Orosanmälan från förskola

Förskolor/skolor MÅSTE anmäla, det är inget vi har något val om.

Det kan vara så många olika saker som händer och tänk om det nu var så att du faktiskt misshandlat din man och han inte vågar lämna? Eller tvärtom? Då är det bra att någon ser och reagerar så att rätt hjälp kan sättas in.

Iom formuleringen så tippar jag på att allt läggs ner utan någon åtgärd, förskolan har ju meddelat det som ert barn har sagt, men även tillagt att de inte har några som helst misstankar på att det förekommer misshandel i övrigt. De har gjort sin plikt men även gjort vad de kunnat för att meddela att de inte misstänker er.

Att byta förskola är överilat om ert barn trivs där. kan ni inte vara mogna nog att inse att de bara vill ert barns bästa?
Jag har också blivit anmäld, eller vi som familj ska jag väl säga pga knepig formulering från vårt barn men det las ner när de insåg att pappans grabbatag i dotterns arm enkom var en reflex för att rädda henne från att ramla från hög höjd. Hon fick ont i armen och vi sökte vård direkt, alternativet hade varit att låta henne ramla handlöst ner från pappas axlar. Inga konstigheter alltså, men dottern sa: Pappa vred om min arm, som svar på frågan vad som hade hänt. När de senare talade med dottern så frågade de neutralt vad som hade hänt och då sa hon att hon suttit på pappas axlar och lutat sig åt sidan och ramlat, då hade pappa tagit tag i hennes arm. Nu var ju vårt barn äldre, omkring 3-4 år och väldigt verbal tack och lov.

I ert fall tror jag dock inte det är någon fara, personalen har bemödat sig om att formulera sig så bra som möjligt för att inte pådyvla er en onödig utredning. Ni får dock troligen tala med dem en gång, men inget mer.

Varför skapa oro hos andra?  Jag kanske är konstig, men jag tycker du överreagerar. De har troligen en policy kring anmälan som de måste följa, men har som jag skrev ovan, även skrivit att de inte har någon som helst övrigt som gör att de misstänker att barnet far illa.

De har alltså gjort vad de kunnat i en känslig situation. Om de skulle, som du vill, gå runt och försöka få fram mer som ert barn har sagt kan det hinna hända massor med saker OM detta nu varit sant. Dessutom skulle det skapat en hel del prat trots att de ju faktiskt inte på allvar trodde att något hänt.

Att de sa att ert barn hittar på så mycket kring det som sagts till er, att ett visst barn sparkat henne i huvudet så handlar det antagligen om att de VET att detta inte har skett. Eller var det någon annan vuxen som sparkat? isf har de ju nu denna gång hört TVÅ ggr minst att ert barn sagt en sådan sak och känt att nu måste de göra en anmälan.

Hur de gör nu har jag ingen aning om. Och att det är konstigt att inte bli chockad.. Tja vi är nog alla olika. Jag tar det som att de gör sitt jobb, de känner oss via hämtningar och lämningar, men de KÄNNER oss inte. Det är lätt att verka trevlig och bra den korta stunden det tar att hämta och lämna. Vad folk sen gör hemma kan vara en helt annan sak.

Jag hoppas du kan sätta dina känslor åt sidan och se till vad som är bäst för ditt barn. Kram och lycka till.