Särbegåvad tvååring, info o erfarenheter

Jag tycker inte att det låter som skryt utan mer som en kärleksfull förälder som har svårt att se sitt barn ur ett mer objektivt perspektiv. Det kryllar av trådar med särbegåvade barn men det kryllar inte av dem i skolan. Jag säger inte det för att vara taskig utan för att ge dig lite perspektiv därför att det finns en inte så liten risk att du kommer att behandla henne annorlunda och det kommer storasyster att märka.

Än så länge rör det sig om ett mycket litet barn och ingen av er är hjälpta av att du försöker stimulera henne att ständigt lära sig nya saker. Det kommer hon att göra själv än så länge och i den takt hon är redo för. Det är först när barnet närmar sig skolåldern, om - år, som det kanske kommer att ställas helt andra krav på att man måste stimulera lärandeprocessen.

Så mitt råd är att chilla ett par år till och se till att hon får leka med det hon tycker är stimulerande och i övrigt vara noga att behandla och betrakta  henne på samma sätt som storasyster, som det lilla barn hon är och inte som ett potentiellt geni.

Svårt säga att någon är särbegåvade vid så ung ålder. Min ena son hade vi också sådana  funderingar om när han var liten. Han var så tidig med precis allt. Man måste vänta några år eftersom barn utvecklas i så olika takt, det är inte säkert att det bedöms så om några år kring ert barn.

Sedan undrar jag vem som "bestämt" att hon är särbegåvade? Du skriver "enligt de flesta definitioner"- Det tolkar jag som att ni läst om det och tycker att det passar in på henne?

Det är jättetrevlig och skönt för föräldrar om ens barn verkar klara sig bra och är tidig med saker. Det betyder inte nödvändigtvis att det handlar om en särbegåvning. Vänta tills skolan startar, är mitt förslag. 

Hur gick det med min son då? Tja, han var superduktig i skolan med det mesta, sen kom puberteten och det uppstod många problem, vilka ledde till utredning och så småningom en diagnos (asperger). Han är ff den mest snillrika kille och otroligt skärpt, men särbegåvad är han inte. Däremot är han otroligt framåt och duktig på några intresseområden (så som det ofta är med autism) 

Det där med att rita känner jag igen från min son. Han blev riktigt ledsen när han inte kunde rita en fågel så som den var på ett foto. Tror det var då nån gång jag förstod att han inte riktigt tänkte som vi andra. 

Sedan kan det fungera olika bra i olika kommuner.

Så Mensa kanske är det bästa som går, men ta det som påstås av individer med en nypa salt.

Däremot kan deras skriftliga organisationsinformation vara ganska bra. Den som skapas centralt.

En sak som är viktig när man har ett särbegåvat barn, är att alltid bekräfta barnet för vem hon är och inte bara för vad hon kan. Det är lätt att det blir så, även om det inte är avsiktligt. Jag var själv ett särbegåvat barn, skrev mitt namn när jag precis fyllt tre, lade 200-bitarspussel vid 2,5 osv. Det gjorde att jag fick mycket bekräftelse för att jag var duktig. Det kommer väl naturligt att man berömmer sina barn för saker de gör. Men i kombination med att jag inte var riktigt accepterad i skolan senare, och kände att jag som person inte dög så gjorde det att jag alltid har varit mina prestationer. Det hänger kvar fortfarande. Är jag inte bäst, om jag inte får uppmärksamhet och beröm för det jag gör så är jag ingen. För JAG duger inte, om jag inte presterar, eller överpresterar. 

Jag säger så klart inte att det är så för er, men jag tror att det är något man måste tänka på lite extra med sådana barn.

Hej Ts!

Jag har inte läst igenom alla inlägg så någon kanske redan har skrivit detta. Jag jobbar som förskollärare och har erfarenhet av särbegåvade barn. Du kan kontakta Mensa som har en inrikting mot barn som heter Gifted child program. Där kan du komma i kontakt med andra föräldrar med särbegåvade barn. Det finns även i facebooksida som heter Filurum. Där kan du be om att få gå med i gruppen. Där kan du få massor tips och idéer hur du kan stimulera ditt barn på bästa sätt. Det är jätteviktigt att dess barn får just stimulans. När din flicka blir något äldre kan du prata med pedagogerna på ditt barns förskola, för om du bor nära en stor stad kan någon från Gifted child komma ut och föreläsa på hennes förskola. Det är toppen och pedagogerna får då en förståelse för särbegåvning och hur de kan möta hennes behov!

Kom ihåg att även om hon är "stor" kognitivt, så behöver hon få vara liten emotionellt (på sin egen ålders nivå)

Lycka till med ditt alldeles speciella barn!

Ang. Mensa så diskuterade jag en gång organisationen med en professor, tillika personen som bjöd in mig till ett annat high IQ society. Han sa, lite skämtsamt, att de flesta i Mensa har tillräkligt hög IQ för att fatta att de är aningens smartare än de flesta, men de är inte tillräkligt intelligenta för att känna ödmjukhet inför detta faktum.

______________________________________________________

TS: Stödet och hjälpen du och din dotter kan få i Sverige idag är kanske inte jättebra, men den är oändligt mycket bättre än jag och min mamma kunde få för 30 år sedan. Det viktigaste dock, enligt mig då, är att du fortsätta vara hennes mamma och fortsätta låta henne vara ditt ännu väldigt lilla barn. Tappa inte bort det bland allt lärande och frågande och duktig-utbrott. Det är så lätt för normalbegåvade döttrar att drabbas av "duktig-flicka-syndromet", för att det är det deras omgivning säger till dem ."Vad duktig du är som..." Gissa hur det kan bli för en särbegåvad....

Fascinerande ämne det här. Snart kommer vi bara ha ungar som antingen är "särbegåvade" eller har "ADHD".