Vill rädda en relation som är påväg att ta slut

Du visar nu att du förändrats. Men det har bara gått en mycket kort tid. Det känns som om du gör en rejäl storstädning när huset redan har förfallit. Det krävs mer än att städa. Det krävs en ombyggnad och massor av reparationer. Din tjej känner dig nog väldigt väl, och begriper att du enbart ryckt i nödbromsen. När tåget väl stannar så kör du som vanligt igen.

Jag hade, om jag var din tjej, inte trott på dig överhuvudtaget. Du har låtit åren gå och inte brytt dig om att din kvinna mått dåligt. Hon har skött marktjänsten till 100%. Om hon går sin väg så vet hon åtminstone förutsättningarna. Nu har hon varit i relationen och hoppats, men lik förbannat så är det som vanligt även när du är hemma.

Ni kan gå en medelväg. Skaffa en liten lägenhet och bo särbo kanske för en tid? Se var ni står nånstans. Ge det ett år. Kanske mindre.

Anonym (ta paus.)

Äldre 23 Mar 10:02

#33

Deedeeramone skrev 2017-03-22 23:10:21 följande:

Men det jag inte riktigt förstår är bara,
Hon mår dåligt för att hon inte vill känna så här, hon vill ha känslan av att det ska vara hon och jag.
Hon har sagt att hon älskar mig, att det inte finns nån annan för henne.
Hon har sagt att hon har sett mej förändras på dessa två veckor,
Varför vill man inte ge det en ärlig chans då? En ärlig chans är för mej när båda försöker och vill samma sak. Det blir ingen ärlig chans om bara en försöker.
Jag tror hon har hållt mycket saker inom sig själv, saker som jag kanske inte riktigt förstått att det har varit så allvarligt, detta med att hon har blivit olycklig är det först nu jag fått höra.

Två veckor? Du får nog visa en förändring längre än så. Hon vill inte stanna i relationen och riskera att du faller tillbaka till ditt nonchalanta jag. För det är så det brukar bli. Om ni separerar så får du fortsätta visa framfötterna. Dvs umgås med barnen när det är ditt umgänge. Ställa upp när det behövs utöver det. Vara omtänksam. Dock inte så att du blir en mjäkig stalker som hela tiden frågar om det är nåt du ska göra eller liknande. En balansgång det där.

Anonym (ta paus.)

Äldre 23 Mar 10:20

#37

Det är ju så också att du ansträngt dig i 2 veckor för att visa att du förändrats. Men den där förändringen skall vara naturlig. Du skall inte ens behöva tänka att lägga i tvätten, diska kastrullerna efter middagen eller skriva listor på det som saknas och behöver handlas. Du skall naturligt kunna se att dammsugaren behöver plockas fram eller att legobitarna skall plockas bort från vardagsrumsgolvet på kvällen. Eller se till att ungarna får kvällsbadet osv osv osv. Om du behöver anstränga dig för att göra de här småsakerna så kommer det inte hålla. Det är en livsstilsförändring! Det handlar lite om att ändra delar av din personlighet. Orkar du det?

Anonym (ta paus.)

Äldre 23 Mar 11:55

#40

Ge henne den tid hon behöver. Kanske hon behöver distans - åka bort i 14 dgr utan barn kanske? Hon behöver tänka, sakna dig, fundera vad hon vill ha ut av framtiden. Samtidigt får du visa att du är att lita på. När hon är borta tar du hand om ungarna och all markservice inkl ditt jobb. Eller så tar även du semester och gör nåt kul. Bara du och barnen. Ibland behöver relationen en rejäl nystart och detta kan ju vara en idé.

Anonym (ta paus.)

Äldre 23 Mar 14:58

#45

Deedeeramone skrev 2017-03-23 11:44:46 följande:

Jag jobbar samtidigt som jag är här, hinner inte riktigt svara på allt.
Iaf, har föreslagit terapeut, men hon tycker det räcker att prata med sina kompisar. Och att hon behöver tid för sig själv.
Jag har redan dragit igång att börja söka jobb hemma, få ett "vanligt" liv, något som jag velat haft genom alla år, men har nog ljugit för mig själv att det är bra.
En annan aspekt som påverkat oss mkt är att jag sen i november jobbat bara nätter, vilket lett till att jag inte blir folk för ens 5 dagar när jag kmr hem, då är det snart dags att åka o jobba igen. När hon berättade detta för 2v sedan var det första jag gjorde att ringa till chefen om att bli flyttad till dagskift, för att det ska bli lättare för mig att komma hem.
Ang som nån skrev nyss, under dessa 2v jag gjort allt har jag kommit in i rutinen och det känns inte jobbigt, jag gör det per automatik och tycker det känns rätt skönt faktist, samtidigt som jag blir glad att jag lättar på sambons bördor.
Det låter klyschigt, men känner mej verkligen som en helt ny människa med nya värderingar.
Det är hemskt sorgligt att det ska behöva gå så hör långt, men denna smäll var vad jag behövde, och skulle det finnas chans till att hon stannar, så kommer denna smäll vara väldigt bra för vår relation även fast det inte är en bra väg att gå.

Om du håller dig vaken första dagen du går av från sista nattpasset, dvs du går inte och lägger dig på morgonen, så är du svintrött på kvällen och sover 10 timmar. Då är du ikapp omgående. Så gjorde två av mina kompisar. De har jobbat natt i 30 år! Funkade kanon. Vill man så kan man.

Du känner dig som en ny människa efter två veckor? Med nya värderingar? Det kan du nog inbilla dig, men det tar år att arbeta in en ny livsstil med nya värderingar. Du har bara nosat på det. Och kanske gillat det. Men även det blir rutin och gammal vana och tråkigt.

Du får nog ta och tänka efter lite. Hur vill DU ha det? Singelliv med städerska hemma - eller partnerskap med allt det arbete som behövs göras varje dag? VARJE dag? En relation behöver arbetas med. Man kan inte gå i gamla hjulspår och tro att allt är bra. Man behöver bekräftelse, kärlek, uppvaktning, vardagsliv i form av det tråkiga också: städ, tvätt, blöjbyten, gnäll, gnat, handla, skjutsa, gå upp tidigt trots att man är trött enbart för att partnern faktiskt behöver en sovmorgon även om man själv behöver det. Uppoffringar.

Anonym (ta paus.)

Äldre 24 Mar 13:18

#72

Vill rädda en relation som är påväg att ta slut

INNEHÅLL