Judiths

Äldre 11 Mar 20:16

62 svar

Särbegåvad tvååring, info o erfarenheter

Anonym (alphabet city) skrev 2017-03-11 19:56:47 följande:

Tänker också så. Vad är det som säger att barn som är tidiga blir smartare än någon annan? Det är inte jag särbegåvad nog för att förstå.

Barn som ts beskriver planar inte ut. Däremot är det vanligt att de anpassar sig eller blir uttråkade p g a understimulans. Det gör att de inte presterar och uppfattas ha planat ut. De har dock kvar sitt avancerade sätt att tänka och förmåga att lära sig om miljön är rätt. De föds ju dock inte med massa kunskap utan behöver stimulans för att lära sig precis som alla andra.

Det är lite som att ett helt normalbegåvat barn skulle sättas i särskola. Barnet skulle förmodligen försöka anpassa sig eller lägga ner helt p g a uttråkning och understimulans. Det är precis vad som ofta händer med särbegåvade barn i svensk skola idag. I förlängningen leder det tyvärr inte sällan till ungdomar och vuxna som inte känner att de passar in och mår rätt dåligt.

Kunskapen om de här barnen är tyvärr väldigt låg i samhället och skolan. Det är lite fult i Sverige att prata om att man är begåvad. Det tolkas om att man påstår sig vara lite bättre än andra vilket man förstås inte är. Däremot behöver man bli sedd för den man är för att må bra, precis som alla andra.

Judiths

Äldre 11 Mar 21:18

#31

Anonym (alphabet city) skrev 2017-03-11 20:55:36 följande:

Kunskapen om dessa barn är anmärkningsvärt stor bland just föräldrar med "särbegåvade" barn. Forskare och pedagoger är oftast oförstående. Men dom är väl bara avundsjuka antar jag.

Vad menar du?

Att pedagoger är oförstående håller jag med om. Jag är lärare själv och tyvärr är okunskapen stor i svensk skola.

Vilka forskare menar du är oförstående? Och vad skulle de vara avundsjuka på? Det är ju du som då gör värderingen att de är bättre att vara särskilt begåvad än att inte vara det eftersom du antyder att det är något att vara avundsjuk på.

Jag hoppas alla föräldrar har kunskaper om sina barn, oavsett om de är särskilt begåvade eller inte. Alla ungar är perfekta precis som de är, särskilt i sina föräldrars ögon såklart (hoppas man i alla fall).

Judiths

Äldre 11 Mar 21:39

#33

Anonym (Lustigt) skrev 2017-03-11 21:30:51 följande:

Yup! Har gått i åtta olika klasser genom grundskolan och gymnasiet och har hittills aldrig träffat på någon som verkade på riktigt särbegåvad. Var alltid en av de bästa i klassen själv trots att jag aldrig gjorde läxor eller pluggade. Jag är inte heller särbegåvad (lärde mig läsa när jag var 7 och ritade min första riktiga teckning när jag var typ 4 för övrigt). Har doktorerat och även inom den världen har jag bara träffat på ett fåtal som jag skulle säga verkar vara betydligt intelligentare än de flesta andra. Min syster var extremt tidig med tal och ritade ordentliga figurer väldigt tidigt. Hon är inte heller särbegåvad. Men bland småbarnsföräldrar på familjeliv kryllar det av särbegåvade barn!

Särskilt begåvade barn finns i varje klass men är inte så lätta att identifiera eftersom de inte beter sig så som våra fördomar säger att de ska göra. Här kan du läsa mer om olika typer av särskilt begåvade barn:

glimrandeglimtar.blogspot.se/2015/06/de-6-typerna-av-sarskilt-begavade-barn.html

Judiths

Äldre 12 Mar 09:59

#36

Iarwain skrev 2017-03-12 09:42:20 följande:

Jag blir förvånad att så många skriver att skola och pedagoger inte kan.

Nu vill jag inte kalla mitt barn särbegåvat utan ytterst normal, men nyfiken och villig att lära sig nytt.

Det upptäcktes av förskolan och specialpedagog gav stöd med utmaningar.

Det kanske är min personliga uppfattning av Mensa som gör att jag inte tycker att de är en bra väg.

Det som förvånar mig är alla föräldrars syn på sitt eget barns förträfflighet och att en intresseorganisation skulle vara bättre än den forskning som faktiskt finns inom detta.

Vilken forskning menar du?

Jag är som sagt själv lärare och på de skolor jag arbetat har kunskapen tyvärr varit väldigt låg när det gäller de särskilt begåvade barn som inte är högpresterande. Det händer dock grejor, skolverket har t ex kommit med ett stödmaterial om att arbeta med särskilt begåvade elever. Där står bl a:

"Det är inte alltid lätt att uppmärksamma en särskilt begåvad elev eftersom det händer att de underpresterar i skolan, för att passa in eller för att de har tappat lusten att lära".

Här är en länk till stödmaterialet för den som är intresserad: www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sarskilt-begavade-elever-1.230661

Judiths

Äldre 12 Mar 10:05

#38

Iarwain skrev 2017-03-12 09:42:20 följande:

Jag blir förvånad att så många skriver att skola och pedagoger inte kan.

Nu vill jag inte kalla mitt barn särbegåvat utan ytterst normal, men nyfiken och villig att lära sig nytt.

Det upptäcktes av förskolan och specialpedagog gav stöd med utmaningar.

Det kanske är min personliga uppfattning av Mensa som gör att jag inte tycker att de är en bra väg.

Det som förvånar mig är alla föräldrars syn på sitt eget barns förträfflighet och att en intresseorganisation skulle vara bättre än den forskning som faktiskt finns inom detta.

Kan tillägga att jag själv inte har någon erfarenhet av mensas gcp för barn så där kan jag inte uttala mig. Kan däremot tipsa om nätverket filurum för föräldrar till särskilt begåvade barn som jag vet hjälpt många som kämpat med tuff skolgång och dåligt mående.

Judiths

Äldre 12 Mar 10:12

#39

Anonym (Lustigt) skrev 2017-03-12 10:03:08 följande:

Jag förstår vad du menar, men jag motsätter mig betydelsen av att kontakta mensa och kalla de här barnen särbegåvade, framförallt om det nu som några säger ska finnas flera särbegåvade barn i varje klass. I så fall är ju jag också särbegåvad, det var ju bra att veta! Har också gått i elitklass, fått andra uppgifter för att jag tyckte allt var tråkigt och jättelätt, låg flera år före med matten, läste vuxenromaner när jag var 9 etc. Eller jag kanske inte kan räknas som särbegåvad eftersom jag inte kunde rita huvudfotingar när jag var två, eller läsa vid tre. Och som du säger själv så är det ju inte de smartaste som gör bäst ifrån sig i skolan (eller livet), medlemskap i mensa eller inte. Att vara hyfsat smart och ha bra arbetsdisciplin är antagligen det bästa konceptet.

Jag tycker att vi borde vi ha mer elitklasser, eller klasser uppdelade efter förmåga. Jag tror att mer homogena grupper skulle vara bra för alla inblandade, både svagare och barn som har det lätt för sig, där barn får lära sig på sin egen nivå. Men i resten av livet så måste man umgås och arbeta med alla typer av människor. Och för mig känns behovet av att kalla de här barnen för särbegåvade och oroa sig för att en två-åring inte får tillräckligt med stimulans ganska fånigt. Det är inte som att det alltid kommer att finnas någon där som ser till att du alltid är stimulerad liksom. Jag är inte säker på att bästa för barnet är från två års ålder bli tillsagd hur mycket smartare man är än klasskamraterna och hur man behöver konstant extra stimulans för att man inte blir tillräckligt utmanad av de andras mondäna aktiviteter.

Läste du min länk om olika typer av särskilt begåvade elever? Om du scrollar ner där finns olika typer beskrivna. Och ja, de finns i varje klass. Många har inga bekymmer och klarar sig bra medan andra far rätt illa i skolan varför det kan vara bra att vara påläst.

Långt ifrån alla håller på med "partytrick" som att rita huvudfotingar vid 1,5 år men några gör det (och det är de som vi lättast upptäcker tidigt).

Det handlar mer om att ha en avancerat sätt att tänka och ovanligt lätt att lära sig om intresse finns.

Det kan lika gärna handla om en 2-åring som förstår världen på ett annat sätt än jämnåriga men det blir förstås inte lika tydligt som en som rabblar alfabetet och löser additionsuppgifter.

Judiths

Äldre 12 Mar 10:25

#41

Anonym (Lustigt) skrev 2017-03-12 10:03:08 följande:

Jag förstår vad du menar, men jag motsätter mig betydelsen av att kontakta mensa och kalla de här barnen särbegåvade, framförallt om det nu som några säger ska finnas flera särbegåvade barn i varje klass. I så fall är ju jag också särbegåvad, det var ju bra att veta! Har också gått i elitklass, fått andra uppgifter för att jag tyckte allt var tråkigt och jättelätt, låg flera år före med matten, läste vuxenromaner när jag var 9 etc. Eller jag kanske inte kan räknas som särbegåvad eftersom jag inte kunde rita huvudfotingar när jag var två, eller läsa vid tre. Och som du säger själv så är det ju inte de smartaste som gör bäst ifrån sig i skolan (eller livet), medlemskap i mensa eller inte. Att vara hyfsat smart och ha bra arbetsdisciplin är antagligen det bästa konceptet.

Jag tycker att vi borde vi ha mer elitklasser, eller klasser uppdelade efter förmåga. Jag tror att mer homogena grupper skulle vara bra för alla inblandade, både svagare och barn som har det lätt för sig, där barn får lära sig på sin egen nivå. Men i resten av livet så måste man umgås och arbeta med alla typer av människor. Och för mig känns behovet av att kalla de här barnen för särbegåvade och oroa sig för att en två-åring inte får tillräckligt med stimulans ganska fånigt. Det är inte som att det alltid kommer att finnas någon där som ser till att du alltid är stimulerad liksom. Jag är inte säker på att bästa för barnet är från två års ålder bli tillsagd hur mycket smartare man är än klasskamraterna och hur man behöver konstant extra stimulans för att man inte blir tillräckligt utmanad av de andras mondäna aktiviteter.

Här är länken igen: glimrandeglimtar.blogspot.se/2015/06/de-6-typerna-av-sarskilt-begavade-barn.html

Och anledningen till att det kan vara bra att stimulera även yngre barn är helt enkelt bara för att alla behöver bli mötta där de är, oavsett nivå, för att må bra. Det betyder inte att du behöver göra världens grej av det utan bara att du ser till att det finns material och möjlighet att utmanas.

Du sätter dig ju inte och tragglar färgerna med en 6-åring som kunnat det i flera år, gör det då inte heller med en 2-åring som redan kan färgerna utan möt barnet där han eller hon är. Inte konstigare än så.

Om du aldrig blir mött där du är och aldrig blir utmanad finns risk att du blir understimulerad vilket kan leda till att du mår dåligt och ibland till och med orsakar utåtagerande beteende hos barn som blir för frusterade.

Det handlar alltså inte om att det är så viktigt att vara smartare än andra utan om att få må bra. Däremot kan det ofta vara idé att prata med äldre särskilt begåvade barn om att deras hjärnor fungerar lite annorlunda. Detta eftersom det inte är ovanligt att den här gruppen barn känner att de inte riktigt passar in och är som alla andra. Är så fallet kan det vara skönt att få en förklaring.

Judiths

Äldre 12 Mar 10:31

#42

Iarwain skrev 2017-03-12 10:14:46 följande:

Jag menar den forskning som bedrivs inom ämnet.

Jag menar inte individers tänkande och anekdoter utan forskning som bedrivs av pedagogiska institutioner vid universitet runt om i världen.

Det finns gott om sådan forskning.

Jo, tack. Jag har rätt bra koll på den forskning som finns om särskilt begåvade barn eftersom detta är en av mina hjärtefrågor som lärare. Jag undrar därför vilken forskning du specifikt menar. Jag har som sagt inte så bra koll på Mensas gcp men jag skulle tro att de lutar sig mot forskning i sin verksamhet.

Filurum som det tipsats om tidigare är en förening för föräldrar till särskilt begåvade barn som i allra högsta grad beaktar den forskning som finns.

Judiths

Äldre 12 Mar 11:06

#44

Iarwain skrev 2017-03-12 10:43:59 följande:

Jag är själv inte så påläst inom denna forskning. Men den pedagog jag har kontakt med hoppas jag är det.

Men även jag har märkt problem.

Mitt barn ritar teckningar hemma som hon inte ritar på förskolan. "Jag vill inte rita så där", "Dom andra ritar inte så".

När jag ser min dotter, tänker jag tillbaks till min egen barndom och ser att stödet är milsvida bättre än vad jag hade.

Men jag kanske skulle lägga ner mer tid i mitt eget barn och se vad som kan bli ännu bättre för denne, istället för att leta fel hos organisationerna som kan hjälpa...

Jag får nog ta mig en funderare...

Det du beskriver med ritandet är väldigt typiskt för en kategori särskilt begåvade barn. Det verkar som att ni har haft tur och träffat på bra pedagogisk personal och det behöver inte bli några bekymmer alls.

Det händer dock att den här kategorin barn fortsätter att underprestera och anpassa sig. Föräldrar kanske påpekar det för pedagogerna men bemöts av suckar och misstro "en till som tror att hennes barn är bättre än andra". Tiden går och en dag kommer det hem ett omdöme från skolan. Det står att barnet behöver bli bättre på lilla plus och minus. Föräldern blir förbryllad eftersom barnet hemma räknar multiplikation och division med stor entusiasm och utan svårigheter. Läraren säger att för att få göra sådana uppgifter i skolan behöver barnet först visa att hon behärskar lilla plus. Förälderns försöker få barnet att räkna lilla plus i skolan men barnet svarar bara att det tänker hon inte göra där. När föräldern försöker ta upp problematiken med skolan blir hon stämplad som elitistisk som pressar sitt barn och tvingar henne att räkna multiplikation hemma.

Efter att i flera år blivit understimulerad och inte sedd mår barnet dåligt. Hon kanske blir inåtvänd, sitter och ritar på lektionerna eller är så frustrerad att hon agerar ut. Problematiken leder till att insatser görs. Möten och åtgärdsprogram. Skolans "sanning" är att det är föräldrarnas elitism och press på barnet som skapar beteendet. Kanske misstänker man en diagnos och låter utreda. I bästa fall upptäcker då psykologen den höga begåvningen och rekommenderar acceleration och berikning i ämnena. I ett ännu bättre fall gör pedagogerna detta och lyckas nå eleven som börjar prestera och delta i skolarbetet.

Det finns kunnig personal som har kompetens och förståelse för de här barnen. Det finns jättemånga särskilt begåvade barn som det går bra för i skolan. Tyvärr finns det också alldeles för många sådana historier som den ovan och här är organisationer som t ex filurum (eller kanske Mensa gcp, jag har inte tillräckliga kunskaper om dem) ovärdeliga. Filurum finns även för pedagoger, vårdpersonal och psykologer.

Särbegåvad tvååring, info o erfarenheter

INNEHÅLL