• montemartre

    sitter och funderar lite..

    Hej ny här på forumet...sitter och funderar lite. Fick mitt senaste missfall i början av januari (i v17), är jättenere fortarande och vet inte riktigt hur jag känner egentligen. Visst är jag glad ibland och jag skulle tro att andra uppfattar mig som så, men det känns som om det ligger en sorg över allt jag gör. Hur ska man bete sig för att gå vidare?, många berättar om sina egna missfall och sen fått barn men alla som har gjort det hade barn innan de fick sina missfall så den trösten hjälper inte, det liksom räknas inte för mig trots att jag förstår att det gör väldigt ont själsligt ändå. Men då har man ju redan ett barn och vet att det kan fungera någon gång i allafall. Missförstå mig rätt men jag är så rädd för att aldrig få bli mamma, jag kanske faktiskt inte kan bli det....depp depp nu ska jag skärpa mig. Någon som känner ung lika?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-03-06 07:52:18:
    Tack alla för att ni finns och ORKAR bry er, ni är guld värda! I dag är en uppåt dag så jag ska suga på det så länge det varar.. kramar till er alla!

  • Svar på tråden sitter och funderar lite..
  • eve82

    JAG FÖRSTÅR DIG..hAR SAMMA RÄDSLA, SITTER HÄR OCH VÄNTAR PÅ ETT EVENTUELLT ANDRA MF...HASR HAFT BLÖDNINGAR OCH FÄRGADE FLYTNINGAR...=( Är så rädd att det aldrig kommer gå! Det du skrev träffade rakt i hjärtat! Jag har tyvärr inget svar åt dig, men kramar om i massor!

  • Jellis

    Hej
    Jag förstår precis vad du menar... har 2mf. tidiga innan v10. Man ser alla andra som får barn, mina vänner har 2barn och jag får inget... Det är jobbigt att höra att "det var ju bättre att få missfall nu än när det har gått längre Det var ju säkert nåt fel ändå på det "...Precis som det ska vara någon tröst. Jag tror iallafall det är lika jobbigt när allt hopp släcks oavsätt vilken vecka man är i. Jag tänker oxå mycket på att jag kanske är en som aldrig kommer att få uppleva ett barn,,,en förlossning, illamående, allt lidande som alla verkar ha, det skulle jag GLADELIGEN göra mycket för. Jag önska att man kunde sudda ut alla tankar bara för en dag, eller hur?

  • sunny1

    Du är absolut inte ensam om att känna så! Jag har aldrig varit gravid, vad jag vet iaf, och inte haft något missfall men det känns hemskt att ibland känna att "jag kanske aldrig bli mamma". De som berättar att de fått missfall och sedan fått barn gör det nog för att de vill hjälpa och stötta men det känns ändå konstigt att höra det eftersom de har blivit gravida utan att blanda in läkare (iaf de jag känner) så det är inte riktigt samma grej. Jag försöker vara stark och duktig och säga att "det här kommer att gå bra coh gör det inte det så får det gå bra ändå" men jag är ändå jätteledsen och deppig ibland. Vi måste försöka stötta varandra för vi är nog ungefär på samma våglängd och denna sidan är väldigt bra tycker jag.
    Massor av kramar till dig!!!

  • eve82

    började blöda i natt, klarrött... fick även ont... så jag kan nu till 100 % säga att jag fått mitt andra mf...=(

  • noon

    jorrå, jag förstår. man känner sig så hjälplös. kram till dig

  • Cherryy

    Hej!
    jag förstår precis hur du känner.. tänker också ibland att jag aldrig kommer att bli mamma.. känner mig ledsen och misslyckad ibland, särskilt när man hör om andra som blir gravida hur lätt som helst och allt går bra..
    har haft ett ma/missfall i v. 8 (upptäcktes i v.10) i somras
    har dessutom svårt för att bli gravid..
    det värsta är att ingen tar det på allvar att jag blev jätteledsen för mitt missfall eftersom alla tycker att jag är så ung så jag skulle ändå inte klarat att ha ett barn..
    är kanske på väg att få ett missfall igen nu.. .. är i v.6 och har jätteont i magen.. jag vill ju få stor mage och få en liten bebis, inte gå igenom det där helvetet igen:(:(
    blir så arg och ledsen när min mamma t.ex säger att det spelar ingen roll om jag får missfall för att jag kan ändå inte behålla barnet.. kommer nog bryta ihop om jag får missfall igen :(
    lycka till i fortsättningen iallafall, många kramar til dig!!

  • SeTa

    Vet precis hur det känns. Hade ett tidigt, och ett sent (v15) innan min pojk kom, Va jättejobbigt att släppa tanken på dom andra som aldrig fick komma. Framförallt det sena, då har man ju liksom räknat med att det ska komma en liten. Fick ett tidigt till efter barn nr 2, så det känns som man hat fått sin beskärda del..

    Önskar er alla lycka till, och att ni orkar vidare.
    Kram!

  • AHL

    Hej!
    Känner igen mej precis. vissa dagar är jag helt säker på att aldig få barn. Jag har hållit på i 6 år och har haft 2 missfall varav 2 är MA. Det känns hopplöst! Har bra stöd ifrån mitt KK dock och det känns bra. Jag vet att jag inte är ensam men det känns ju så. ALLA mina kompisar har barn och nu är de flesta inne på sina 2a och 3dje och här sitter man utan...
    Livet är inte rättvist!

    KRAM ANNA

Svar på tråden sitter och funderar lite..