Forum Adopterad/vuxen - Adoption
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Rätten till sitt Ursprungspass

    Sön 5 mar 2017 05:22 Läst 6684 gånger Totalt 11 svar
    Sön 5 mar 2017 05:22

    Hejsan alla adopterade därute ! 


    Dags att vi tar upp en diskussion angående rätten till att få tillgång till våra ursprungspass !


    Övriga handlingar går att finna kopior via sociala kontoret eller vid stadsarkivet i den kommun som du först anlände till här i Sverige.


    Sverige har valt att föräldrarna får ansvaret över våra PASS.


    Det är inte alltid en adoption blir en solskens historia !


    Det händer att dem nya föräldrarna slänger det, av olika anledningar !


    Jag tycker att detta är extremt fel, förnedrande och dessutom skapar mera konflikter ! Det borde vara våran rättighet att få tillbaka det vid önskemål när man åtminstone har fyllt 18! Helst Tidigare !


    Ibland till vissa länder kan det finnas stora fördelar med att ha tillgång till PASSET om man blir förälskad i sitt hemland igen ! Man kan få vissa rättigheter som är omöjliga att få utan det !


    Jag skulle vilja att vi går ihop nu och se om man kan få någon ändring till detta !


    Jag forskar mer än gärna i denna fråga och driver den framåt !


    Vad känner ni andra adopterade där ute ?


    Mvh // 3 lost lives


     


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-03-05 19:14
    Lägger till länk till röstnings sidan. OBS enbart Adopterde får rösta!
    www.familjeliv.se/forum/thread/77469902-ratten-till-sitt-fodelsepass
  • Sön 5 mar 2017 05:42 #1

    Rösta gärna !


    Tråden ligger under, Land.

  • Sön 5 mar 2017 08:35 #2

    Alla föräldraskap är ju inte framgångshistorier vare sig det handlar om adopterade eller biologiska barn. Men man är ju ändå medborgare i det land man är. Blir man adopterad så ska det ju inte vara nån skillnad i status ang saker som medborgarskap arvsrätt etc. Även om föräldrarna visade sig suga.

    Det blir väl som alla andra skulle göra om man vill få pass till ursprungslandet, att man får göra det som landet kräver gällande detta, vad det nu kan vara.

  • Sön 5 mar 2017 14:13 #3

    Besluten tas över våra huvuden.


    Vi har ingenting att säga till om överhuvudtaget.Blir livet dessutom inte så bra här. Det kan vara på flera olika sätt som en "vanlig" förälder aldrig skulle ens kunna drömma om och man har fått ta mycket stryk, är man inte värd att få chansen att i vuxen ålder få börja om på nytt då ? Just därför som jag kallade mig för 3 lost lives. 


    1.Den olyckliga tillvaron som man föddes till med biologiska föräldrarna.


    2.Ett liv av daglig misshandel och manipulation utav omgivningen i det nya landet.


    3.Och dessutom möjligheten till att få komma tillbaka till sitt ursprungsland i någon slags form utav tillhörighet!


    Nu säger jag inte att mångfalden adopterade får ett dåligt liv !Det är säkert tvärtom tvärtom ! Men vi få andra som FAKTISKT INTE fick ett liv under mänskliga rättigheter innanför dom stängda dörrarna tillsammans med oftast 1 mentalt instabil förälder. Som har lyckats att manipulera sin omgivning eller bryter kontakten för att andra börjar att få misstankar och då med enbart för att rädda sitt egna ansikte och barnet ska vara Tacksam och få uppläxningar om att för andra går det minsann bra för ! M.m!!!


    Anledningen till att föräldrarna får passet är för att förstärka att barnen "tillhör" dom. Men som det nu faktiskt är så som jag har skrivit att väldigt mycket har gått fel och man har ändå klarat av att inte göra dumma saker, är man inte värd till att få söka sig tillbaka till sitt tidigare land med så mycket hjälp som det går!???


    Jag kan verkligen förstå känslan som nybliven förälder i den självgoda känslan att ha makten till att göra vad man vill med "sitt" barns handlingar. Att få känna att det är MITT barn !


    Bara det att använda dem som ett uppvisnings exemplar för sin omgivning och få vara ljuset i "showen" räcker tydligen inte! Detta betyder inte att mångfalden är ute efter detta, men jag kan garantera att det finns dom som är !!!!!!!!!!!!!!!!!


    Vissa länder har dessutom utformat en plan för vad ett tidigare bortadopterad barn får för rättigheter ifall den skulle vilja återvända i vuxen ålder!


    Kravet är att man ska kunna BEVISA att man blev FÖDD i det landet och dom godtar enbart PASSET som följde med då när man blev förflyttad utomlands som barn !


    Så nej, man behöver verkligen inte gå "precis" samma väg som "alla" andra! O vi har inte valt våran tillvaro överhuvudtaget och dessutom i händerna på någon som snackar om deras rättigheter samtidigt som dom bryter emot mångfald av lagar själva!


    Och jag kan anse att om man älskar sitt barn på riktigt så vill man väl låta det dessutom få berika sitt liv till FULLO! 


    Och varför skulle man då inte få ha en rättighet när man "ses" som vuxen i detta land till sina handlingar angående sitt ursprung ! 


    Vissa får sina handlingar av äkta kärleksfulla duktiga föräldrar, men vi som bara har blivit behandlade som en slagpåse och förnedrad dagligen av oftast 1 förälder, vi ska alltså bara acceptera vårat öde om att förlora någonting som FAKTISKT FINNS/FANNS tillgång till ?


    Det är konstigt hur många blir rädda när denna fråga tas upp!


    Är bilden av den perfekta fasaden viktigare än barnets egna självkänsla ?


    Det finns vi som idag lever ensamma. Dom som faktiskt ALDRIG fyller 30!


    Men sådant här tystas ner. Då man inte ska tala om "ångest" relaterade och misslyckade fall ibland era egna!


    Och bara för att du känner 99 bra adoptivföräldrar så behöver inte den 100:e vara det! Inte ens i närheten !


    Det är dessutom oftast svårare som kille, för adopterade tjejer blir älskade, av män framför allt som gör dem till sina skyddslingar, medans killarna bara ska vara TACKSAMMA och ta smällarna som kommer med glädje då antar jag ?


    Men det betyder inte alls att "ALLA" adopterade tjejer heller får det bra.


    Men vi som inte har haft det bra, självklart borde vi få en chans till och SPECIELLT NÄR DET FINNS TILLGÅNG TILL DET !


    Vem har egentligen RÄTTEN till att FÖRKASTA någons URSPRUNG överhuvudtaget ??? VEM GÖR SÅ ??? I samma ögonblick när det görs borde det väl säga en hel del  om denna förälder ? O sen ska man få höra "vad olyckligt" ! Men detta går ju att förhindra och borde och behöver aldrig ha HÄNT !


    Vi är också LIV. Människor. Med mer eller mindre tuffa upplevelser redan bakom oss ! O så ska något sådant här hända, när det kan finnas en möjlighet till att faktiskt hitta en väg till att känna någon form av glädje i sin Existensiella tillvaro !


    Vi är Inte enbart Husdjur !


    Därför anser jag att när vi har fyllt 18 och anses som vuxna så borde vi få tillgång till dem MÖJLIGHETER som FAKTISKT Finns/FANNS !


    Mångfalden vill ju gärna påvisa hur bra "alla" får det och att det inte finns några dåliga fall, överhuvudtaget! Det borde sägas en hel del om att det sållas bort !


    O de fall det inte görs, ja då är det ungen som har problem! Det är ungen som är hopplös! Det är ungen som ska skämmas för att den inte är tacksam !


    Hela tiden läggs skulden på dom som inte har någon tillstymmelse till upprättelse ! Sparka redan på dom som ligger ner ! 


    Vi kanske inte är många som har fått det dåligt här, det vet jag inte därför som jag vände mig hit ! Men vi finns garanterat ! O vi förkjuts in i ett liv av livslång depression istället och ses ner av samhället resten av våra liv !


    Jag kan tilllägga att jag nu har börjat skriva en bok om mitt liv !


    Så en dag kommer ni kunna få läsa iallafall 1 fall förhoppningsvis !


    Kan även tillägga att jag innehar INGA diagnoser och då har man försökt placera mig i något utav facken!


    Dem som önskar att träffa mig för att göra en personlig bedömning eller att prata och ställa frågor är mer än välkomna att höra av sig !


    Helst görs detta ute i den riktiga världen då och inte bakom en dator skärm !


    Mvh // 3 LOST LIVES


     

  • Sön 5 mar 2017 14:17 #4

    Ursäkta för att jag "tappar" bort mig imellanåt i texten.


    Många känslor inombords.

  • Sön 5 mar 2017 19:18 #5
    FallenAngelNr1000 skrev 2017-03-05 14:13:18 följande:

    har lyckats att manipulera sin omgivning eller bryter kontakten för att andra börjar att få misstankar och då med enbart för att rädda sitt egna ansikte och barnet ska vara Tacksam och få uppläxningar om att för andra går det minsann bra för ! M.m!!!


    Det finns vi som idag lever ensamma. Dom som faktiskt ALDRIG fyller 30!


    Mvh // 3 LOST LIVES


     


    Lite rättningar;


    Rädda, det ska stå skydda.


    Och* dom som faktiskt ALDRIG fyller 30!

  • Anonym (Dubbl­a medbor­garska­p)
    Visa endast
    Mån 5 jun 2017 21:42 #6

    Om du har tillgång till passet eller inte beror inte på dina föräldrar. I många länder förlorar man sitt gamla medborgarskap när man får ett nytt och du blev sannolikt svensk medborgare när du kom hit. Då är ditt gamla pass inget värt annat än som souvernir. Dessutom skulle det pass du hade som mycket liten ändå ha gått ut nu. Däremot finns det länder där medborgarskapet är för evigt och ligger kvar parallellt med det svenska eller alltid går att "återuppta" för den som är född i landet. Både jag och min dotter är födda i sådana länder. Vi behöver i princip bara gå in på respektive ambassad och visa papper på att vi är födda i landet så kan vi aktivera/återfå medborgarskap och därmed få nya pass från våra födelseländer. Du bör kontakta ditt ursprungslands ambassad och ta reda på vad som gäller just där. Om du är myndig, vilket jag gissar att du är, så kan dina föräldrar inte hindra dig om du vill ha det landets pass. Det kan dock vara så att du måste avsäga dig ditt svenska medborgarskap. Regelerna kan se lite olika ut.

  • Anonym (Dubbl­a medbor­garska­p)
    Visa endast
    Mån 5 jun 2017 21:42 #7

    Om du har tillgång till passet eller inte beror inte på dina föräldrar. I många länder förlorar man sitt gamla medborgarskap när man får ett nytt och du blev sannolikt svensk medborgare när du kom hit. Då är ditt gamla pass inget värt annat än som souvernir. Dessutom skulle det pass du hade som mycket liten ändå ha gått ut nu. Däremot finns det länder där medborgarskapet är för evigt och ligger kvar parallellt med det svenska eller alltid går att "återuppta" för den som är född i landet. Både jag och min dotter är födda i sådana länder. Vi behöver i princip bara gå in på respektive ambassad och visa papper på att vi är födda i landet så kan vi aktivera/återfå medborgarskap och därmed få nya pass från våra födelseländer. Du bör kontakta ditt ursprungslands ambassad och ta reda på vad som gäller just där. Om du är myndig, vilket jag gissar att du är, så kan dina föräldrar inte hindra dig om du vill ha det landets pass. Det kan dock vara så att du måste avsäga dig ditt svenska medborgarskap. Regelerna kan se lite olika ut.

  • Anonym (din enskil­da upplev­else)
    Visa endast
    Mån 5 jun 2017 21:59 #8
    FallenAngelNr1000 skrev 2017-03-05 14:17:38 följande:

    Ursäkta för att jag "tappar" bort mig imellanåt i texten.


    Många känslor inombords.


    Du får ursäkta men du verkar inte må bra. Om det har med adoption eller annat att göra får väl hänga i luften. Du kan skriva att du upplevt livet så som du punktade upp men få det inte att låta som en generell "sanning". 
  • Mån 12 jun 2017 11:16 #9

    Hej.

    Jag vill gärna också ha tillbaka mitt medborgarskap i det landet man är född i. Jag hjälper gärna till och strider. Tillsammans är vi starka. 
    Vet du var man börjar någonstans?

  • Mån 19 jun 2017 00:45 #10

    Hejsan!

    Jag är adopterad från Israel (Haifa)

    Jag kom till Sverige när jag var 2 månader,

    1988. I dag är jag 29år, jag har två barn som älskar högt.

    Men det finns hela tiden något som fattas mig, trodde i yngre år att de va att skaffa barn (familj ) nu har jag allt detta, men ändå saknas något.

    Fler än jag som upplevt detta?

    Mvh ysner

  • Tis 27 jun 2017 14:53 #11

    Jag känner igen dina känslor. Jag är adopterad från Sri Lanka och kom till Sverige när jag var 3 månader gammal.
    Jag har haft en jättebra uppväxt med föräldrar som älskar mig, jag har fått all jag bwhöver och har haft väldigt bra vänner genom livet men ändå, ändå har det alltid varit något som har fattats mig. Jag har inte känt mig hel. Något saknas och det har alltid funnits en ängslan och oro i bröstet. i 33 år.
    Men, så i början av detta året så fick jag kontakt med med biologiska mamma. Jag var nere och hälsade på henne och det var det bästa jag har varit med om på länge. Det var som att alla bitar föll på plats när jag fick hålla min mamma i mina armar och känna hennes kärlek. 
    Mitt hjärta är nu helt. Och det är oerhört skönt. Den där pusselbiten som jag har saknat är nu på plats och det var min mamma och halva min identitet som fattades mig.

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll