Vill rädda en relation som är påväg att ta slut

Jag vill bara förklara för er.

Mitt problem till varför jag mått dåligt är att jag inte har fått känslan av att jag är älskad, även fast jag vetat om att hon älskar mej. Jag har blivit olycklig av det.

Men hon i sin tur har inte orkat visa känslor pga de fel jag har gjort, vi har liksom borrat in oss i två olika hål där den enes brister tär på den andre.

Efter mycket tänkande så förstår jag till 100% varför hon har tröttnat, jag har varit dålig på mycket, inte fattat helt ut att man måste prioritera bort vissa saker när man skaffat barn.

Hon säger att mitt utejobb inte varit problemet, men undermedvetet tror jag det har tärt på vår relation.

Det låter klyschigt, men jag är en helt annan person efter denna smäll, det var bra för mej oavsett hur det blir för mig att fått denna.

Jag tänker annorlunda, jag känner mej som en lugnare snällare människa, jag mår bra av saker jag tyckt varit jobbigt innan som gör nytta i vardagen.

Tyvärr är det för sent för att rädda det just nu, men hoppas att hon någon gång vill satsa på detta igen med den personen jag är idag.

För just nu blickar jag bara framåt, göra allt för att mina barn ska få det så bra som möjligt

Finns det någon uppdatering på hur det har gått? 

nu svarar jag eftersom jag är i samma sitts som din sambo och har sagt att jag vill skiljas och har redan börjat söka lägenheter. Detta är efter att jag har fått göra exakt det som du beskriver i tråden som din sambo har fått göra. 

du skriver att du inte kännt dig älskad? även fast du vet att hon gör det inners inne. Jag tror problemet ligger nog hos dig att du söker bekräftelse ifrån din kvinna hela tiden och att du verkar inte kunna bekräfta dig själv som älskad. Jag söker svar på varför männen beter sig såhär igenom att googla upp trådar för att förstå hur en man egentligen tänker i allt detta dem gör av att låta än få dra allt lass hemma som är otroligt påfrestande psykiskt, det är som daglig psykisk misshandel, som att man inte är någonting värd ? det är den värsta känslan tror jag en kvinna kan känna i ett förhållande. Att du inte känner dig älskad ? vad tror du inte hon gör? Du visar ju inte ett skit vad hon är värd? Det gör så fruktansvärt ont och skulle nog kunna klassas som ren mobbning/psykisk misshandel det du har hållit på med. allt för att bevara din stolthet som du inte kan släppa? Eller något typ av ego av att du skulle vara bättre än henne? 

Droppen kom för mig när min hund gick bort i en tragisk olycka och när jag grät mig till sömns varje natt fick höra att jag borde sluta tycka så jävla synd om mig. 

Jag är rätt stolt över din kvinna som är stark nog och inser att hon kommer må bra utan dig. 

men bara för att du har självrannsakat dig så ska jag ge dig några goda råd, eftersom jag själv har suttit och undrat vad han skulle behövt göra för att någonsin få tillbaka min kärlek till honom eller minst sagt bara tiliten som inte ens finns kvar där längre eftersom jag känner mig så otroligt kränkt utav den som påstår skulle älska mig mest. Men nu tycker du säkert mina råd är lika dumma som ditt ex försökt säga till dig i flera år. 

men varsågod i hopp om att det går in så borde du dra hela lasset hemma nu och speciellt ett år framöver för att bara känna på själv hur det känns och kan få en upplevelse där du känner empati för en annans människas situation och inte minst gottgöra de åren hon har fått gå miste, detta är ju ändå något du kommer behöva göra som singel så ta nu din chans. Sen vore det ju fint att du slösade bort dina pengar på lite gester , resor , och blommor för att visa tacksamhet för allt hon har gjort för dig och dessutom berätta ordagrant hur tacksam och snällt det har varit av henne att hon har gjort allting själv. Sen tycker jag du inte ska kunna kräva ett skit på ett tag , för du har bara blivit serverad och det är din tur att jobba nu. dessutom borde du kämpa och inte ta henne på orden när det kommer till att hon vill ha egentid osv , vi tjejer säger oftast en sak för att se sedan hur du handlar. så säger hon låt mig va, så säger du , nej jag älskar dig så mycket och tänker kämpa och kommer inte låta dig va. När vi blir sårade så går vi in i attackmode och det borde du se som ett alvarligt tecken och inte som att hon bara försöker klanka ner på dig eller få dig känna dig otillräcklig(som är min sambos sjuka bortförklaring) när jag försöker berätta vad som står fel till.

vet ej om jag ska känns empati eller inte men män har inte kontakt med sina känslor verkar det som.. tråkigt men det blir era misstag i slutändan! 

jag hoppas alla kvinnor I tråden som läser detta att ni vågar ta steget fri ifrån psykisk misshandel i ert förhållande! 

Jag hoppas endå allting löser sig för er tillslut, blir bara väldigt arg och ledsen av att läsa vad du har utsatt henne för.