Abort - Sorg - Ångest

Jag känner igen mig mycket!

För drygt ett år sedan gjorde jag abort i vecka 13.

Tänkte behålla först, men så fick killen kalla fötter och kände sig inte redo... Jag ville inte tvinga honom och ville inte bli ensamstående med ett barn till, hade redan ett.

När beslutet var taget gick jag in i ett känslokallt tillstånd och ville bara få allt avklarat. Tog första tabletten helt utan tvekan. Två dagar senare på sjukhuset var jag fortfarande tom på känslor. Jag stängde av.

När barnet kommit ut var det som att allt bara brast, jag grät och grät. Jag tittade aldrig på barnet, tror att jag blivit sinnessjuk om jag gjort det.

Perioden efter var den svartaste i mitt liv.

Jag ångrade mig så otroligt mycket! Jag avskydde mig själv, och hade det inte varit för mitt andra barn, hade jag nog övervägt självmord.

Jag hade dödat mitt egna barn, och jag kunde inte stå ut med mig själv.

Jag började dricka kopiösa mängder vin för att komma bort från verkligheten.

Fick psykologhjälp vilket hjälpte till viss del.

Nu är jag gravid igen, i sjätte månaden, och det som hände 2015 känns mer avlägset. Kommer aldrig få det ogjort och kommer få leva med mitt beslut resten av mitt liv, men kan se framåt och glädjas åt den lilla pojken som sparkar i min mage nu!