Brumma skrev 2017-02-28 15:44:11 följande:
Jag menade inte alls att man behövde ta en föräldraroll :)
Och det var ett sådant inkluderande jag menade. När jag skrev utgick jag från en situation där den ena parten var barnlös. Jag var barnlös när jag träffade mina barns pappa. Han hade en dotter på ett år . För mig var det en självklarhet att skapa en egen relation till barnet, oberoende av pappan. Vi hittade våra egna roller och jag tog med henne till parken i början. Under åren växte vår relation och vi har åkt på oräkneliga minisemestrar till mina far och morföräldrar. Något som min man är helt ointresserad av :)
Jag menar inte att detta är något alla måste göra - hur man gör i sin familj måste familjemedlemmarna gemensamt komma fram till. Men eftersom jag själv inte kunnat leva med ett barn jag inte varit intresserad av och tyckt om hade jag inte kunnat leva med en man som inte var intresserad och tyckte om MINA barn. Inte ta ett föräldraansvar men ha intresset att göra saker ibland med mitt barn. Själv eller med egna/gemensamma barn.
Jag håller med att man ska visa intresse som jag också i detta fallet gör.. hade varit konstigt om man bara gick om varann och inte brydde sig.. jag tycker man ska leka med och bry sig om barnet absolut... håller helt med .. om det var jag som hade barn och partnern inte hade skulle jag velat att han hade intresse för mitt barn.. dock skulle jag inte förvänta mig att han la ner så mkt tid och energi på mitt barn som jag själv gör då barnet är mitt och mina gener och mitt allt ( har inga barn, men om).
Han måste förstå att jag gillar och uppskattar flickan även om jag ibland inte vill titta på barn tv. ( jo jag tittar faktiskt ibland på barn tv med barnet, men jag menar att jag kanske inte alltid vill)Jag hade kanske inte ens gjort det alltid med mitt eget barn.
Jag har även kronisk trötthet och trotts det engagerar jag mig i barnet. Som sagt synd att man inte får uppskattning för det man faktiskt gör.....
