En positiv tråd om barnlängtan och bebisplaner :)

Åh jag postade nyss en ganska negativ tåd just efter dig haha, så blev lite glad över något positivt :) (www.familjeliv.se/forum/thread/77439593-plotsligt-extrem-langtan-efter-barn-men-sambon-vill-vanta-hur-ska-jag-hantera-detta)

Tänkte bara fråga dig hur du lixom klarade av den där stressen och oron innan ni bestämde er? Behöver lite positivitet... haha :) Är så stressad just nu över min längtan att jag bara känner att det tar över, skulle mycket hellre ta det lugnt och bara se positivt på framtiden att det kommer hända en dag :) jobbar för övrigt i en klädbutik och står och viker bebiskläder ibland och drömmer, haha:P

Jag har läst din tråd och det finns vissa likheter. T.ex. så har jag också tidigare varit gravid men gjort abort endast pga min dåvarande partner var väldigt opålitlig, bara festade osv. Jag är också glad att jag gjorde det valet då, men precis som för dig så satte det igång min barnlängtan :)

Såg att någon skrivit att ni inte varit tillsammans tillräckligt länge, jag vill verkligen lägga fram en annan synvinkel. Det viktiga i ett förhållande är att man kommunicerar, visas ömsesidig respekt och kärlek och såklart att man kan prata om t.ex. uppfostran, framtid, ekonomi osv. Tiden man varit tillsammans är relativt oviktig i jämförelse med det. Ni har känt varandra så pass länge så jag undrar - vad skulle kunna förändras bara för att ni väntar? Man ska absolut inte stressa fram ett barn, men jag ser ingen legitim anledning till varför ni ska vänta. Men är "normen" att man SKA ha gjort allt på ett visst sätt. Jag och min sambo har varit tillsammans i nio månader (!) men är båda så säkra och trygga med vart vi har varandra. Dock vill jag påpeka att jag var tydlig från början med min barnlängtan, hade jag inte varit det så hade vi inte haft ca ett halvår på oss att diskutera barnplaner och då hade vi inte varit så nära en graviditet som vi är idag.

Jag blev mer och mer besatt av att läsa gravidtrådar på FL tyvärr.. det känns som en tröst för stunden men det du behöver är att tänka på dig själv och framförallt att prioritera dig själv så pass mycket att du tar diskussionen med din sambo. När jag tog upp det i höstas så ville han vänta ca två år och jag kunde tänka mig att bli gravid där och då, hehe. Så vi pratade lite fram och tillbaka och kom fram till att jag kunde tänka mig att vänta ca ett år, medan han kunde tänka sig att det blev ett år tidigare :) efter det hände det andra grejer i livet som gjorde att jag glömde bort barnlängtan och vips så hade det gått ett halvår.. 

Jag tror du behöver fokusera på att ta upp dina önskningar och vara tydlig med vad du vill med din partner, att du behöver ha en plan även om han inte kan säga exakt när. Sätt ett cirka-datum och sen tar ni en diskussion efter några månader igen.

Vilken bra tråd! Inte så lång än, men bra ämne på den iaf :) Skönt att bara dela positiva grejer och tankar.

Jag har också börjat handla lite bebiskläder...farliga grejer. De är ju så söta och det är ett sett för mig att hålla mig positiv. Älskar att planera och förbereda inför det framtida barnet :)

Vi är i ungefär samma ålder som ni och har precis börjat. Tror vår ålder kan ha en del i att man inte har så himla bråttom även om man väl bestämt sig. Den biologiska klockan har inte börjat ticka än, så att säga :P

Åh vad kul att du hänger på här! :D tycker vi behöver ett ställe där man kan prata om sin barnlängtan, jag känner att jag saknar någon i samma situation som mig i mitt liv att prata med. Vad skönt att det inte bara är jag som redan köper bebiskläder haha! Känns nästan som att man inte "får" det, men jag kan inte låta bli :)

Vad spännande att ni har börjat försöka! Använder du äl-test osv eller kör ni bara på? Jag går snart in på sista p-pillerkartan innan vi börjar, pirrar så sjuukt mycket av bara tanken hehe! Jag skulle nästan vilja sluta med piller nu men jag har brist på folsyra upptäckte min läkare i februari så måste kolla så det är okej innan vi slutar skydda oss..