lillahjärtat89 skrev 2017-02-23 11:02:38 följande:
Åh jag postade nyss en ganska negativ tåd just efter dig haha, så blev lite glad över något positivt :) (www.familjeliv.se/forum/thread/77439593-plotsligt-extrem-langtan-efter-barn-men-sambon-vill-vanta-hur-ska-jag-hantera-detta)
Tänkte bara fråga dig hur du lixom klarade av den där stressen och oron innan ni bestämde er? Behöver lite positivitet... haha :) Är så stressad just nu över min längtan att jag bara känner att det tar över, skulle mycket hellre ta det lugnt och bara se positivt på framtiden att det kommer hända en dag :) jobbar för övrigt i en klädbutik och står och viker bebiskläder ibland och drömmer, haha:P
Jag har läst din tråd och det finns vissa likheter. T.ex. så har jag också tidigare varit gravid men gjort abort endast pga min dåvarande partner var väldigt opålitlig, bara festade osv. Jag är också glad att jag gjorde det valet då, men precis som för dig så satte det igång min barnlängtan :)
Såg att någon skrivit att ni inte varit tillsammans tillräckligt länge, jag vill verkligen lägga fram en annan synvinkel. Det viktiga i ett förhållande är att man kommunicerar, visas ömsesidig respekt och kärlek och såklart att man kan prata om t.ex. uppfostran, framtid, ekonomi osv. Tiden man varit tillsammans är relativt oviktig i jämförelse med det. Ni har känt varandra så pass länge så jag undrar - vad skulle kunna förändras bara för att ni väntar? Man ska absolut inte stressa fram ett barn, men jag ser ingen legitim anledning till varför ni ska vänta. Men är "normen" att man SKA ha gjort allt på ett visst sätt. Jag och min sambo har varit tillsammans i nio månader (!) men är båda så säkra och trygga med vart vi har varandra. Dock vill jag påpeka att jag var tydlig från början med min barnlängtan, hade jag inte varit det så hade vi inte haft ca ett halvår på oss att diskutera barnplaner och då hade vi inte varit så nära en graviditet som vi är idag.
Jag blev mer och mer besatt av att läsa gravidtrådar på FL tyvärr.. det känns som en tröst för stunden men det du behöver är att tänka på dig själv och framförallt att prioritera dig själv så pass mycket att du tar diskussionen med din sambo. När jag tog upp det i höstas så ville han vänta ca två år och jag kunde tänka mig att bli gravid där och då, hehe. Så vi pratade lite fram och tillbaka och kom fram till att jag kunde tänka mig att vänta ca ett år, medan han kunde tänka sig att det blev ett år tidigare :) efter det hände det andra grejer i livet som gjorde att jag glömde bort barnlängtan och vips så hade det gått ett halvår..
Jag tror du behöver fokusera på att ta upp dina önskningar och vara tydlig med vad du vill med din partner, att du behöver ha en plan även om han inte kan säga exakt när. Sätt ett cirka-datum och sen tar ni en diskussion efter några månader igen.