Är så deppig idag för min mens kom som en smällkäft. Detta var 8:e försöket för oss och vet att det finns andra som försökt bra mycket längre än oss. Men jag bryter ihop typ varje gång mensen kommer och börjar undra var som är fel på mig. Ser att var och varannan blir gravid i ens närhet och det tar så hårt när ens egen längtan är så stor. Hur gör ni andra för att bara bita ihop och kämpa vidare?
Ge mig all pepp ni kan!
Jag har själv svårt att bli gravid och även svårt att behålla de. Många MF. Jag brukar försöka skaka av mig alla de som testar på första försöket här på familjeliv, och sen tänker jag att när mina vänner blir gravida så vet jag oftast inte hur länge de har kämpat. Känns inte som det är något mina vänner säger. Nu har de flesta av mina vänner redan fått barn för sådär 8-12 år sen och inte mer än en i min närmsta omgivning försöker (med ivf) så jag har inte ngn typ som säger jag är gravid.
Sen är det så att det kan ta upp emot 12 mån innan det tar sig utan att det behöver vara något fel. Och när man vet hur liten sannolikheten för att allt ska klaffa är, så är det väldigt fantastiskt att det ens blir barn. Och då är 6-12 mån egentligen inte så lång tid.
En dr jag va hos sa att man normalt bara har ca 10 ägglossningar per år.
Kram på dig
Är ett försök efter dig och vet ju lite hur det känns. Jag har inga tips på hur man kan lindra oron och sorgen över de uteblivna plussen dock. Tror det är viktigt att tillåta sig att bli ledsen och försöka att inte tänka att andra har det värre för detta handlar ju faktiskt om dig och din partner och era känslor. Bara ni kan känna och reagera just så som ni gör och det är okej! Det ÄR ju jobbigt när det man kommer över 6-månadersgränsen. Det är ju då man börjar fundera på om det nånsin blir något.
Jag har känt lite "jaha, händer det inte inom ett halvår kommer det ta lång tid", att antingen går det direkt eller inte alls liksom, även fast jag vet att det faktiskt inte stämmer. Man får ta sig igenom mensen och unna sig själv lite för att trösta sig och sen försöka rycka upp sig efter mensen och ta nya tag. Jag ger mig själv mensen att deppa på men för att inte gräva ner mig så tvingar jag upp mig själv efter det.
Litar verkligen inte på att jag skulle kunna få plus denna gången heller, och om jag inte får plus så är du mer än välkommen att höra av dig om du vill prata med en på ungefär samma försökstid (förstår om du inte vill prata med de som plussat). Stor kram på dig! Snart är det vår tur :)