Vad kan han ha tagit för något?

Så. Jag jobbar med missbrukare. Alltså, det är mitt jobb att stötta/hjälpa/guida/stärka personer med missbruksproblematik. Och högsta önskan och målet är att de ska bli nyktra missbrukare.

När jag läser vissa kommentarer här så får jag ont i magen. Så dömande och okunniga.

ALLA kan fastna i ett missbruk. Precis ALLA. Vissa har en ökad risk att hamna där men alla kan göra det.

I mitt jobb har jag bl.a kontakt med 2 kvinnor i 30-års åldern. De har man, barn, hus, jobb. Lever vanliga Svenssonliv. Men båda missbrukar, i detta fall tramadol och citodon. Efter att ha fått det utskrivet som smärtstillande efter olyckor. De vill inte. De skäms. De kämpar. Båda har tagit och varit påverkade på jobb. Inte för att de väljer det utan för att de inte klarar av att låta bli. Just nu.

TS: Det är omöjligt att svara på vad din kollega eventuellt kan ha tagit. Skulle gissa opiater/opioder men det är bara en väldigt vild gissning.

Mitt råd till dig är: Gräv inte i detta. Låt bli att döma. Visa lite medmänsklighet.

Det är givetvis otroligt illa att vara påverkad på jobbet. Ännu värre om det dessutom skulle vara patienternas mediciner. Men låt du ledningen ta hand om detta och försök hitta lite empati och inse att det likagärna kunde vara du eller någon i din absoluta närhet.

Visst har du en poäng, men.

Men det låter inte som ett trevligt arbetsklimat... människovärde och civilkurage, vad sjutton är det?

Själv anser jag inte att angiveri och hugga en kollega med problem i ryggen är den absolut första och bästa åtgärden.
Nu är det oklart hur den anställdes situation såg ut från din redogörelse, men ponera att denne har barn t.ex. tycker du då att det är rätt att straffa ett barn för att upprätthålla ett regelverk? Det ska vara vård och rehabilitering i första hand, inte avsked.

Kan passa på att inflika att jag åsyftade att ni kollegor, som ett team kanske skulle försöka att peppa kollegan att söka hjälp och visa lite ryggrad och medmänsklighet... men det kanske bara är pat. som förtjänar skenet av att ni faktiskt bryr er. Beteendet mot kollegan verkar ju visa ungefär på vilken nivå den empatiska förmågan befinner sig på. :)

Man kan vara tung en missbrukare på sitt arbete! Utan att ha en susning om det, pga av mediciner som läkaren har skrivit ut!

Är du medveten om att du målar upp historian värre och värre för varje gång du skriver något?

Först är han ena dagen väldigt skärpt, go och på väldigt gott humör. Nästa dag är han förvirrad, ointresserad av kontakt och glömsk. Men sen skriver du saker som "jag har inte berättat allt, då skulle ni.." Om det hade funnits värre saker än det du skrev i TS så hade du skrivit det direkt. Tror jag.

Det hade givetvis varit helt fruktansvärt om en patient dött av hans misstag men så är inte fallet.

Och om du nu misstänkt det så länge och är så nära kollegan undrar jag verkligen varför du inte tagit upp det med honom. Frågat hur han mår. Frågat vad han sysslar med.

Jag tycker att Du ts ska fundera noga över ditt yrkesval. Tycker inte man ska jobba inom vården med din syn på sjuka människor!

Du inser att det kan i vissa fall falla skuld på en kollega som INTE anmäler om någon är en fara för patienterna? Jag är helt för att hjälpa människor och ser inte ner på folk med missbruk - men det verkar inte TS heller göra. Det är jättesynd att kollegan hamnat i missbruk och låt oss hoppas att han får akvedat hjälp att ta sig ur detta. Men du och andra som kommenterar måste förstå att den hjälpen inte kan komma från ts (såvida de inte är vänner privat, där kan hon stötta honom isåfall). TS skyldighet är gentemot patienterna hon jobbar med, hon och hennes kollegor agerade helt riktigt i att . Om någon kommer till jobbet - ett jobb där man dessutom jobbar med att hjälpa/behandla människor - påverkad så har det redan gått rätt långt. Att säga åt personen att den inte kan göra så kommer knappast hjälpa, hen är inte dum i huvudet och förstår nog det själv, problemet är ju att hen inte kan låta bli. Och då måste man anmäla.

Nej, det kanske inte är en "trevlig" arbetsmiljö där man blir anmäld och avstängd för att man kommer påverkad till jobbet. Men då får man låta bli att jobba på ett ställe där man jobbar med människor, för så ser reglerna ut där.

Aj då. Nåväl. Då ska jag inte försöka upplysa dig vad som är trasigt i ditt huvud när du inte förstår något glasklart kring etik och moral som borde vara en prerequsite för var enda individ som jobbar med vård.

Ber om ursäkt. Glöm bort vad jag skrev, fortsätt vara ignorant för all del när det gör ditt liv så mycket "självuppoffrande", heh.

Du tog orden ur min mun.

Försvarsställningen du intar nu talar sitt tydliga språk. Det verkar som du har en del neuroticism som du kanske inte själv är medveten om.