Förlorat min älskade make

Min pappa dog när jag vad 13 och min bror 9 så vi va mkt äldre än dina barn men min mamma hade samma känslor som dig så jag känner att det ändå är relevant.

Första tiden: Be vänner och familj turas om att komma och bo hos dig så du slipper den extrema ensamheten och arbetet med dina barn och hem.

När det gått en del tid: Be vänner och familj komma över vardagkvällar efter jobbet, det hjälpte min mamma väldigt mkt, att inte alltid vara ensam med oss utan få prata med en vuxen människa under en kväll, få lite hjälp med mat/tvätt/vad som helst som du känner kan behövas. Men allra mest sällskap! (Tror det blev som lite terapi).

Ta hjälp av din familj och dina vänner, de vet inte alltid vad de ska göra utan står mest i beredskap att göra vad som helst men bara du visar dem.

Alla kramar till dig <3