Min pojkvän har hiv, tänk om jag med har det?

Ja, så nu vet jag att jag har det. Konstigt nog känner jag mig inte så rädd längre.

Han låg med en som var smittad. Jag tänker inte säga vem.

Jag gjorde snabbtest idag och det känns bättre nu att veta. Jag är inte lika rädd längre eller så orkar jag inte gå och vara rädd konstant bara. Jag koncentrerar mig också på att ta hand om min pojkvän så slipper jag övertänka allt...
Jag vill berätta för min familj ändå, men inte nu. Jag måste landa och samla tankar och fixa allt praktiskt med vården och börja medicinera och sånt. Så får jag se hur jag berättar sen.

Vi vet att min kille varit smittad i 6 år eftersom den som han blev smittad av fick sin diagnos för ett tag sen och genom smittspårning eller vad det heter så fick  min pojkvän reda på att han var smittad, fast han hade kanske fått reda på det ändå eftersom han varit rätt sjuk på sista tiden. Min pojkvän låg bara en gång med denna killen och det var 6 år sen så det är så vi vet. MIn pojkvän har varit mycket sjuk under denna vintern, men innan dess inget utöver det vanliga.

Tck!

Ni som undrar hur han blev smittad. Har ni lite allmän info här Slidsamlag Analsamlag Munsex Sprutor som använts av någon med hiv Bröstmjölk vid amning Blod Hiv kan också överföras från mamma till barn under graviditetens sista veckor eller under förlossningen. När du har sex är risken störst att få hiv om du får sperma med hiv-virus i slidan eller i ändtarmen. Risken att få hiv är större om du samtidigt har andra könssjukdomar. Vid munsex är risken att få hiv mycket mindre än vid samlag. Jag antar att i detta fall handlar det om via analen, då är det mest sannolikt att någon haft ett öppet sår och det smittat via blodskontakt. Så för dig som skrev att du är livrädd för o vara i samma rum som någon smittad. LÄS PÅ! Din okunskap/arrogans är läskig. Till ts. Min mamma är hiv smittad. Hon födde tvillingar i Afrika och var tvungen att opererar akut via kejsarsnitt, då hon förlorade mkt blod gav de henne blod. Hon fick reda på att detta blod var smittad När hon åkte till Sverige för första gången några månader senare tog de hiv test som visade positivt. Detta var på 90 talet så hon har levt med det väldigt länge, och inget konstigt märks på henne som skiljer henne från andra. Ingen känner till det förutom hennes barn samt hennes man som valde att leva med henne trots att han visste det. Bromsmedicinerna är verkligen toppen. Dock tycker jag inte att du ska sörja i förväg. Det finns en chans att du inte är smittad. Frågan är kommer du stanna med din pojkvän om du inte är det? Är ändå ett stort beslut att ta. Lycka till!

Hej,
vilken chock, jag beklagar verkligen. En bekant till mig var smittad över 10 år ovetande, innan hen fick symptom alls. Hens partner blev inte smittad trots många år tillsammans. 
Mitt råd till dig i början är att ta det kallt. Vänta med att informera "alla viktiga" tills ni landat och fått det praktiska klart för er. Blir det väldigt många läkarbesök i början, kan det vara bra att prata med sin chef (inga detaljer om man inte vill), men får att få lite flexibilitet kring arbetstider. Många arbetsplatser erbjuder företagshälsovård där man kan få samtalsstöd. 

Man kan leva mycket bra med HIV (faktum är att på bromsmedicin så är smittrisken lägre än för vanlig herpes!). Det kommer sannolikt påverka ditt liv i liten utsträckning. Bättre då att ligga lite lågt och undvika ev stigma som ändå kan finnas bland bekanta och arbetskollegor.

Ta hand om er!

Ja, efter förlossningen. Alltså hon förlorade mkt blod efter kejsarsnittet. Så hon fick blodtransfusion och blodet var smittat (detta var utomlands)

Du ska absolut gå att testa dig. Gör det bara.

Hen hade inte många sjukdagar under åren från smittotillfället. Inte mer än normalt. Så småningom, när immunförsvaret var väldigt nertryckt, kom mer hudåkommor: Muntorrhet/ svamp i munnen. Rödflammig i ansiktet. Hudsvamp på ryggen. Ögonen blev irriterade.

Ja tror inte d finns så mkt rättigheter till sånt i Afrika, iaf inte då på 90 talet. Hon hade flytt från krig och fick inte Reda på det tills hon flydde till Sverige. Som tur var klarade mina bröder sig från att bli smittade under själva graviditeten, och det var hon glad för. Tyckte dina 21 questions gällande hur man blivit smittad, men förstår Nu att du är orolig. Hoppas att det löser sig.

Om du nu är så orolig så gå och testa det, det är enkelt och gratis. Om du dessutom nu är så orolig för sjukdomen så borde du leva ett väldigt riskfyllt liv eftersom du är påtagligt rädd samtidigt som det ska jäkligt mycket till för att faktiskt bli smittad. Om så är fallet kanske du ska tänka över ditt liv och om det är värt det.
Om det bara är din paranoia som spökar så borde du söka för det..

Själv känner jag mig inte rädd för hiv. Jag lär inte få det och det är inte den sjukdom det brukade vara. Obotlig cancer känns långt mycket värre.

Till ts: Jag har inte hiv, men jag lever med en kronisk skitsjukdom. Allt går i perioder, men ta en dag i taget så lär du dig att handskas med din diagnos. Ta hjälp av andra om du vill och behöver och minns att livet inte är slut.

Men skärp dig. Om TS regarer onyansierat i nått skede, är det en fullt naturlig reaktion på att fått ett högst obehagligt besked. Vad din ursäkt för att ställa både indiskreta och taktlösa frågor, det kan man ju undra.... Låt TS vara ifred nu och landa i sin situation. Han har det svårt nog som det är ändå!.