Hon låter mig inte träffa barnet

Du kan stämma henne på umgänge med barnet, även om det bästa väl vore om ni kan komma överens på egen hand. Barnet har rätt till en relation med dig, oavsett vad mamman önskar. Prata med familjerätten i din kommun om hur du ska gå till väga. Och även om jag tycker att det är skitdumt att ha gjort som du gjort så är det bra att du tagit ditt förnuft till fånga och önskar en relation med ditt barn.

Enligt lagen så är det barnets vårdnadshavare som bestämmer i frågor som gäller barnet. Om du vill ha umgänge med ditt barn trots att barnets mamma och tillika barnets vårdnadshavare motsätter sig det så har du bara ett alternativ och det är att vända dig till en domstol. Där kan du antingen kräva att domstolen fattar ett beslut om umgänge mot mammans vilja. Eller att du också blir vårdnadshavare och därmed får beslutsrätt i frågor (bla umgänge) gällande barnet. Eller både ock.

Är ni inte gifta och du inte har skrivit under papper på att du är far till barnet så är hela vårdnaden hennes och hon bestämmer själv vem som ska träffa barnet eller inte. Vill du ha umgängesrätt får du kontakta en advokat om hon inte vill låta dig träffa barnet. Tycker dock att du får ta och motivera för henne varför du vill umgås med barnet nu och be om ursäkt för hur du har behandlat både henne och barnet för det är klart hon är ledsen för det. Sen tror jag att hon kanske inte vill att barnet ska fästa sig vid dig när risken är uppenbart stor att du sviker det och försvinner när det inte passar sig längre.

Om du vill slippa domstolsalternativet och istället få igång ett samarbete med mamman så är det smartaste att försöka lappa ihop relationen med mamman. Du behöver ju såklart inte smöra järnet för henne men en ödmjuk ursäkt vore kanske på sin plats till en början.

Kan tänka mig att hon är rädd för att du ska dyka upp och göra ett kort gästspel för att sedan försvinna igen och hon får stå där och hantera ett ledset och besviket barn. Jag tänker att du helt enkelt får flrsöka övertyga henne om att du fattar att det är ett stort åtagande du tar på dig och att du kommer att finnas kvar (för det tänker du eller) samt berätta att du nu förstått hur dumt du agerat. Du får krypa lite helt enkelt.

Resonera först med dig själv om hur du tänker framöver så att du verkligen menar allvar och inser att det handlar om mer än att bara träffa barnet lite på kul...

Barnets rättigheter är alltid först. Det har umgängesrätt med dig även om hon har ensam vårdnad. Det är inget hont kan/ får bestämma själv. Du får dock räkna med besök hos henne till en början. Vare sig honi ammar eller inte är du en främling för barnet och ni måste bygga upp en relation er emellan. Lär inte bli lätt om det nu är dålig relation mellan dig och mamman så du får låta det ta sin tid.

Det är bra att du tagit ditt förnuft till fånga och vill finnas där för ditt barn. Sedan kan man inte bara stryka det som hänt utan du får börja bygga upp en tillit och ett förtroende som du raserat. Mamman har själv gjort det bästa för sitt barn och tidigare har det varit att skydda det från dig då du betett dig knäppt så hennes instinkt är resonerligt. Du får börja bevisa att du gör det som bestämts. Folk kan ändras och ditt barn har rätt till en pappa. Du får börja med små steg på deras vilkor tills du byggt upp en tillit och kan börja önska mer.

Finns det inget annat alternativ än via domstol? Jag tror inte att vi kan samarbeta då hon inte ens vill prata med mig längre. Det känns meningslöst att fortsätta kontakta henne när hon inte vill ha kontakt. Hon kommer säkert att känna sig trakasserad om jag fortsätter...

Familjerätten

Är du förvånad?

Om du VERKLIGEN vill ha kontakt med ditt barn och mamman vägrar så är Familjerätten den enda vägen att gå. Du har massor att bevisa för mamman till ditt barn och det är inte ett dugg förvånande att hon är motsträvig eftersom du har visat att du inte är att lita på. Så tänk efter jävligt noga innan du drar igång något för det är inte läge att göra detta ett tag och sen dra igen. Då är det bättre att barnet inte har någon kontakt alls med dig.

Har du testat att be om ursäkt?

Nej det finns inget annat sätt om du inte kan övertala henne utom att gå till domstol. Tänk dock igenom vad du drar igång i så fall. Jag vet att detta låter skittaskigt men det låter inte som att du är världens mest ansvarsfulla person och redo för ett barn och allt som kommer med det. Mamman känner sig nödgad att skydda barnet från dig för att du så uppenbart struntat i det.

Många som egentligen inte är redo för barn när de får barn. De flesta växer dock med uppgiften och blir bra föräldrar ändå. Tycker det är bra att ts tagit sitt förnuft till fånga.

Jag har bett tjejen om ursäkt många gånger men hon säger att det ändrar ju inget. Och det stämmer förstås, vad jag än säger så kan jag inte ta tillbaka det jag gjort eller snarare inte gjort. Vet inte hur jag ska bevisa något för henne framöver när hon inte ens vill prata längre. Det känns som att alternativet att gå via domstol skulle innebära att vi blir "övänner för livet". Min mamma och pappa har också kontaktat henne och bett om att få träffa barnet, till dem hade hon sagt att jag är ett svin och lagt på. 

Är Familjerätten samma som domstol? Det låter drastiskt att anlita en advokat, det känns som sista utvägen, vet verkligen inte vad jag ska göra. Vi pratade mycket innan hon slutade svara och hon påpekade bara hur dålig jag är och tog upp olika tillfällen då jag betett mig illa eller inte hållit mina löften. Tror inte att hon helt plötsligt skulle ändra sig och låta mig träffa barnet... 

Läs på lite om vårdnad, umgänge, boende, tvister och familjerätten. Bra om du skaffar dig lite koll på regleverk och processer.

Familjerätten är en del av den komunal socialtjänsten som bla har till jobb att hjälpa föräldrar komma överrens om saker som vårdnad och umgänge. Kan också ställa upp med saker som övervakning och plats om det finns behov.

Det är nog  ett bra ställe för er att börja diskuttera ett umgänge för dig. Förvänta dig inga underverk. I början kommer det vara korta stunder och eventuellt övervakat. Går det bra och du sköter det schema som finns kommer umgänget sen utökas

Mitt råd är att skicka ett handskrivet brev, uppriktigt och ärligt och be om förlåtelse igen. Skriv att du var omogen och tanklös men du ångrat dig insett ditt misstag och verkligen vill ta ansvar resten av barnets liv. Att du är beredd att göra allt för att samarbeta framöver och du vill ha en bra relation med både henne och barnet. Skriv att du ska göra allt för att de båda ska må bra.
Men du måste ju mena det såklart. Och använd dina egna ord och känslor inte kopiera mig.

Handskrivet som sagt, INTE epost Facebook eller sms.

Får du ingen respons på brevet så gå vidare till familjerätt eller domstol. Men det skriver du inte i brevet givetvis. Utan det är en sista utväg