För oss som försöker bli gravida med första

Hoppar gärna in här, är själv 25 och sambon 28 och vi är på första försöket med första barnet, förstår känslan ni har haft att längta och vänta på karln att vara redo har själv också fått vänta,och bara några veckor efter vi kom överens att börja försöka så får vi veta att sambon måste börja jobba utomlands 2 veckor för att sen bara vara hemma en vecka sen iväg igen och va borta 2 veckor vilket innebär att han kommer bara vara hemma en vecka i månaden och chansen att det ska ta sig har minskat drastiskt, känns hopplöst just nu att kunna bli gravid då chanserna är så små, har därför valt att inte testa med ägglossnings test för att inte bli ledsen om man vet att man har ägglossning men kommer missa den chansen för att han är borta

Det hoppas jag också, hoppet är väl det sista som överger en men känns som chansen är liten, hoppas endå kunna få nån form av regelbunden cykel nu efter nästan 10 år med p-piller, då kanske man får nått hum om när ägglossning bör vara fastän man inte testar med test.

Skönt att trådar som dessa finns där det kanske finns fler som förstår barnlängtan och frustrationen som kan bli när man försöker men nu få vi peppa varandra och hoppas på många fina plus framöver!

Har ni berättat för vännner och familj att ni försöker eller har ni hållit det för er själva?

Jag har sagt det till mina 2 närmaste vänner och till min mamma, hade först tänkt att hålla det för oss själva men när sambons jobb situation ändrades så behövde jag ventilera med mina närmaste, men där hoppas jag att det stannar så att man inte får en massa frågor om hur det går osv då det känns som att det kommer ta lång tid...

Vilken otur ni har Starlights! Men jag håller tummarna att ni får ett plus nu på 1års dagen hade ju varit fantastiskt:) Skönt att höra att andra i samma situation lyckats!:)

Va jobbigt med prestations ångest, får hoppas det går lättare nästa försök! Men det låter som en bra idé endå att inte säga då man ägglossar då kanske han förhoppningsvis inte blir så pressad att prestera:)

Själv fick man mens igår, 5 dagar tidigare än vad jag trodde, men tog ett testa tidigt test igår morse och det va negativt och mensen kom några timmar senare... karln fattade inte varför jag va så nere när mensen kom men när man har bara några veckor kvar innan han åker iväg och börjar jobba så känns det som kört nu.. nån som har koll, är det vanligt med bara 24 dagars cykel? Känns väldigt kort?:(

Här så skulle då mensen ha kommit i onsdags eller igår enligt apparna jag har som ha stämt någorlunda hittills men ikket... ha gått med illamående av och till i 1 1/2 vecka och haft ett väldigt konstigt humör med lätt till tårar så trodde nästan att det kanske hade tagit sig men tog ett test imorse som va super negativt så nu är hoppet borta... lär väl få mens lagomt till då sambon kommer hem från jobbet utomlands så då missar man denna månad också.. hur hanterar ni besvikelsen då det blir negativt test? Själv verkar man inte ta det så bra då det blev många tårar imorse och denna dag kändes förstörd ursäkta för ett deppigt inlägg men känns så frustrerande det här med bäbisverkstad

Jag är 25,5 och är från norra Västerbotten:)

Förstår att det är jobbigt! Ni får fortsätta kämpa på och börjar det inte ta sig snart så får ni söka hjälp och se vad dom säger, jag håller tummar och tår att ni snart får ett plus lycka till!<3

Nej va tråkigt! Hoppas ni får utredning snart eller ännu bättre att ni får ert plus snart! Håller tummarna.

Gratulerar! Va roligt att få se lite plus!

Här är det då stora test dagen imorgon, nu är mensen 3 veckor sen, va ju negativt test på BIM+1 men än ha ingen mens velat dyka upp och nu igår började bröstvårtorna ömma..tyvärr kan det lika gärna innebära att mensen snart är på ingång men jag håller tummar och tår inför testet imorgonbitti att det blir ett plus på Stickan!