Att aldrig få höra att man är fin/snygg/söt/vacker

Jag får väldigt sällan såna komplimanger (några gånger om året, av totala främlingar). Min mamma har en narcissistisk personlighetsstörning som har alltid försökt sänka mig med elaka utseendepikar, och jag jobbar inte i ett sammanhang när man kommenterar folks utseende. Det hade varit trevligt om min man någonsin gav mig en komplimang (för jag försöker ju göra mig fin varje dag, med fina kläder och så). 

När vi skulle gifta oss kämpade jag ner mig till perfekt storlek, skaffade en solbränna, hade en jättefin klänning, fin sminkning, dyr håruppsättning gjord av frisör etc. Hade kämpat i över ett halvår för att se så bra ut som det bara gick. Inte ens då sa min partner något.

Till slut fick jag nog och frågade vad han tyckte (det gör jag aldrig annars, för ett sånt svar är ju inte värt något) och då tittade han snabbt på mig och sa "Det blir säkert bra". Det är det enda jag tänker på när jag tänker tillbaka på vår bröllopsdag.  Inte ens då fick han mig att känna mig fin. Jag ger honom komplimanger ganska ofta. 

Hursomhelst. Man får ju göra det bästa av det man har och uppmärksamma det själv istället.