sitter och funderar lite..
Hej ny här på forumet...sitter och funderar lite. Fick mitt senaste missfall i början av januari (i v17), är jättenere fortarande och vet inte riktigt hur jag känner egentligen. Visst är jag glad ibland och jag skulle tro att andra uppfattar mig som så, men det känns som om det ligger en sorg över allt jag gör. Hur ska man bete sig för att gå vidare?, många berättar om sina egna missfall och sen fått barn men alla som har gjort det hade barn innan de fick sina missfall så den trösten hjälper inte, det liksom räknas inte för mig trots att jag förstår att det gör väldigt ont själsligt ändå. Men då har man ju redan ett barn och vet att det kan fungera någon gång i allafall. Missförstå mig rätt men jag är så rädd för att aldrig få bli mamma, jag kanske faktiskt inte kan bli det....depp depp nu ska jag skärpa mig. Någon som känner ung lika?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-03-06 07:52:18:
Tack alla för att ni finns och ORKAR bry er, ni är guld värda! I dag är en uppåt dag så jag ska suga på det så länge det varar.. kramar till er alla!