För oss som försöker bli gravida med första
Försöker få vårt första barn här med!
Försökt i ca två år, vi har helt gett upp tanken på att detta komma gå utan hjälp så utredning är gjort, två insemineringar är gjorda och vi väntar nu på om det tagit sig eller inte. Det får vi reda på i påsk. Efter detta kommer vi börja med ivf. Jag är helt sönder inombords och detta har verkligen satt förhållandet på prov. Jag känner att jag kan inte leva förens jag vet att jag är gravid. Det är liksom det enda som betyder något nu och allt annat är helt ointressant. I början var det roligt och spännande, tänkte att det kommer ta högst ett halvår och har vi sex varje eller varannan dag finns det ju inte en chans att vi inte lyckas. Stenkoll på ägglossningen och schemalagt sex i två år.. men det är så skönt att slippa det nu när vi fått hjälp och kan börja tänka att sex inte alltid måste va en viss tid i månaden och massa planerande och ligga med rumpan högt efter osv..
Så förhoppningsvis tog sig det denna gången med insemination, så vi slipper ivf. Vet att det kommer va psykiskt jobbigt det med och jag hade gärna velat slippa sprutor och alla besök men vi kommer ju göra det, vi gör ju vad som helst för att få ett barn men hade så hemskt väldigt gärna velat att de skulle tagit sig denna gången :)