jätteångest efter fylla

Jo, förhoppningsvis är det väl så att man hade kommit ihåg om nåt utöver det vanliga hänt. Eftersom det mestadels finns minnen menar jag. Det är ju egentligen bara den där sista halvtimmen som är lite grumlig, även om jag även under den har mer än fem minnesbilder. Men det är fan nästintill omöjligt att släppa det här.

Jag tror ångesten väl handlar om att det inte är en jättenära vän jag var med så det känns väl lite jobbigt därför. Dessutom drack jag inte mer än jag gjort tidigare, vilket gör det så konstigt att jag plötsligt har svårt att minnas. Jag har målat upp alla möjliga skräckscenarion för mig själv.

Jag försöker tänka som så att av de minnen jag har från den där halvtimmen så är det ju inget som är direkt konstigt, eller att jag var helt urspårad. Därför borde jag väl inte varit det resterande tid heller. Men det gnager ändå, liksom tänk om... Sen får man väl försöka intala sig att den andra personen också drack alkohol och iaf inte var spiknykter. 

Men har någon varit med om att ni haft lite suddiga minnen och sen fått höra att ni betett er jättepinsamt? Jag tror väl egentligen inte att jag har gjort nåt katastrofalt, men det känns tillräckligt jobbigt att vara uppenbart full och ragla omkring och säga konstiga saker. 

Tänker bara att det känns så ovärdigt att vara redlös och allmänt patetisk. Jag borde väl bara släppa det och anta att inget speciellt hände - alla minnesbilder är ju helt "normala" (förutom vägen tillbaka till tunnelbanan, men den var vi ju två om). Det är väl egentligen inget som tyder på att det hände nåt jättepinsamt, varken baserat på vad den andra personen sagt efteråt eller övriga pusselbitar. Och i regel är man ju ganska förlåtande (och glömmer) vad andra gjort.

Jag tänker att det är pinsamt nog bara att bli full och inte ha kontroll. Men så kanske många andra inte tänker?