Är jag psykiskt sjuk?
Sedan jag var liten har jag haft problem med koncentrationen. Jag var väldigt stökig som barn. Krävde väldigt mycket uppmärksamhet, var rädd för att bli lämnad ensam och dödsfobi.
Med åren tycker jag att koncentrationssvårigheterna har blivit värre. Förr kunde jag läsa en bok trots att jag väldigt lätt blev störd om någon pratade bredvid mig eller om jag lyssnade på musik. Kunde även hänga med i filmer. Nuförtiden har jag väldigt svårt för att läsa utan att bli störd, samma med film.
När någon pratar med mig svävar jag lätt iväg. Utåt sett ser det ut som jag lyssnar men jag är någon helt annanstans.
Jag har väldigt svårt att vara i nuet, tänker hela tiden på någonting annat. Om det t.ex är någonting jag längtat efter och verkligen sett fram emot har jag väldigt lätt för att hoppa till nästa grej.
Ett tag trodde jag att jag hade ADHD. Så jag var hos läkare och fick fylla i massa papper. Även min mamma fick fylla i papper (jag är vuxen) men läkaren sa att det inte var ADHD.
Jag känner mig aldrig direkt glad. Är ganska nollställd och ofta nere men inte deprimerad. Får lätt ångest.
Har väldigt stora svårigheter med sömnen. Det är just insomningsfasen som är den svåra. Det är som att jag har tiotusen tankar i huvudet som snurrar omkring och jag kan inte vara ner mentalt.
Det som inte stämmer när det gäller ADHD är det faktum är att jag är väldigt bra på att passa tider, komma ihåg datum, minnas sifferkombinationer osv. Jag är inte ett dugg slarvig, mer av en perfektionist. Måste ha ordning och reda. Skriver gärna listor på saker som ska göras.
Jag tycker att det är så ledsamt att jag inte tycker att jag känner äkta glädje. Jag skulle vilja känna mig mer positiv. Istället för att vara så likgiltig inför saker. Därför funderar jag nu på om jag ska börja gå till psykolog.
Är det någon som känner igen sig i detta. Kan det vara någon psykisk sjukdom? Har läst om massa olika men tycker inte att det är någon som stämmer in på mig till fullo (det gör det kanske inte alltid heller).