Vad stör du dig på som flertalet av oss andra inte har förstått vidden av?

Men helt allvarligt, hur behövande är man för att man har barnvagn, man ska gå 500 meter inne i affären men klarar inte 25 meter extra utanför. Trött på sånt här jävla daltande, speciellt med dagens generation av småbarnsföräldrar, uppväxta med facebook och mobilen i handen 24/7, synd om deras barn, de måste bli helt dumma i huvudet.  

Alltså om jag fick ett barn som spydde för att det rapade eller hostade skulle jag lämna tillbaka det

Fast nu är det väl ändå så att staten bestämt att båda måste vara hemma, den ena minst 3 månader, och det är på tal att föreldrarledigheten ska delas, hälften var. Det är väl att lägga sig i för mycket.

Ja, det skulle onekligen vara trevligt att veta om det är en lag eller inte, rent spontant känns det som att man i så fall borde täppa till den otydligheten eller förtydliga den då majoriteten idag verkar strunta i att blinka vänster och som jag tror leder till olyckor helt i onödan.

Någon här nämnde till exempel att en lastbilschaufför hade blivit arg för att hon inte blinkat, ett annat scenario hade kunnat varit att lastbilen faktiskt bara körde på henne för att han inte förstod att hon skulle vänster. Att bli rammad av en lastbil känns ju som rätt onödigt (speciellt med barn i bilen) om det är något som kan förhindras med ett litet blink.

Jag förstod, de som kommer från motsatt riktning, från andra sidan rondellen, inte att de kör i motsatt riktning.

Att när man varit duktig flicka i femton år så fattar inte ens chef att när man gnäller så är det allvar.

Jag har aviserat sen innan jul att jag är löjligt överbelastad, resurser har slutat och inte ersatts. I början av februari sa jag på enskilt samtal att detta går inte.

Igår på avdelningsmöte, runda bordet: Jag är helt uppgiven och säger att det är för mycket med allt och att det bara är en tidsfråga innan jag tappar bollar, får hoppas att det inte blir något viktigt då? Samt ifrågasätter hur vi kan ta på oss ett jätteuppdrag till i ett läge där alla i gruppen har 130% eller mer redan.

Han försöker då skoja till det med "ja men vi får bara härda ut lite till!".

Då såg jag rött på riktigt och sa: Nej, det behöver jag inte. Jag kan faktiskt gå härifrån idag och det finns inte ett skit du kan göra åt det om det är så. Och sen gick jag därifrån och satt och skakade av ilska och grät i en timme på ett matställe i närheten. 

Sen gick jag tillbaka och jobbade klart dagen för kollegornas skull.

På måndag ska jag nog försöka bli sjukskriven. Får väl se om han är lika klämkäck och skämtsam då.