För oss som försöker bli gravida med första

Jag hänger med här jag med.

Varit tillsammans med min sambo i snart tre år. Det första året tillsammans gjorde vi en abort. I somras fick vi missfall. Efter missfallet känner jag av min menscykel nå extremt! Tror varje månad att jag är gravid. Men mensen kommer alltid.

I förrgår kände jag dock den mest intensiva ägglossningssmärtan någonsin!! Det kändes som att ett spjut, tunn som en nål, trycktes upp i buken, från äggstocken och uppåt. Nån annan som känt likadant? Smärtade till ordentligt 3-4 gånger, varade i 10 min. Efter det har jag haft lite molande värk.

Jag och min sambo har haft fullbordat sex varje kväll hela helgen och igår, så kanske går det denna gång. Håller tummarna!

Vad skönt att jag inte är ensam. Jag får upp hoppet lite nu när jag kände av det så extremt. Och det kom precis efter samlag. Så är det nu ägglossningen jag kände av så var det väldigt bra tajming!

Får försöka att inte hoppas för mycket nu .. för det gör så himla ont att bli besviken. Men hur gör ni för att hålla er fokuserade på annat? Går det ens? Folk säger att man ska slappna av. Ja, jag förstår att det hjälper. Men hur gör man? Efter missfallet känner jag mig helt hopplös.

FÖRLÅT! MÅSTE SPY UR MIG!!!!

En bekant till mig har i flera år försökt bli med barn. Hon lyckades bli det för ca 1 1/2 år, tyvärr slutade det i missfall. Hon och hennes blev, helt förståeligt, förkrossade och deprimerade. Tiden gick och de försökte bli med barn igen ... ganska nyligen gick de ut med att de äntligen lyckats bli med barn igen! Och de är typ halvvägs. Vi alla blev så glada för deras skull. Minst sagt inte jag som vet hur det är att gå igenom ett missfall och hur stor längtan är efter det!

Men nu till det värsta! HON BARA GNÄLLER över alla hennes "jobbiga graviditetssymptom" .. jag förstår och har märkt att man kan ha riktigt jobbiga graviditeter! Men helt ärligt, jag skulle kunna ta hennes smärtor alla dagar i veckan bara jag fick vänta barn. Det känns så himla kränkande på nå vis, att hon, helt öppet på Facebook, klagar på hur jobbigt det är att vara gravid !!!!! Så är man själv där man verkar ha svårt för att ens lyckas, iallafall som det känns nu, och läser det där .. jag blir provocerad på riktigt. Hade nästan lust att skriva till henne att typ "sluta gnäll, du kan ju iallafall bli med barn." ..

Oj, detta blev ett lite väl långt spymeddelande. Men håller ni inte med om att det är irriterande??

Jag är fullt medveten om att det kan vara riktigt kämpigt att vänta barn, som du skriver - vissa hamnar tillochmed på sjukhus. Jag ville absolut inte göra världens grej av detta .. är bara så trött på att mensen kommer hela tiden även om vi "prickar in" äl och jag blev bara så provocerad av henne som jag skrev om. Jag kan absolut förstå att det är jobbigt om man får stora besvär. Men jag blev väl mest irriterad att hon var tvungen att kasta ut det på FB. Att man pratar om det och gnäller är okej, för det har man rätt till. Utan jag vill bara slippa se det .. det börjar bli riktigt psykiskt jobbigt att aldrig lyckas. Är dock inte lika bitter idag. Jag ber om ursäkt till er alla här i forumet att jag spydde ur mig. Men jag kände att jag inte kunde komma hem och skrika det till min sambo. För jag vill inte prata om barn, graviditet, min enorma längtan osv mer än nödvändigt hemma.

Förlåt allihop. <3

ÄL+4 och försöker att inte tänka alltför mycket på vad jag känner i kroppen, om jag känner nå symptom osv osv ..

Ska även försöka att skippa ta gravtest innan BIM denna månad. Det säger jag dock varje månad, men hamnar ändå där dagarna innan. Haha.