Vad är felet med min syster?

OCD-tvångssyndrom/tvångstankar. Brukar komma av stress eller trauman man upplevt. Går inte över av tjat eller av sig självt utan on behöver hjälp att ta sig ur det.

Har svårt att tro att hon kan hålla händerna i vatten på 90 grader.

Jag menar att hon tvättar kläder etc i 90 grader. Inte sina händer.

Hjälp på vilket sätt? Söka hjälp för det kommer hon inte (hon verkar inte inse att hennes beteende är sjukt) så det är om jag kan göra något? 

Jag skulle verkligen behöva tips :/

Här kan du läsa bland annat om hur du kan stötta din syster: www.ocdforbundet.se/.

Bacillskräck sa man förr. Hur lever hon annars, har hon jobb, vänner, nån relation? Kanske hände nått för ett år sen, uppmuntra henne att gå o prata med nån för det där verkar jobbigt. Ungefär.

Låter som min svärmor och hon har vart sådan i 25 år... hon går i terapi och ibland hamnar hon inne på psyket... ingen skillnad alls, hon blir bara värre och värre med åren då hon kommer på nya grejer eller läser nya saker på internet.

Hej!

Din syster har som någon tidigare nämnt OCD/ tvångstankar. När man är inne i dessa tvångshandlingar lever man ofta i en sån stark förnekelse och hon jobbar med största sannolikhet stenhårt för att övertyga både sig själv och dig att allt är helt i sin ordning. När hon exempelvis har tvättat händerna så som du skriver så lättar den ångesten hon har (ja OCD/ tvångssyndrom är starkt kopplat till ångest). Men problemet är att nästa gång finns risken att hon kommer att behöva tvätta sig ännu några minuter längre, med lite mer tvål och ännu högre upp på armarna. Ja du förstår -det spårar snabbt ur.

Det handlar om att man vill ha kontroll men kommer man inte ur denna negativa spiral så får ångesten istället snabbt kontroll över- i detta fallet henne- och inte tvärtom. På ditt sätt att beskriva henne (att hon vill inte själv se problemet) så kanske hon kommer att bli väldigt arg på dig om du säger att hon bör söka hjälp. Och att säga att hennes beteende är sjukt bör du sluta med på en gång, även om jag förstår dig. Det ÄR sjukt. Men din syster bär nog på en väldigt stor skam över detta och mår antagligen mycket sämre än vad hon visar.

Jag tycker att du bör ta kontakt med en psykolog och berätta om situationen. Eller kanske visa henne denna tråden? Berätta för henne att du har läst på om OCD och att du tror att hon behöver hjälp. Hon kanske kommer att säga att hon kan lösa det själv, men det är sällan så lätt. Får man däremot hjälp att prata med någon kan det faktiskt gå ganska fort att komma på rätt spår och må bättre. Men ja hon behöver nog hjälp att få rätt "verktyg och knep" för att hantera det som hon tycker är jobbigt, vilket i hennes fall verkar vara riktat mot hygien.  

Jag själv är 23 år och har levt med OCD i tio år. Jag var alltså ett barn när jag blev sjuk men är evigt tacksam att mina föräldrar tog mig till BUP. Jag kommer alltid att leva med en viss ångest som kommer och går- men jag vet hur jag ska hantera den och den tar inte över mitt liv. Psykiskt ohälsa är inget att skämmas över!! Stor Kram. Det blir bättre- jag lovar <3. 

Hej TS, jag har samma problem som din syster o fick diagnosen OCD för tio år sen. Tvångshandlingarna är lite av en "snuttefilt" för mig för att kanalisera o hantera ångest. Problemet är att tvången ökar o tar mer o mer tid om jag inte stoppar det. I vinter har det varit värre än nånsin o tar upp den mesta av min tankekraft och händerna värker o är helt skinnflådda. Min räddning har varit SSRI-preparat. Jag fick Fontex (Prozac) o alla tvång försvann i några år. Numera är det dock så gravt att jag kan hålla det någorlunda i styr med livslång medicinering. Det beror på obalans i hjärnan, brist på Sertralin o då hjälper det att tillsätta det. Typ som om det vore en vitaminbrist.

Det är fantastiska när man får medicin o blir befriad från tvången helt eller delvis. Jag råder dig att förklara det med seratoninbristen för henne. Det är inte konstigare än att b-vitaminbrist ger huvudvärk. Läkaren på vc tycker inte det är ett dugg konstigt heller. Ingen kommer skratta åt henne där. Jag hoppas hon vågar söka för detta innan det blir ännu värre, för att krympa det själv är närmast omöjligt.

Jag har samma problem. Det var värre när jag var yngre, och det kommer också i perioder och blir värre när jag mår dåligt på nåt annat sätt. Jag har inte fått nån hjälp. Mamma tog mig till BUP när jag var yngre (har haft OCD sen tidig barndom) och deras "hjälp" var att säga åt mig att rensa kattlådan eller gå på toa och sen äta med händerna utan att tvätta dem. Exponeringsprincipen funkar säkert men jag fick ingen hjälp att hantera den extrema dödsångesten som kom under/efter att jag tvingats göra så. I vuxen ålder har jag inte velat söka hjälp då mitt renlighetsbeteende är en säkerhet för mig, har extrem emetofobi också och ser ingen som helst mening med att gå i terapi för att lära mig hur man blir sjuk.

Tack så mycket för alla svaren. Jag förstår ju egentligen att det inte hjälper att säga att det är sjukt etc. Jag blir bara så otroligt frustrerad på hennes beteende ibland...

Jag tror det börjande när hon fick någon form av ögonsjukdom(?) och läste på nätet att det typ hade med bakterier att göra. Jag vet inte riktigt. Men ett tag åt hon ungefär bara sallad också, eftersom hon hade läst att viss mat gjorde det värre. Hon varken jobbar eller gör någonting på dagarna så det gör det ju inte bättre direkt. Hon gick dock en kortare utbildning för ett tag sedan som hon blev klar med för några veckor sedan så förhoppningsvis får hon något jobb snart, det försvårar dock att hon inte kan vara någonstans där hon tror det är "smutsigt". 

Ja alltså, tyvärr förstår hon själv inte alls problemet utan verkar tro att det hon gör är normalt även om hon förhoppningsvis inser att det inte är det innerst inne. Men att få henne att gå och prata med någon kommer inte gå. 

Vad säger era föräldrar? Ser inte dom problemet?
Din syster behöver terapi för sin OCD,
Det går inte över av sig själv, risken är bara att det blir värre om man inte tar itu med det. 
Det ställer till med massor av bekymmer i livet och man kan få svårt med det mesta, jobb, kompisar, allt, pga av att man isolerar sig då man till slut blir rädd för allt som kan ha bakterier på sig.
Du får försöka bekräfta det du ser, tala om för henne att du ser att hon har problem med ......(ta upp konkreta exempel).. tala om att för andra så är det inget problem och att du har sett att det blir värre och värre och att du är orolig. Fråga om hon inte kan tänka sig att prata med någon om det och se om du skulle kunna få hjälpa till att hitta någon som hon kan prata med.