Ångest över bonus

Om du tänker dig att bonusen är en människa så kanske det underlättar för dig.

Tänk dig att hen är en person, precis som du, din man och ditt barn. En egen liten människa med behov, känslor, lättheter och svårigheter.

Den här lilla personen har fötts in i en familj som sedan förändrats på en massa sätt som hen inte har bett om eller har minsta kontroll över. Hen har fullt upp med att växa upp och utvecklas. Hen behöver vuxna omkring sig som tar denna utveckling på allvar.

Du är också en människa med behov, känslor, lättheter och svårigheter. Skillnaden är att du är vuxen och har en helt annan möjlighet att välja och ha kontroll över din tillvaro. Du är vuxen och är såklart fortfarande under utveckling (det får man hoppas att alla är under hela sina liv) men ändå mer färdigutvecklad än en 7-åring får man hoppas.

Du har helt andra förutsättningar att välja hur du ska bete dig mot den här 7-åringen som lever med dig varannan vecka. Du har möjligheten att ha rimliga förväntningar på vad 7-åringen ska klara av och hur denne ska kunna hantera relationen med dig, sin förälder och sitt nya syskon.

7-åringen ska växa upp och bli vuxen och kommer hela sitt liv att bära med sig upplevelsen som bland annat du bjuder på. Upplevelsen att varannan vecka vara någons pest och pina eller upplevelsen att vara en människa som är värdefull för sin egen skull, värd att älskas och uppskattas bara för att den finns.

Och du. Du har möjligheten att vara en vuxen som inte tål denna 7-åring eller en vuxen som är en extra person i hens liv. En viktig person som bidrar med något positivt. Eller en person som bidrar till låg självkänsla och upplevelsen av att vara oönskad.

Och om du tänker ett till varv. Om det var ditt lilla barn som levde varannan vecka med en människa som tyckte att hen var pest och pina. Föreställ dig en lite stund hur det känns.