Inlägg från: Anonym (grojen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (grojen)

    Panik över att sambon vägrar gemensamt barn

    Anonym (Mo) skrev 2017-02-21 12:52:41 följande:
    Nej jag tjatar inte om det och har inte försökt övertala honom. Men funderar på att föreslå samtal hos familjerådgivningen för att se om det handlar om rädsla. För rädsla går att arbeta med.

    Det är så svårt för mig att förstå grejen bara. Vi har redan hans barn på ca 60% så vi lever familjelivet, en liten knodd till skulle för mig bara kännas som att vi blev mer en enad familj. Nu är det han och hans barn, och så jag då...
    Jag förstår att du längtar, men du hoppas på att få med honom till familjerådgivningen. Anledningen är att du misstänker att han är rädd för att skaffa barn med dig och att han sedan ska kunna "jobba" med det.

    Jag blev utsatt för exakt det och det var betydligt värre än tjat och hot. Jag hade reda sagt nej och då upplevde jag att mitt ex tog till andra sätt (dvs familjerådgivning) för att få sin vilja igenom.

    Han är vuxen och han vet vad han gör. Respektera hans vilja. Ifrågasätt inte att han vet sitt eget bästa. Det blir lätt att du gör det om du föreslår familjerådgivning i en sådan här situation.
  • Anonym (grojen)
    Anonym (Mo) skrev 2017-02-21 15:56:24 följande:
    Jag förstår absolut vad du säger, men hur det här än kommer sluta behöver vi tillsammans komma fram till vad som blir nästa steg med relationen.
    Personligen tyckte jag att det var extremt sårande när mitt ex kände behov av att ta in en tredje part för att prata med mig efter tio år tillsammans. Jag förstod henne precis och hon förstod mig precis. Problemet var snarare att hon inte accepterade att jag tyckte som jag tyckte. Det spelade ingen roll hur hon lindade in det så upplevde jag fortfarande att hon bussade en terapeut på mig för att få sin vilja igenom. Jag kände det som ett svek.

    Jag var väldigt rak och sa till henne att om ville ha barn nu så får hon lämna mig och träffa någon annan. Jag föreslog det till och med. Då valde hon att stanna med mig i stället och försöka övertala mig till familjerådgivning. Det hände upprepade gånger. Jag mådde jättedåligt av att hon stannade hos mig under falska förespeglingar och att planen egentligen var att fortsätta bearbeta mig. Hon tyckte givetvis att det var henne det var synd om, eftersom hon så gärna ville ha barn. Hon var helt övertygad om att vi hade ett kommunikationsproblem. Att jag inte upplevde problemet så brydde hon sig inte om. Precis som i fallet med dig och din sambo.
  • Anonym (grojen)
    elyse skrev 2017-02-22 11:40:35 följande:

    TS, har du läst alla trådar från förtvivlade kvinnor som lever med män som många år efter skilsmässan fortfarande överkompenserar sina barn från den relationen och låter de yngsta leva i en slags paus de veckorna som de äldsta inte är där? Inga utflykter, badhus, bio eller ens fira jul för att de äldre barnen inte ska känna sig utanför. Fundera över det och om din man kan tänkas resonera så. Det bästa är kanske att en sådan man inte skaffar fler barn alls.


    "Alla trådar"? Kan inte minnas att jag läst en enda.
  • Anonym (grojen)
    elyse skrev 2017-02-22 11:40:35 följande:

    TS, har du läst alla trådar från förtvivlade kvinnor som lever med män som många år efter skilsmässan fortfarande överkompenserar sina barn från den relationen och låter de yngsta leva i en slags paus de veckorna som de äldsta inte är där? Inga utflykter, badhus, bio eller ens fira jul för att de äldre barnen inte ska känna sig utanför. Fundera över det och om din man kan tänkas resonera så. Det bästa är kanske att en sådan man inte skaffar fler barn alls.


    "Alla trådar"? Kan inte minnas att jag läst en enda.
Svar på tråden Panik över att sambon vägrar gemensamt barn