroendeframkallande. Ett rävgift.

Problemen beror alltid på något och det är bättre att ta tag i det.

Dom flesta är inte beroendeframkallande. Du har helt rätt i att problemen alltid beror på något men är man djupt deprimerad så kan man behöva medicinsk hjälp för att kunna orka ta tag i problemen. Oftast ges antidepp i samband med exempelvis KBT.

En del har inga problem att ta tag i utan är deprimerade ändå. Årstidsbunden depression exempelvis. Då hjälper inte terapi. Antingen får man vänta ut depressionen vilket kan ta flera månader eller så tar man medicin och kan fungera mer normalt.

Jo, de är beroendeframkallande och exakt hur beroendeframkallande har ju börjat visa sig allt mer med den senaste tidens forskning. Jag tycker att det är viktigt att känna till riskerna innan man överväger att börja ta dem.

Valet är väl ändå ganska simpelt om det står mellan ett ev beroende av exempelvis ssri eller att ta sitt liv i en depression? Det finns stora (större i vissa fall) risker med att inte ta.

Nej, det finns inte större risker med att inte ta. Antidepp sänker inte risken för självmord! Först ökar risken de första veckorna, för att sedan stabilisera sig på samma nivå som för en Placebogrupp.

Det finns en rad andra sätt som vi vet är effektiva mot depression. Terapi och motion är de främsta.

Jag fick sådana utskrivna i samband med en utmattningsdeppression för några månader sen.
Då hade jag haft självmordstankar, sömnsvårigheter och även varit dryg och elak mot alla mina medmänniskor (genom att anmärka och vara allmänt på) under flera månader.

Medicinen hette citalopram och det var verkligen som att skruva om en strömbrytare, plötsligt kunde jag sova, självmordstankarna försvann och jag blev enligt mina närmaste en mycket trevligare människa.

Problemet för mig var att jag var konstant trött, kunde sova 18 timmar per dygn vilket gjorde det omöjligt att jobba på nåt vettigt sätt.

Så jag fick efter tre månader byta till sertralin.
Med den medicinen kan jag jobba normalt.
Samtidigt hade jag ju hunnit göra en hel del förändringar i livsstil och arbete, så jag är faktiskt lite osäker om sertralin egentligen har någon verkan på mig eller om det är annat på påverkar.

Men, jag kan skriva under på att citalopram var en räddning för mig själv i den situation som jag befann mig i.