För oss som försöker bli gravida med första

Hej. Hoppar gärna med i gänget. Jag och min man är 27 år och försöker med första. Vi har försökt i 8 månader. Blev gravid i höstas, vilket dock slutade i ett utomkvedshavandeskap. Så blev akut opererad och har nu bara en äggledare kvar. Blev också diagnostiserad med endometrios i samband med operationen. Så vår "resa" har varit lite jobbig och jag har gråtit många gångar över allt detta. Dock vet vi ju nu att vi faktiskt KAN bli gravida tillsammans. Har försökt ett par månader efter operationen, men ingen lycka än så länge. Dessutom har min man börjat få prestationsångest då han måste prestera just vid ägglossning, så vi bestämde att jag inte ska berätta för honom när jag har ägglossning, utan bara köra på som vanligt. Vilket har gjort att jag känner mig ganska ensam i allt detta. Det är ju liksom svårt när jag inte kan dela med mig av äl-test, känslor i kroppen och förhoppningar inför bim. Har flera vänner som är gravida, så har det senaste halvåret varit på ganska många babyshowers, vilket känns som ren jävla tortyr. Hatar att behöva gå dit och lyssna på graviditetssnack och se när presenter med bebiskläder öppnas.. Så känns väldigt skönt att få skriva av sig här med andra i liknande situationer.

Glömde att skriva: har bim nästa söndag, 16/4. Det fina är att bf utifrån senaste mens i såna fall vara nästan på dagen exakt ett år sedan jag opererades för utomkveds. Det skulle vara väldigt fint om vi fick en bebis då, nästan ment to be! 

Det viktigaste är väl att du inte har för kort lutealfas, alltså mellan ägglossning och mens. Bör väl vara minst 8-10 dagar emellan, så att ägget hinner fästa innan mensen. Sen är det väl individuellt och kan variera då och då även om mensen är regelbunden. Ibland har jag haft 26 dagar, ibland 30, men oftast håller det sig kring 28. 

Känner igen dig från bim-mars tråden. Vi har ju också haft lite problem med prestationsångest. Pratar du med din sambo om det, eller vill han helst undvika samtalsämnet? Det är så svårt att veta vad man ska säga. Hoppas att det löser sig och går bra för er snart. 

Känner mig så otroligt icke-gravid just nu... Känner verkligen att det inte blivit nåt den här gången heller..   Är på äl+8 idag ,så tänkte våga mig på ett test i övermorgon. Om det är blankt så kan man i alla fall sluta hoppas och gå vidare för maj månad. 

Spännande! Skulle lätt testa igen i morgon! Du kan ju köpa ett sånt där testa-tidigt-test, ifall du är en "låghormonare" så att de vanliga testen kanske inte lyckats mäta ditt hcg ännu. :) Håller tummarna!

Tänkte ta ett i morgon "bara för att", kanske är det blankt, men då slipper man ju gå och oroa sig och känna efter och fantisera hela tiden haha. Har inte så mycket mer symtom än riktigt ömma bröst.

Fick också negativt, men är på bim -3 eller -4. Så jag vet inte, man kan ju hoppas att det var för tidigt. Men vill inte hoppas för mycket.

Rosa på pappret igår kväll. Slutade med att jag låg i sängen och lipade resten av kvällen. Kände varför är det aldrig vår tur..

Idag Äl+12 och bim i morgon. Inget mer rosa än, men tror ju knappast det är en nidblödning nu, snarare spottings innan mensen.. Och nästa äl kommer vi vara bortresta och bo tillsammans med andra i en stuga hela helgen, så vi kommer inte kunna pricka in äl den helgen.. brukar ha rätt regelbunden cykel, så vet att jag kommer ha äl just då...

8 månader nu i april, blev ett utomkveds i juli. Så hoppas bara att vi fått ett plus innan dess!

Menade att det blev ett utomkveds i december, med beräknat bf i juli.

Blev dock operation och en äggledare mindre då.

Ikväll är vi på äl+8, har väldigt få symtom. Men jag bukar aldrig känna av något innan mens heller, aldrig någon mensvärk osv. Det är som att min kropp inte berörs så mycket av varken ägglossning eller mens, så det kanske är svårt att känns symtom på en eventuell graviditet då också..

Det enda "ovanliga" är att jag blött näsblod idag. Men kan ju bero på hundra andra saker.. ;)

Kommer ta ett första test på torsdag eftersom vi ska bort på kvällen då. Men kan ju vara lite tidigt då jag bara är på äl+11 då. Annars väntar jag tills efter helgen med fler test.

Helt blankt test idag, äl+11 och bim-2.. :/ Känns rätt kört då..

Och vi som hade prickat in äl så himla bra.. nästa månad blir vårt 10onde... :(

Alltså hjälp....

Har precis fått förfrågan, eller snarare blivit inbjuden, att följa med på mitt livs drömresa i april nästa år.

Problemet är ju att om jag skulle bli gravid inom de närmsta tre månaderna så skulle jag ju ha bf någon gång mellan februari-april, och då kan jag ju inte åka... Om blir gravid senare än så, då skulle jag ju fortfarande vara höggravid under april månad, och det funkar ju inte heller..

Problemet är att den här resan omöjligt går att flytta. Inte heller kan man ju planera exakt när man skulle bli gravid. Vi har redan försökt i 9 månader, vill inte behöva skjuta upp det ännu ett halvår..

Det känns så sjukt jävla jobbigt och orättvist att behöva välja mellan att få skapa en familj, skaffa barn, och att åka på mitt livs drömresa som jag drömt om i så många år.. 

Vad ska jag göra? :'(

Vi har plussat!!

Har verkligen haft noll symtom den här månaden, och vi hade bara sex en gång under ägglossningen, så trodde att våra chanser att lyckas denna gång var minimala. Men ska på fest med alkohol ikväll, så tog ett test för säkerhets skull. Och där var tydliga streck!! Bim först på måndag, så är på bim-2 idag!

Kan inte fatta att det verkligen händer oss!? Att vi verkligen får plussa igen? Efter att ha försökt i 10 månader, blev ett utomkvedshavandeskap i vintras, operation och en äggledare mindre, plus endometrios... Har blivit lovat ett tidigt vul sedan mitt utomkveds, så vi slipper oroa oss så länge, vilket känns otroligt skönt!!

Så det är fan möjligt alltså!! Är så himla lycklig nu!!