Jag har ett bonusbarn som har lindrig utvecklingsstörning. Jag undrar hur det ser ut för personer med den funktionsnedsättningen i vuxen ålder (är medveten om att det är individuellt men generellt)? Till exempel om man klarar av att ha egen bostad, sköta ekonomin själv mm. Jobb för barnet är jag inte orolig för, pappan har eget företag som barnet är jätteintresserad av så bara det intresset håller i sig så kommer barnet få jobba hos pappan.
Det där är väldigt individuellt. Det största "hotet" för de som gått i särskola är att de lätt blir utnyttjade då de kan ha svårt att avgöra andras intentioner och rimligheten i att t.ex. alltid vara den som bjuder på fika etc.
Ibland gör biståndsbedömaren en bedömning som inte berättigar till servicebostad utan enbart hemtjänst, om man är "för" duktig. Servicebostad är kanon och skaffar man sen en god man som är vettig så kan det tillsammans bli ett bra upplägg.
Det är väldigt olika. Jag vet en person som jobbar på ett företag av modell större och är väldigt driven. Är gift och har barn. Dock haft svårt i skolan men klarat den med hårt arbete. Fick funderingar på adhd och ville bli utredd. Intelligenstest visade en lindrig utvecklingstörning, iq på 65 ungefär.
Det är väldigt olika. Jag vet en person som jobbar på ett företag av modell större och är väldigt driven. Är gift och har barn. Dock haft svårt i skolan men klarat den med hårt arbete. Fick funderingar på adhd och ville bli utredd. Intelligenstest visade en lindrig utvecklingstörning, iq på 65 ungefär.
Har två bekanta som har en lindrig utvecklingsstörning.
En tjej som är strax under 30. Har haft egen lägenhet sen hon var strax över 20. Arbetar heltid på en restaurang och har gjort i nästan 10 år. Är singel just nu men har haft ett par relationer i vuxen ålder.
En kille som är några år över 30, arbetar på ett halvstort företag med något som kan liknas vaktmästare allt-i-allo. Inget jätteavancerat men ganska mycket ansvar. han har jobbar där i några år nu, innan dess har han varit arebts i några år. Arbetat på en industri, på ett bygge, varit någon sorts hantlangare till en rörmockare. Har haft egen lägenhet sen han var runt 25. I ett förhållande nu och har haft ett par innan i vuxen ålder.
Visst märks det på båda att dom har en lindrig utvecklingsstörning men båda verkar leva ett normalt liv enligt mig. På killen märks han utvecklingsstörning mest i att han liksom har en lite barnslig och naiv syn på livet med intressen och en livsstil som kanske inte är helt vanlig för en man i hans ålder. Tjejen märks det väl också på men jag kan inte riktigt säga hur det märks.
Båda är lite beroende av sina föräldrar och syskon men det är nog mest av gammal vana. Jag tror både sköter sin ekonomi själv, så har jag uppfattat det.
Tack för alla svar :)
Ett iq på 65 är inte lindrig utvecklingsstörning
Över 70 är inte utvecklingsstörning utan bara på gränsen. 80+ är normalt.
En tjej jag känner har bostad och jobb (med lönebidrag, men ändå). Hon är till och med hyfsat attraktiv. Det märks mest på att hon inte fixar att räkna och så. Och att hon är lite långsan typ.
Har man ett iq på 65 är det tyvärr värre än bara lindrig utvecklingsstörning