Hur kan man lösa detta? Dilemma.

Ja det är tyvärr smällar man får ta. Tillslut så blir det antingen bättre eller sämre. Bollen ligger hos din partner så att råda dig vad du ska göra är svårt då du verkar provat de mesta

Du verkar ju ha provat det mesta. Kanske får ni backa lite och låta er bearbeta det hela lite. Att göra det tillsammans vore ju kanske bästa vägen framåt, men eftersom din man inte är intresserad av parterapi så är kanske det enda du kan göra att gå och prata med någon för att bearbeta dina känslor. Du måste nog på något sätt förlåta dig själv, för att kunna ge din man kärlek och sex igen fullt ut.

Gällande punkt 1 så får du väl fråga sambon om han ändå inte vill tycka om dig, om ni ska satsa på att fortsätta??

Han tycker att bollen ligger hos mig och att han inte kan göra mer, i alla fall inte innan jag gör något för att fixa dessa saker (främst den första). Jag har försökt prata med en kurator men då tyckte sambon att det blev sämre och att jag pratade mindre med honom så jag slutade gå där. Han säger också att han skulle vilja tycka om mig men då dyker problem 1 upp och han vill att jag gör något åt det... men jag vet inte vad. Skulle jag göra något åt det kan han försöka mer säger han men vill att jag löser det problemet då det är mitt fel...

Sedan tycker han också att jag inte verkar tillräckligt ångerfull om jag gör något annat än ligger och gråter. Är jag liksom vanligt nedslagen/ledsen så märker han det inte utan tycker att jag verkar glad och obrydd. Jag gör hela tiden fina saker för honom, kramar honom, säger fina saker, skickar sms med hjärtan etc men ändå tycker han inte jag visar kärlek.

Han säger att han inte alls uppfattar några känslor hos mig och att jag beter mig 'avstängt'. Men jag har jättemycket känslor och andra ser och kommenterar ofta på att jag verkar ledsen, att jag verkar älska min sambo... men han ser det inte :/ Hur kan jag göra så att han ser det mer?

Den som förlåter men ej glömmer har aldrig förlåtit. Jag tycker du ska gå vidare, ni kommer inte få det att fungera på lång sikt. Har man väl varit otrogen så har man redan lämnat förhållandet man redan hade känslomässigt. Sen kan det ta lite tid för hjärnan att komma fram till det.

Jo, visst kan man väl se det som att det är ditt ansvar att "ställa till rätta". Men om din man inte är beredd att göra något alls för att satsa på förhållandet så kommer det ju inte fungera. Särskilt som han verkar se negativt på alla dina försök.

Jo han säger att han är beredd att göra mycket och att han vill att det ska bli bra men jag måste lösa problemet först. Kommer jag på något sätt att lösa problem 1 kan vi ta resten tillsammans men jag måste göra det för att bevisa att jag vill och kan satsa på oss. Det känns så nära men ändå så långt bort för jag vet inte hur. Han säger att det inte känns som att jag försöker för att det inte blir någon skillnad...

Jag vet att jag varit frånvarande ur förhållandet när jag var otrogen men jag vill verkligen få det att fungera och ge oss en riktig chans. Jag har sett så omoget på relationer.

Men alltså allvarligt. Ja det du har gjort är förjävligt och ett enormt svek. Du vänder ut och in på dig själv för att ställa allt till rätta. Men han ser det inte. Han straffar dig. Du kan inte bli någon du inte är. Jag fattar verkligen inte problem 1. Hur i hela världen tänker han att DU ska lösa det? Du får inte vara fin mot honom för då tycker han om dig och det gör att han inte tycker om dig. Men du får inte bete dig sämre för då verkar du inte försöka. Du kan ju inte göra rätt. Det är omöjligt att lösa.

Han är fast i detta. Det kan inte du ordna. Det ligger hos honom. Han måste välja. Han måste kämpa precis som du annars kan ni inte ta er vidare.

Hur längesen är det sedan det hände?

Varför var du otrogen? Det kanske är så att du inte kan lösa det, utan måste ge honom tid. Du kan nog inte göra rätt just nu eftersom det du gjorde fel är ett såpass stort svek. Kan du inte ta det så får du lämna, men vill du att det ska bli bra igen så får du nog stå ut tills din sambo kan tänka på otroheten utan att det gör ont. Så länge det gör ont så kommer det inte bli som förr/bra. Han vill säkert komma över det, men just det här att du inte kan göra rätt är säkert lika för honom, dvs att han inte heller vet hur du ska agera eller hur han ska reagera på hur du agerar.
Samtidigt är det så att den dag han förlåter på riktigt så måste det dras ett streck, det får inte bli så att han drar upp det i tid och otid eller vid bråk etc, för då är det inte förlåtet. 
Det kan säkert bli bra, men ni måste jobba på det tillsammans. Ingen av er vet hur men jag tror mycket på att prata och prata och prata. Låt honom älta och fråga. Var ärlig hela tiden. Men ha också dagar när ni bestämmer er för att idag pratar vi inte alls om det utan hittar på saker som par/familj, och sedan låter ni dessa dagar bli fler och fler.

Vilket kön är du/ni? Varför undviker du berätta det i trådstartwn?