
-
Exakt så! Sorg över ofrivillig barnlöshet existerar ju inte bara under den period då man försöker bli gravid, utan även när man av andra orsaker inte kan bli det, exempelvis livssituation eller partner. Jag (och det låter som det är samma för dig) har ju verkligen sörjt barnlösheten redan innan vi började försöka, klart att de första försöken kanske betyder mer då än om man precis kommit på att man vill ha barn. På ett sätt känner jag att jag ändå mår bättre nu när vi faktiskt försöker, och när jag och min partner är på samma våglängd (även om min längtan är mer akut än hans), än tidigare. Förut kände jag sån frustration över att jag inte kunde påverka min livssituation. Jag var liksom tvungen att vänta tills jag hade förutsättningarna (obs att inte alla väntar, men jag kände mig tvungen att göra det) och sen, värst av allt, att vänta på min kille. Under den perioden grät jag i smyg (och ibland inför honom, men ville göra det så sällan som möjligt) när vi träffat gravida vänner eller vänner med barn. Jag tyckte att det var så otroligt jobbigt att det låg så långt borta trots att jag ville så gärna, och att jag inte kunde göra någonting åt det. Nu känner jag att jag åtminstone kan göra något. Jag kan hålla koll på ägglossning, leva hälsosamt, äta folsyra, se till att vi ligger vid rätt tillfällen - jag kan åtminstone kämpa, även om jag också är jätterädd för att något ska vara fel. Lycka till vid BIM <3Hedblomster skrev 2017-04-08 12:51:34 följande:Jag känner precis som du! Jag har längtat efter barn i sååå många år, men jag har varit ung, vi har pluggat, vi har haft osäkra anställningar etc etc så nu när vi väl försöker vill jag ju att det ska hända NU för jag har ju redan sörjt min "barnlöshet" eller vad man ska kalla det. Nu är vi på andra försöket och väntar på bim... Jag här så rädd att det ska vara något fel på någon av oss som man inte vet om, och att vi ska behöva vänta ett år med hjälp osv. Jag vill ju att det ska hända NU.
-
Skit också! Hoppas att vi båda kan skriva in 8 april 2017 som datum för sista mens i bf-framräknaren om en månad <3Jooosen skrev 2017-04-08 11:30:20 följande:Samma här, mens imorse. Fan. Dock bara första försöket.. men så jävla tråkigt
-
Åh vad tufft! Min kusin gick igenom samma sak förra året och blev också av med en äggledare - hon är lyckligt gravid i v 24 nu! Håller verkligen tummarna för ett plus på ettårsdagen! <3Starlights skrev 2017-04-08 19:55:28 följande:
Hej. Hoppar gärna med i gänget. Jag och min man är 27 år och försöker med första. Vi har försökt i 8 månader. Blev gravid i höstas, vilket dock slutade i ett utomkvedshavandeskap. Så blev akut opererad och har nu bara en äggledare kvar. Blev också diagnostiserad med endometrios i samband med operationen. Så vår "resa" har varit lite jobbig och jag har gråtit många gångar över allt detta. Dock vet vi ju nu att vi faktiskt KAN bli gravida tillsammans. Har försökt ett par månader efter operationen, men ingen lycka än så länge. Dessutom har min man börjat få prestationsångest då han måste prestera just vid ägglossning, så vi bestämde att jag inte ska berätta för honom när jag har ägglossning, utan bara köra på som vanligt. Vilket har gjort att jag känner mig ganska ensam i allt detta. Det är ju liksom svårt när jag inte kan dela med mig av äl-test, känslor i kroppen och förhoppningar inför bim. Har flera vänner som är gravida, så har det senaste halvåret varit på ganska många babyshowers, vilket känns som ren jävla tortyr. Hatar att behöva gå dit och lyssna på graviditetssnack och se när presenter med bebiskläder öppnas.. Så känns väldigt skönt att få skriva av sig här med andra i liknande situationer.
Jobbigt att inte kunna dela med din man ens, samtidigt som jag förstår att det kan vara en bra lösning för er att han slipper ägglossingspressen. Men du får ju bära ett extra tungt lass, i och med att du blir ensam med tankarna, nedräkningen osv. Jag har ju bara varit med om ett enda försök hittills, och jag känner redan att det är ensamt trots att jag kan prata av mig med min kille, haha. Min mamma och bästa vän ventilerar jag också med, men om vi måste försöka i flera månader till så kommer jag nog att berätta för ytterligare ett par nära vänner. Det betyder mycket tycker jag, att kunna ventilera förväntningar och oro. -
Jag har funderat på det där med äl-test... Som jag har förstått det så är de dyra och inte helt säkra (man kan missa stegringen osv)? Jag funderar på om jag ska köpa eller inte. Har enligt min app ägglossning på måndag. Borde jag testa? Är det inte lika enkelt att ligga varannan dag bara? Jag förstår att det kan vara skönt att ha koll på sin cykel såklart, men egentligen borde det väl bara vara att ligga varannan dag under ett par veckor kring ägglossning? Eller har jag missat nån info? Känns som att jag inte vet hur man gör barn haha
-
Jag känner mig så himla ledsen idag. Är genomförkyld men vågar varken ta Ipren eller zyx, utifall jag skulle bli gravid. Dessutom känns det jättekonstigt att försöka ligga med min kille (ska enligt appen ha ägglossning imorgon, har dock noll känningar) när man är tokförkyld och har feber, det skulle vi ju aldrig ha gjort i vanliga fall liksom. Han sa lite försiktigt "det kanske blir svårt att ligga idag eftersom du är så sjuk" vilket gjorde att jag började gråta och snyftade "men jag orkar inte vänta 4 veckor till nästa försök!!!" och han försökte trösta och sa att om du mår bättre imorgon bitti så kan vi ligga då, haha. Alltså jag är ju verkligen inte sugen på sex just nu, vill bara sova med huvudet i frysen typ, men det gör mig så ledsen att allt jag gått och väntat på skjuts upp en månad till pga en jävla förkylning. Känns också så värdelöst att inte våga ta tabletter som hade kunnat få mig att må lite bättre, bara pga en graviditet som ändå inte kommer hända. Önskar typ inte min värsta fiende att försöka få barn. Är så otroligt avundsjuk på mina vänner som bara "nämen vi tänkte att vi ligger en gång och ser vad som händer och oops så blev jag gravid! :)))". Orättvist!!! Sorry för negativt inlägg.
-
Åh, vad trist! En månad känns som så sjukt lång tid just nu. Och då är det inte ens säkert (långt ifrån) att man faktiskt BLIR gravid om en månad, det är liksom så lång tid till att ens kunna försöka igen... det är bara andra försöket för oss med. Så alltså, jag fattar att man kan ha värre problem än att man är förkyld och inte kan försöka få barn på andra försöket (känner mig bortskämd som ens klagar), men som du skriver så är det verkligen en påfrestning. Att längta så och inte ha en aning om hur lång tid det kommer att ta. Förstår dig verkligen med din vän, jag har också vänner som blivit oplanerat gravida. Helt ärligt så är jag så avundsjuk att jag har svårt att bli glad för dem (men jag låtsas såklart). Det är som att en del av dem inte heller reflekterar över vilken tur de har att det gick så lätt. Till och med min mamma sa när vi pratade om barnlängtan "det är jättelätt att bli gravid". Man ba jaha kul att det gått så lätt för dig mamma men så lätt verkar det inte vara för mig... Kram!!Jooosen skrev 2017-04-23 19:50:03 följande:Men ååååh! Förstår dig precis.. det är en sån påfrestning och evig jäkla väntan. Är på andra försöket men kommer inte kunna få till det. Har äl idag :( och kommer inte kunna träffa killen.. så en månad till att vänta!! Min bästa vän blev gravid utan att hon ville och är i v. 20 nu. Jag kan typ inte glädjas. Så hemsk man e.. hur många ggr har ni försökt? Man får vara negativ ibland!! Kram
-
Ja, jag har också tidsnoja. Blir 28 om en månad. Men många av mina vänner har redan barn sedan ett par år och jag vill gärna ha flera, så jag nojar för att jag inte ska hinna... Ja jag funderar också kring om det kan vara något fel på kroppen. Känns t ex inte som att det blir nån ägglossning denna gång och då sätter jag direkt igång att noja...Jooosen skrev 2017-04-23 22:14:51 följande:Verkligen!! Det är just den där undran över hur lång tid det faktiskt kommer att ta! Känner mig oxå dum med dessa tankar redan när andra har försökt flera år. Känner mig oxå stressad att tiden bara går trots att jag faktiskt "bara" är 28. Hur gammal är du? Börjar noja att jag har väldigt kort mens men mycket mensvärk. Inbillar mig att allt inte står rätt till fast det kanske visst gör det. Suck denna frustration ....
-
Nej, jag har verkligen inte pallat att ligga, och min sambo har inte varit sugen på att ligga med mig heller haha. Men idag mår jag bättre iaf :) dock känns det inte som att jag har haft ägglossning?! Brukar märka flytningar + ont i sidan, men har inte haft något av det. Undrar om ägglossningen kanske kan skjutas upp när man är sjuk?! Kanske bäst att ligga varannan dag under resten av veckan eller nåt, utifall den är sen. Eller så uteblev den bara. Usch denna noja haha. Har du tagit nåt mer test?Jooosen skrev 2017-04-25 18:13:11 följande:Fick ni till det något under äl sen?? Kram
-
Jag känner samma om att försöka med tvåan! Blir överlycklig om jag ens får ett barn, men kommer verkligen inte våga jinxa och typ "vi skaffar tvåan om tre år" efter denna erfarenhet av hur det är att kämpa för barn. Bättre att ligga naturligt och bli gravid lite "för tidigt" isf :)isofija skrev 2017-04-25 13:13:30 följande:
Är så less på att ha sex på schema..Det tar verkligen död på all lust man har.
Trodde aldrig riktigt man kunde känna så som vi gör nu..
Men vi har iaf båda kommit överens om att blir vi gravida och får barn nr1 så kommer vi inte vänta med nr två utan hoppas det kommer mer naturligt.
I värsta fall blir det tätt men det känns som hellre det än att vänta och hålla på och följa nån app.
Skönt att se att man inte är ensam iaf. Man känner sig lite fånig som höll på och skulle tajma när vi började försöka utefter provanställningar och allt. Visade sig vara helt onödigt :p
Nu är den en sån vecka med sex på schemat så om två tre veckor vet vi om det blev något denna gången. Fick missfall i vecka 5 i februari så vet iaf att vi kan bli gravida.. Tack vare progesterall :)
-
Vi är bara på försök tre hehe men jag var naiv och trodde det skulle gå på första försöket som för alla andra och vill bara säga att jag verkligen relaterar! Jag vet att det är känsligt så jag vill vara tydlig med att jag förstår att det är värre att ha försökt i 8 månader än i 3 såklart så jag jämför mig inte, men jag kände så otroligt mycket igen mig i din beskrivning av att du inte vill prata med dina vänner för att det gick så lätt för dem. Jag pluggar och mina vänner som fått barn under studietiden har planerat sina barn till juli, för att få dem på sommarlovet. Detta är tre av mina bästa vänner. De pratar som att det är självklart att kunna planera en sån sak. Och en sa nu förra månaden "vi tänkte göra nr 2 nu, har hört att januaribarn är smartast". Tror du hon är gravid?! Eh JA.isofija skrev 2017-05-16 15:59:56 följande:Vad trist! Jag hade ju turen att gå till en gyn som var väldigt trevlig och som inte alls snålade med undersökningar. Men var hos en annan innan som sa att "kvinnokroppen" är lite konstig ibland. Sen var det inte mer med det..
Ja jag tycker nog att får man frågan kan man gott göra dom lite obekväma tillbaka.
Jag tycker inte man frågar någon om man inte är riktigt nära vänner och har den typen av diskussioner naturligt.
Jag känner iofs att även de få vänner jag har som jag egentligen kan prata med vill jag inte göra det med för de har barn och har fått barn utan problem.. lite sådär ooops! Det blev ett barn på första försökte varje gång. Och det vet jag just eftersom vi alltid pratat om sånt. Men orkar inte prata om det med dom för de kan omöjligt förstå hur det är.
Jag har också velat ha barn ganska länge men väntat pga sambon som inte varit redo. Sen har det varit byten av jobb och provanställningar osv.. nu känner väl både han och jag att man varit lite naiv i tänkandet kring det där. Vi säger redan nu att om vi blir gravida så kommer vi inte vänta med nr två, hellre att det får bli tätt i värsta fall än att gå igenom den här pressen igen. Tar inget för givet.
Jag har precis som du väntat länge på min sambo som inte har varit redo. Då sa min ena vän att de bara haft sex ett par gånger och min andra vän att hon tagit ägglossningstest på skoj och legat en gång när de visade, och båda hade blivit gravida på första. Så de sa typ "var inte orolig, du kommer bli gravid direkt när ni väl slutar skydda er". Men nej, inte jag tydligen...
Nu har jag läst på osv så jag vet att det tar tid för många, men jag jämför mig ändå med mina vänner och vill inte prata med dem om detta eftersom jag känner att de inte kan förstå. Det känns som att många är så o-ödmjuka (finns det ordet?) kring att få barn. Det är som att gå och köpa en kaffe typ, man bestämmer att man ska göra det och sen gör man det. Men jag hade säkert också resonerat likadant om vi blivit gravida direkt. Nu vet jag bättre och vi kommer absolut också att börja med tvåan direkt om vi får ettan. -
Min mens är 2v sen! Men tror jag hade ägglossning då BIM skulle varit, så jag räknar ny BIM om en knapp vecka. Fick också neg på min riktiga BIM, och på BIM+6. Hur gick det för dig med testet? :)Linkaa skrev 2017-05-19 21:10:01 följande:
Här är det då stora test dagen imorgon, nu är mensen 3 veckor sen, va ju negativt test på BIM+1 men än ha ingen mens velat dyka upp och nu igår började bröstvårtorna ömma..tyvärr kan det lika gärna innebära att mensen snart är på ingång men jag håller tummar och tår inför testet imorgonbitti att det blir ett plus på Stickan!
-
Jag tycker att just den här grejen är så jobbig! Att anpassa livet till en graviditet som sedan aldrig händer. De första månaderna drack jag ingen alkohol, minimerade kaffet, åt ingenting som man inte får äta som gravid osv mellan ÄL och BIM. Ingenting av det är egentligen enskilt nån jättestor uppoffring kanske, men det är ändå jobbigt att tvingas förhålla sig till det och tänka på det hela tiden, när det ändå bara slutar i besvikelse hela tiden.HannaPanna92 skrev 2017-08-17 11:50:29 följande:
Jag rekommenderar istället att leva som vanligt, drick ditt glas vin när du känner för det och drick ditt morgonkaffe med gott samvete :)
Jag var innan väldigt emot att dricka alkohol mellan äl & bim, men eftersom man inte vet hur lång tid det kan ta så säger jag lev!! :)
Jag drack inte alkohol eller kaffe på typ 13 månader och ändå inget resultat, det va först nu i sommar jag kände att jag måste få leva.
Dricker med måtta ändå såklart :p
Nu äter jag som jag vill, men dricker fortfarande så lite alkohol som möjligt mellan ÄL och BIM. Jag njuter av att smutta på något glas, men skulle inte köra nån fylla liksom. Det jobbigaste för mig är att jag haft ganska mycket huvudvärk i sommar (tokstressigt på jobbet) och det enda som funkar då är Ipren + alvedon och Ipren får man ju inte ta om man försöker bli gravid. Förjävligt att ha massa ont som hade gått att bota men som jag nu får stå ut med "i onödan" (det visar sig ju alltid att jag inte ens är gravid liksom...). -
Nä inte för oss heller! Fram till denna månad har jag ändå känt att vi kunnat ligga rätt avslappnat under ÄL-perioden (dock inte lika ofta under resten av månaden hehe) men denna månad fick jag fan nog av schemasex! Jag hade varit bortrest, kom hem jättesent, var trött och dessutom ledsen för en grej. Hade noll sexlust men jag hade ju varit bortrest innan och hade ÄL samma dag eller dagen före så vi var verkligen tvungna. Nä fy aldrig mer schemasex hoppas jag!!Jooosen skrev 2017-08-30 21:21:52 följande:
Haha nä inte ens på semestern för oss heller!! Tyvärr bli det ju lite av schemasex
För oss. Men måste ju annars skulle vi ibland missa fertila perioden helt o hållet ..
-
Jag fick detta tips senast idag av min mamma! Brann av!! Hon sa att hon tror att det blir "nån kramp" om man tänker för mycket på det som gör att kroppen inte "öppnar sig" och "tar emot det" (hon har själv blivit gravid på 1a och 2a försöket såklart). Jag blev så jävla arg. Detta är 7e månaden vi försöker - hur har du tänkt att jag plötsligt ska sluta tänka på det? Ska jag göra en hjärntransplantation?AnnikaK skrev 2017-09-03 20:38:19 följande:
Jag HATAR tipset om att "slappna av, för annars går det Aldrig!!". Ja för det gör ju en mer avslappnad?? Har också flera runt mig som berättar hyr jäkla fort det gick, men samtidigt vet jag att det tog 5år!!! För min mamma. Själv har jag bara haft en ägglossning sen jag slutade med p-piller i mars. :(
-
Nej exakt! Klart man lever på som vanligt, men det är såklart omöjligt att inte tänka på det. Känns som ett så värdelöst råd. Om det dom menar är att man inte ska sätta livet på paus så säg det då, men säg inte "det är nog att du så gärna vill bli gravid som är problemet" för det är bara elakt!My102 skrev 2017-09-03 23:38:41 följande:
Än idag, efter två år så får jag sådana råd av mina närmaste. Har inte direkt suttit på röven och haft livet på paus lixom, man lever ju ändå. Men de som aldrig har fått längtat och kämpat, de har ingen aning! Jag blockerar bort och driver inte samtalet vidare.