Depression/Ångest
Min äldsta dotter hade ungefär samma problem som din son när hon var i den åldern. Många gånger satt vi i bilen på skolans parkering då hon vägrade gå in.Det var skrik, gråt och bönanden om att få stanna hemma varje morgon under en lång tid. Många timmar satt jag med på lektioner. Hon hade turen att skolans kurator och lärare var helt suveräna. Särskilt kuratorn som min dotter fick stort förtroende för fanns alltid där och ställde upp i alla lägen. Det min dotter behövde var tid och att hennes vuxna nätverk fanns där som stöd när hon behövde oss. Hon hade ett stort behov av att prata och stöta och blöta sin ångest. Sakta men säkert avtog bråken och vägran att gå till skolan. Nu är hon i övre tonåren, har tagit , studenten och bor och jobbar utomlands, något som jag aldrig hade trott när hon mådde som sämst. Mitt råd till dig är att finnas där och stötta din son men också att ställa krav, vissa saker måste man bara göra. Lycka till