Bonusdottern trivs inte
Hur länge sen är det föräldrarna separerade? När kom du in i bilden?
Ge henne lite tid. Dessutom, hon kanske pratar lika mycket om pappan när hon är hos mamman?
Inlägg från: Anonym (Peter)
|
-
-
Efter den beskrivningen undrar jag då varför du föreslår att dottern ska vara mindre hos pappan? Hur skulle det gagna vare sig dottern eller pappan?Anonym (SS) skrev 2017-03-24 14:54:24 följande:
Jag kom in i bilden för drygt 2 år sedan föräldrarna har varit separerade sedan drygt 3,5 år sedan. Jag tror hennes band är betydligt starkare till hennes mamma än hennes pappa. Jag upplever att hon tyr sig nästan mer till mig än till hennes far ganska ofta så jag vet inte vad det är. Jag har haft ett djupare prat med henne där jag förklarade min roll och att jag inte rår för att mamma och pappa inte bor i hop men att jag vill att hon och jag skall kunna göra roliga saker tillsammans och att hon skall må bra då hon är hos pappa. Upplevde ett tag att hon såg mig som någon slags rival gentemot hennes mor men det har lagt sig nu efter att vi pratade. Hon vill nästan alltid ringa hennes mamma men då hon är hos mamma ringer hon nästan aldrig sin pappa. Min sambo var aldrig hemma då hon var liten utan han gav bort sina dagar och jobbade istället sedan så när de separerade så rymde han iväg ett tag vilket innebar att hon träffade henne var 14 dag och befann sig på en annan ort däremellan. Väldigt rörigt tyvärr vi har ett gemensamt barn på 9 mån och jag har sagt det att han skall ta vara på tiden för det sätter sig redan i början.
-
Eller så är det jobbigt för dig och ert nya barn?Anonym (SS) skrev 2017-03-24 15:00:54 följande:Jag vet inte vad som är bäst tycker det bara är otroligt jobbigt att se henne ledsen.
Är pappan aktiv förälder nu? Tar han ansvar för båda barnen, finns han där utan att du behöver pusha och berätta vad han ska göra?
Oavsett vilket, backa och låt honom ägna sig mer åt dottern när hon är hos er, det är i första hand honom hon måste bygga upp relationen till och kunna lita på, och att "försvinna" till att träffas mer sällan bekräftar ju bara hennes känsla att han inte är lika mycket förälder som mamman... -
Jag har svårt att se varför du annars föreslår att ett barn som behöver bygga upp relationen med pappa och lära sig lita på att han finns där ska träffa honom mycket mindre.Anonym (SS) skrev 2017-03-24 15:07:39 följande:Vad skulle va jobbigt för oss?
-
Backa och låt honom vara vuxen. (Annars kommer det fortsätta så du alltid har huvudansvar för ert barn med...)Anonym (SS) skrev 2017-03-24 15:11:09 följande:Jag får säga mkt till honom vad som behöver göras osv. Det är jag som tar intiativ till bad, lekland och utevistelser m.m tyvärr
-
Prata om det med honom när ni är lugna och utvilade.Anonym (SS) skrev 2017-03-24 15:14:37 följande:Min tanke var bara under en period tills att vi samt han löst delar som hänger lösa så som boende och just nu jobb för hans del som är arbetslös. Men som du beskriver det så är det absolut bättre att hon får tid med sin far. Tycker han tyvärr inte tar vara på tiden med henne alla gånger...
Att han tar ansvar för sitt första barn kommer göra att han får en bättre relation till ert gemensamma barn också. -
Hon har dessutom fått ett syskon ganska nyligen.
Även när det gäller helsyskon kan storasyskonen reagera.
Att bekräfta att ni "ersatt" henne och ha henne mindre kommer ju också straffa alla inblandade i längden, även hennes och lillasyskonets relation. -
Fast det fixar ni, bara du gör pappan medveten om att varken du eller mamman är enda föräldern!Anonym (SS) skrev 2017-03-24 15:31:00 följande:Vi fick barn väldigt tidigt i vår relation så det är först nu det riktig träder fram tyvärr. Det är lätt att vara efterklok.
-
Du skriver att "hon är så ledsen" men ger en massa exempel på annat, inte att hon är ledsen utan att hon saknar och vill ringa mamma (normalt) och att hon spelar ut föräldrarna mot varann ("roligare hos mamma", också normalt att testa).
Hur yttrar sig det här ledsna?