Hur undvika att bli galen av sexuell frustration som särbo?

Jag träffade min fru för drygt fyra år sedan och blev blixtförälskad. Hon var den vackraste, sexigaste och mest spännande kvinna jag någonsin träffat och jag kände att jag står ut med vad som helst, bara hon blir min...

Hon blev min och vi gifte oss två år senare men på grund av att vi båda har karriärer kopplade till olika världar och barn sedan tidigare förhållanden så lever vi som särbos med 20 mil emellan och ses i princip bara på helgerna.

Sedan slutet på december har jag bara sett min fru vid två tillfällen (nu är det slutet på februari) då hon har rest väldigt mycket den sista tiden. Mitt problem är att min längtan efter sex håller på att äta upp både mig och vårt förhållande!

Jag har en hög sexuell drift, har gärna sex både morgon och kväll, så just nu håller jag på att bli tokig av sexuell frustration!

Min fru har inget emot att jag kollar på porr men det är ju henne jag skulle vilja se när jag inte kan ta på henne. Tyvärr är intima bilder eller filmer inte hennes grej.

Jag har aldrig någonsin varit otrogen men jag känner att jag förmodligen inte längre har karaktären att stå emot om tillfälle dyker upp.

Vad tusan ska jag göra?

Min fru blir bara ledsen när jag pratar om det här och tycker jag borde försöka vara glad åt de stunderna vi har tillsammans.

Visst! Men vad gör man när saknaden efter sex skär igenom kroppen nästan varje vaken stund under så långa perioder...?

Ni förstår inte...

Det handlar om en sexuell frustration som pågått i mer än fyra år som nu varit värre än någonsin i drygt två månader.

Egentligen handlar frustrationen mest kanske om att jag och min fru är så olika. Hon går inte omkring och är kåt till vardags som jag. För henne är inte problemet BÅDE sexbrist och att vi knappt ses men det är det för mig!

Jag har haft många förhållanden tidigare men aldrig varit otrogen då jag känner att så gör man bara inte.

Det här påverkar dock så starkt att jag känner mig konstant deprimerad och det hjälper ju inte direkt de få gånger vi väl ses.

När vi ses vill vi såklart båda två att allt ska vara bra och avspänt men så blir det tyvärr sällan och det är inte ovanligt att vi bråkar mer än vi älskar.

Hon är fantastisk, underskön, unik och min... men frågan är om det är värt det när jag bara går runt och mår dåligt.

De flesta resonerar nog att kärleken är störst men för vissa är sexusldriften faktiskt större än vad ni "normala" anar och i längden bryter sexuell frustration ner i mig i alla fall.

Om du inte kan hantera detta så bör du söka hjälp. Hur skulle du lösa det om du var singel?

Ni förstår inte...

Det handlar om en sexuell frustration som pågått i mer än fyra år som nu varit värre än någonsin i drygt två månader.

Egentligen handlar frustrationen mest kanske om att jag och min fru är så olika. Hon går inte omkring och är kåt till vardags som jag. För henne är inte problemet BÅDE sexbrist och att vi knappt ses men det är det för mig!

Jag har haft många förhållanden tidigare men aldrig varit otrogen då jag känner att så gör man bara inte.

Det här påverkar dock så starkt att jag känner mig konstant deprimerad och det hjälper ju inte direkt de få gånger vi väl ses.

När vi ses vill vi såklart båda två att allt ska vara bra och avspänt men så blir det tyvärr sällan och det är inte ovanligt att vi bråkar mer än vi älskar.

Hon är fantastisk, underskön, unik och min... men frågan är om det är värt det när jag bara går runt och mår dåligt.

De flesta resonerar nog att kärleken är störst men för vissa är sexusldriften faktiskt större än vad ni "normala" anar och i längden bryter sexuell frustration ner i mig i alla fall.